Tolerans från borderline

Ett av de vanligaste problemen för anhöriga till borderline är att deras tolerans för upplevelser är mycket snäv. Ett felaktigt betonat ord, en gest eller hur du kör bil kan utlösa en kris.
-Jag tycker inte om när du är sådär otrevlig och aggressiv!
-Va? Jag är inte arg!
-Jo, du är alldeles tyst och kör mycket häftigare än du brukar, erkänn att du är arg!
-Nej, jag är tyst för att jag funderar koncentrerat på en sak på jobbet.
-Ljug inte för mig, du är visst arg.
-Stopp, du kan inte bestämma när jag är arg, det måste jag få göra själv!
-Javisst, men varför verkar du arg?
-Det är du som uppfattar något som jag inte känner igen. Kanske är det helt intern inom dig?
-Du skall alltid bara ge igen, jag tycker inte om det.
-OK, vad skall jag göra? Låta dig bestämma att jag är arg? Det kan du faktiskt inte och jag tillåter inte det.

Så smalnar vägen för det som borderlinern accepterar av mer och mer och efter en tid befinner du dig på en knivsegg och vad du än säger blir det fel. Det slutar med kris och krasch!

Så här kan man möta detta:
Formulera i skrift några behov som du känner att du har:
- Jag har behov av att få vara olika i olika situationer, t ex när jag kör bil, diskar, är på jobbet, lagar mat, ser på film eller bara är. Kan du ge mig utrymme att vara olika vid olika tillfällen?

-Jag har behov av att fundera utan att bli anklagad för t ex att vara otrevlig, aggressiv, nedlåtande, lat, frånvarande, disträ. Kan du ge mig rätten till detta?

Just detta att formulera sitt eget behov och sätta det i relation till den som är borderline gör att det blir fokus på upplevelserna, kanske inte på det som verkligen händer.

-Så då ska du alltså bestämma om jag uppfattar dig som arg eller inte?
-Nej, jag kan bara vara mig själv och du kan inte tolka saker som inte finns, då skapar du paranoida konflikter. Varför förstår jag inte, men du gör det.

Denna typ av agerande är en form av självdestruktivitet som skapar konflikter undermedvetet. Man tror att man har en korrekt bild av den andres verklighet men har det inte. Vi har alla olika verkligheter och det är helt fel att tro att vi kan ha järnkoll på varandras verkligheter.

Det kan vara svårt att förklara detta men man måste försöka, annars blir man reducerad till ett ingenting och totalt nedmonterad emotionellt och socialt.