måndag 18 juli 2011

Har det med borderline att göra?

Ofta får jag från läsare på midas.2@hotmail.com där man undrar om syskon, partner, mamma eller kompis är borderline. Det har jag inte en aaaning om, man kan inte på andras beskrivningar göra en utsaga. Dessutom handlar min blogg om hur det är att vara anhörig, inte om själva borderlinepersonen. Jag vill skapa verktyg och ge praktiska råd, men det spelar inte någon roll om det gäller borderline eller inte. Vissa har ju en diagnos, då kan man eventuellt komma med generella råd. Mest handlar det om att ha någon slags strategi och inriktning på samvaron med den som uppfattas jobbig. Man kan inte skilja utveckla som har anhörigproblem med borderline och vilka som bara har en jobbig relation.

Jag kan för egen del konstatera att borderline kan ta sig de mest skiftande uttryck, så därför finns det knappast några generella förhållningssätt. Det viktiga är ju att man är trygg i sig själv som anhörig och inte låter sig manipuleras eller drivas till saker man inte vill vara med om. Man måste som anhörig vara modig och riskera att den som är jobbig blir arg, skogstokig, ledsen eller nåt annat. Dat handlar ibland om att sätta ner foten och säga: Jag accepterar inte att du beter dig så här. Du måste förändra ditt sätt eller flytta härifrån! Jag vill inte ha MITT liv ruinerat av dina problem.

Alltför många är alldeles för uthålliga och tror att de kan på något sätt "bota eller rädda" den som har problem. STOPP, lämna detta till proffsen, men ställ krav på uppförandekodex, annars blir ditt eget liv helt förstört. I valet mellan dig som anhörig och den som är borderline måste du alltid välja dig själv.

Jag har själv valt att sätta ner foten, gamla åtaganden tas upp och lån i rena pengar skall regleras. De flesta tror att man INTE skall kräva återbetalning, men många säger tvärtom. Låt henne ta sitt ansvar, det är dina pengar och ett avtal är ett avtal. I värsta fall kan kronofogden ta vid och för det första fastlägga att det finns en skuld, för det andra genom verkställighet göra utmätningar i lös och fast egendom!

Frågan är om det har med borderline att göra! Jag tror kanske, men inte säkert att det finns en överrepresentation av borderlinepersoner i kronofogdens register i förhållande till den befolkningsgrupp man representerar. Ett av symptomen på borderline är just att man har svårt att hantera pengar.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Ibland är det oerhört svårt att veta vad som är vad, strulig relation eller borderlineansiktet som visar sig. Det svåra som anhörig är att hålla huvudet kallt och se klart i alla situationer.
Jag gör mitt bästa men ibland bryter även jag samman och blir ledsen då jag inte klarar att se skillnad på vad som är vad. Att hålla i pengar är svårt- och det är intressant att det är en del i en bordelinepersonlighet speciellt. Vad kommer det sig av, liksom?

Nåja, önskar dig en skön sommar Peter!

/H

Anonym sa...

En fråga jag glömde ställa. Är det vanligt att personer med borderline " straffar ut" sin partner för att nå egna syften? Som att sluta med kärleksbetygelser, sex och beröring för att nå sitt eget syfte och försöka manipulera partnern till det?

/H

Peter Midas sa...

Anonyme läsare... Ja, det är vanligt att man som anhörig blir mobbad totalt för att de destruktiva tendenserna blir övermäktiga den som är borderline. Det blir en neråtspiral som inte sälla går över i förtal, trakasserier, våld eller annat som skjuter bort den anhörige. Detta beskrivs jättebra i boken I hate you, don´t leave me - understanding the borderline personality! Finns på Amazon.com. Samtidigt som man hatar sin anhörige så vill man inte bli lämnad, ett rent motsatsförhållande alltså. Att sluta med kärleksbetygelser och sex hör till bilden, man drar sig undan och blir destruktiv, bara destruktiv. Jag har exempel på barn som kommit i kläm för att mamman använt dom som redskap i mobbingen av anhöriga, snackat skit och spridit åtalbara lögner.... Tagit barnen och dragit iväg så att den andra föräldern inte kan träffa sina barn. Tyvärr lyckas den med borderline ofta dupera sina egna anhöriga, systrar, bröder, föräldrar etc som därmed blir medskyldiga till t ex egenmäktigt förfarande till barn. Sånt gillar inte åklagarna!!!