Egentligen är symptomerna på personlighetsstörning viktigare än diagnosen. Åtminstone för oss som är eller varit anhöriga till en person med borderline. Verkligheten är mycket mera komplicerad för oss än en beskrivande diagnos, vi vill ha en metod att möta så att vi kan hjälpa de nära som behöver vårt stöd. Det är aldrig självklart hur man skall bete sig och någon manual, "Hur man möter en borderline" finns inte. Det handlar om att möta en människa som har hamnat i ett besvärligt tillstånd och som inte kan komma ur det. Under sin levnad kommer dessa troligen att sprida viss förvirring, skapa ilska, sorg och besvikelse till dom som de egentligen borde älska som mest. Hur kan vi på något sätt skapa verktyg? Vi måste börja med oss själva och lära oss att inte ta några påhopp eller annat personligt. Tyvärr innebär det också att vi inte kan ta positiva signaler personligt, de är ofta fejkade med undertoner av manipulation och utnyttjande, inte minst ekonomiskt. Jag är så lycklig kan i fri översättning betyda att jag är glad att du tjänar bra!
De som pressas mest är givetvis barn i familjen som inte har möjlighet att lämna relationen som vi vuxna har. Jag har på nära håll sett hur barn påverkas mycket negativt och lär sig manipulera omgivningen totalt med en förälder som aktiv förebild. Hur skall dessa barn möta verklighetens relationer i vuxenlivet. Ja, det utkristalliseras ofta redan i 10-årsåldern beteenden som styr föräldrarna med järnhand, om än med tårar, önskningar, hot om att åka till den andra föräldern etc.
Inte sällan blir barnen brickor i spelet mellan de separerade föräldrarna där man använder barnen som budbärare, eftersom föräldrarna ibland överhuvudtaget inte kan prata med varandra.
Symptomer som vi kan lära oss att möta är t ex att avslöja manipulation långt tidigare än när den är genomförd. Att lära sig säga NEJ! Jag vill inte.... Vi diskuterar det en annan gång... NEJ, vi diskuterar det aldrig mera, jag vill inte!
Retorik är ett bra redskap, det är konsten att övertyga, att få rätt när man har rätt. Retorik kan givetvis missbrukas till att få rätt när man har fel!
- Varför vill du inte ha två hundar?
- Jag gav med mig till att skaffa en hund, jag ordnade dagmatte, du har inte fixat något av det du lovat, en hund räcker!
- Du kan väl inte bestämma om vi bara skall ha en hund?
- Kan du bestämma att vi skall ha två?
- Ja, för jag vill ha två hundar.
- Jag vill bara ha en hund!
Denna typ av diskussion är inte endast typisk i borderlinerelationer, men i en borderlinerelation fortsätter den så här:
- I stan i min port bor det en tant som gärna tar två hundar.
- Men det är ju 35 km dit!
- Ja härifrån ja!!! (Betyder egentligen: Jag flyttar tillbaka till min lägenhet om jag inte får en hund till)
- Sant, vilket betyder att du egentligen säger att om du inte får ha två hundar så flyttar du ut igen?
- Jag vill ha två hundar.
- Ja du sa det. Hörde du att jag sa att jag inte vill ha två hundar, nuvarande dagmatte tar bara emot en hund!
- Jag skall nog säga upp min andrahandshyresgäst!
- Kanske är en bra idé, så du kan ha två hundar, du som inte har råd med en enda liten jycke!
Tycker du att dialogen är fantasifull och överdriven? Troligen inte om du loggat in här för att du är anhörig till en borderline. Kommentera gärna, men kom i håg att det som står här givetvis inte gäller alla med diagnosen borderline!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
14 kommentarer:
Håller med dig helt och fullt. En diagnos hade inte hjälpt mig mer än att jag hade kunnat ta mig ur det tidigare eller kanske låtit bli att ta åt mig så himla mycket som jag gjort.
Tyckte inte dialogen alls var speciellt överdrigen, snarare snålt tilltagen när det gäller att ge exempel på "borderlineiska".
Känner så väldigt mycket igen det där men håller med om att det brukar vara ännu värre och mer dramatik innan diskussionen är över.
Anna: Jag har många liknande historier som egentligen har en sak gemensamt! Man kan ha rätt, men får aldrig rätt ändå. Det beror ofta på kopplingen mellan borderline och narcissism som är enormt tydlig. En som vet döpte det till borderlinska, mycket målande..... Man blir helt enkelt galen av den typen av argumentation. Till slut finns bara ett ord kvar: NEJ! Det blir ingen andra hund! Basta! Då omyndigförklarar man sin partner och det kanske är välförtjänt i vissa fall!
Eftersom vi var inne på ämnet och jag tycker att den här bloggen/journalen är så himla bra:
http://mybpdgirlfriend.eggshellwalking.com/index.php/page/1
Han ger autentiska exempel på faktiska konversationer de haft via chatt när han varit på jobbet, samtidigt som han kommenterar. Intressant läsning och jag känner verkligen igen mig i hur "diskussionerna" går till.
jag håller helt med, denna diskussion fanns även i vår familj, men skillnaden är att det är ett av barnen i familjen som lider av borderline. Ni kan ju tänka erhur lätt det är för en mamma att leva med det när varenda diskussion argumneteras på liknande sätt..
Vi har sådana här diskussioner hemma varje dag? Jag håller på att bli galen.
Just att bli galen är den yttersta utposten av medberoende. Jag vet inte om jag tycker att en borderline eller någon annan överhuvudtaget, skall få ta sig rätten att göra folk galna?.... Det är skitjobbigt när man inte möts i kommunikationen överhuvudtaget! DIalogen uteblir och det är oftast samma person som tar sig rätten att ha rätt, om det nu finns något rätt. Jag är otroligt tacksam att relationen med en borderline med dessa egenskaper är över för evigt. Det handlar egentligen om egenskaper och beteenden, diagnosen borderline är ointressant.
-fan jag har lite ont i halsen.
-men du sa så igår åxå, är det inte bara att du är rädd för att bli sjuk innan bröllopet.
-men din dumma jävel tror du att jag ljuger om det eller.
-nej jag sa bara att om man inte vill bli sjuk så kan det lätt bli att man inbillar sig.
-vadå tror du att du är psygolog nu och menar på att jag hittar på.
-nej jag menar bara att det lätt kan hända att man oroar sig.
-din dumma jävel du ska alltid tro att jag hittar på och sätta diagnos jag är så less på dig din efterblivna idiot.
-men hallå jag sa bara att du kanske oroar dig för mycket varför ska du tjafsa.
-du är helt jävla efterbliven, du tror alltid att jag hittar på och varför är du ens tillsammans med mig varför lämnar du inte mig bara.
-såna här diskussioner är vardag för mig. Jag misstänker att hon har borderline, det är mycket upp och ner så här .
Det är inte roligt alls, men jag kan inte låta bli att fnissa lite grand.Din beskrivning är ju ett mönster för hur borderline fungerar Men jag måste säga att jag har aldrig hört ett sådant språkbruk, inte trevligt och det blåser ju under konflikten som en riktig smedhärd. Min borderlinekvinna har aldrig någonsin använt liknande tilltal och givetvis inte jag heller. Jag tror att den relation du beskriver är helt omöjlig utan att rensa i språket. Jag tror inte på sådant destruktivt sätt att kommunicera, om man nu ens kan tala om kommunikation. Om deetta är en del av din verklighet vill jag rekommendera ett uppförandekodex för att överhuvudtaget gå vidare. Man måste släppa fram den kärlek som finns, inte hatet. Lycka till, jag tänker på er!!!
Blir ledsen när jag läser det här.. Som om de som lider av borderline skulle vara manipulativa, elaka och egoistiska. Håller med om att ovanstående språkbruk är sorgligt, men tar man bort alla hårda ord står sanningen klar. Rädsla och tillitssvårigheter, det kan få den snällaste människan att framstå som ond, och än värre, känna sig likså. Nu vet jag att inlägget förbehåller att det inte gäller alla med diagnosen, men likväl så många gånger jag hört att borderlinepersoner skulle vara manipulativa finns det personer med diagnosen som har ett enormt samvete, som mår dåligt när andra människor är elaka och som bär andras skulder på sina axlar. I mångt och mycket står det inte att finna en vänligare själ. Det gör ont att allt för många, inkulsive den drabbade men också dess anhöriga får läsa den här typen av inlägg.. De hjälper ingen till förståelse, tvärtom.
Ann: Håller visserligen med dig, men denna blogg handlar om hur anhöriga kan uppleva och möta sina borderline i vardagen. Värderingar kan man lämna utanför just de tips som man kan ha som verktyg i vardagen. Perspektivet är att hjälpa anhöriga till en bra dialog.
Var möts nu vi som har erfarenheter av borderlinerelationer och behöver prata?
Klockren!!!!!
Jag har borderline och absolut är de flesta diskussoner med mig otroligt jobbiga många gånger. Personen som jag diskuterar med kan säkert många gånger ta illa vid sig, känna att han/hon inte blev rättvist behandlad då jag sagt något som ibland inte ens är i närheten av sanningen. Och absolut är jag manipulativ när det är något jag verkligen vill. Men jag manipulerar oftast omedvetet och kan sitta ensam i timmar efteråt för att tänka fram och tillbaka om jag manipulerade personen eller inte? Men vid diskussioner är jag däremot fullt medveten om vad jag säger och hur det påverkar personen jag säger det till. Problemet är bara att jag kan inte stoppa mig själv utan jag skulle kunna fortsätta tills vi hatade varandra (personen brukar gå innan).
Det de flesta inte vet om, bara min mamma faktiskt, är att jag kan gråta nästan oavbrutet i flera dagar efter att jag skadat personen på ett sätt som detta. Jag får sådan ångest att jag får ont och i telefonen med mamma så skriker jag bara att jag vill dö och tårarna rinner utan stop. Men jag säger inte det till personen jag sårat, antar att jag är rädd för att visa alla dessa känslor och min sårbarhet, för om personen lämnar mitt liv blir separationsångesten lite lättare att hantera om jag utåt sätt "hatar" personen än om jag öppnat mig. Jag avslutar hellre en relation än att någon överger mig och lämnar mig ensam när jag inte är redo. Jag skulle nog kunna säga att för mig är separationsångesten den värsta delen..Jag är 26 år och hoppas att det blir bättre med åren. Tack för att jag hittade denna sidan att skriva av mig lite på. Är just nu i en situation där jag sårar den jag älskar, så jag har suttit uppe i typ en vecka & någon dag varje natt och bara gråtit i panik med konstant ångest, somnar vid 4-5 på morgonen.. hoppas nån annan också fick nytta av detta. Kram
Skicka en kommentar