När skall man göra slut med en borderline

Jag har prenumererat på ett mycket bra nyhetsbrev, nåja någon slags kontinuerlig blogg, från en David Oliver som har en del att säga om borderline. Han tar upp olika aspekter, ofta intressanta. Han har en sida där man kan prenumerera: David Oliver GÖR DET!!!! Jag har tidigare skrivit en del om detta.

Detta är ett exempel på vad han skriver:

Today I have a very serious subject
to talk to you about:

At what point does enough become
enough?

At what point should you leave your
loved one with borderline personality
disorder?

I have had many supporters ask me or
write me about that very same question.

So many, in fact, that I felt that I needed to answer it.

You care about your loved one very much, or you wouldn't be with them.

And, having borderline personality disorder, they probably go through periods of time where they act just like everyone else.

These are the times you probably cherish.

These are the times that make it worth it for you to be in a relationship with them.

These are the times that give you hope, thinking that maybe there won't be a "next time," where they'll act out again.

Unfortunately, that's not realistic when you're dealing with someone who has borderline personality disorder.

More likely, you're always walking around on eggshells, just waiting for the next episode of acting out from your loved one.

Always wondering what the next thing
you're going to do "wrong" will be.

Wondering when they're going to pick
the next fight (over nothing, probably), a fight that you could never win, even if you were right (which you never are, according to them, so why even try any
more?)

Wondering when the next time they're
going to come in the door full of rage
over something that happened at work
(and take it out on you).

Wondering when the next time they're
going to start calling you names will be.
Names that you know you don't deserve
to be called. Names you know you aren't.

Wondering when the next time they're
going to start criticizing you will be yet again? For everything. The way you look.
The way you dress. The things you say.
The way you cook. The way you keep the house. Your friends. Your family. Your job. Any number of things. So many different things that you just can't keep track any more. And it's never the same thing - what they criticized you for yesterday may not be the same as today, and what they criticize you for today may not be the same as tomorrow!

Wondering if they'll ever appreciate you, love you, the way you see other people in "normal" relationships. One minute they love you, while the next minute they act like they hate you. One minute they act like they need you (even seem clingy), and the next minute they ignore you or seem like they don't want anything to do with you.

In my main course and resource below, I describe all these behaviors, and more:

SUPPORTING A LOVED ONE WITH BORDERLINE?
http://www.borderlinecentral.com/report/

NEED HELP EXPLAINING BORDERLINE PERSONALITY?
http://www.borderlinecentral.com/explainingborderline/


But I can't tell you what to do about them.

Only you can make that decision for
yourself.

At what point is enough, enough?

At what point do you leave your loved one?

After they have humiliated you so much
that you doubt your own self-worth?

After they have driven away all your
friends and family?

After they have made you so insecure that you're afraid to make any kind of plans, because of their unpredictability?

After they have confused you so much
that you're not even sure how you feel
about them any more?

After they have scared you so much with their anger and rage that you cower every time they raise their voice at you?

After your self-esteem is so low that you hold onto every shred of ego and sense of self that you have left?

After you're so tired of hearing their excuses and promises to never do it again?

We could go on and on and on.

We could go through every acting out
behavior that your loved one exhibits.

But we will still arrive at the same place.

When is enough, enough?

When do you leave your loved one?

When you can no longer be an effective
supporter.

When your own negative feelings get in
the way of your positive feelings.

When you feel no more love for them.

When you have tried everything there
is to try.

When you have no more energy even
to try.

When you have given up all hope.

I guess that's when.

When there is no hope.

But only you know when you've
gotten to that place.

And only you can make that decision.

Because with proper treatment (extensive, long-term therapy and medication, and the willingness to change), your loved one CAN recover from borderline personality disorder.

And that can give you hope.


Your Friend,

Dave

Hur vet man att någon är borderline?

Första intrycket av en människa brukar vis sig stämma ganska väl. Kanske så, men när det gäller personer med BPS, borderline personlighetsstörning så stämmer det mindre ofta. Vid en ytlig kontakt märker man ingenting, dom är rara och snälla, ofta intelligenta, verserade och humoristiska. När man sedan kommer nära, enligt personen med borderline, för nära, byter dom skepnad och det andra jaget, det svarta kommer fram. Dom känner sig hotade och fjärmar sig från alla vänner. Vänskaperna försvinner av olika skäl. Dom har kanske uppfattat att vännerna är "dumma", eller att dom sviker. Vanligt är också att man upprättar en relation men är så rädd att mista den att man götr tokiga saker, t ex provocerar för att få bekräftelse. Tål hon detta så är hon min vän, nu är det bekräftat. Då måste man prova lite till och ta reda på var gränsen går och...HOPPSAN, där gick gränsen. Hon bad mig fara åt pipsvängen. Så har det bristande självförtroendet och del låga självkänslan gått över i ett självdestruktivt beteende och en befarad separation har blivit verklig. Sådana mekanismer kan finnas hos personer utan borderline också. Troligen ganska vanligt och mänskligt, men jobbigt för personen själv och för omgvningen. Att vara anhörig till Borderline kan vara jobbigt, det vet vi!

Att bryta upp från en partner med borderline

Detta verkar vara ett problem som många med borderline i relationen har jobbigtmed. Något oförklarligt, eftersom man som partner till en borderline ofta blir psykiskt misshandlad och kränkt. Det borde vara lätt att lämna, men det är kanske samma mekanismer som ligger bakom att många kvinnor som blir fysiskt misshandlade inte lämnar sina män, utan hela tiden tar emot mera stryk. Så fungerar kanske vi människor och det smärtar enormt att bli utsatt för det. Kan det vara så att vi söker oss till smärtan eller är det hoppet om att vår partner skall bli "frisk" som aldrig lämnar oss? Jag har inget svar, kan bara som medmänniska känna igen mig i de flesta berättelser jag får till min mail, midas.2@hotmail.com . Vi klarar inte att lämna våra plågoandar. Jag tror att det kan finnas en förklaring, att vi vill "rädda" våra partners. Det är ingenting som vi skall ägna oss åt, det skall lämnas till dom som har en verklig utbildning och kan tackla detta professionellt. Nu likriktar staten all behandling till beteendemodifikation genom KBT, vilket är inskränkt. Alla passar inte för KBT eller DBT, vissa behöver den psykodynamiska terapin. Det är faktiskt ingen fråga för amatörerna i regeringen som bara ser siffror, utan regeringen bör förlita sig på dom som KAN någnting.

En insändare i SvD har en mycket nyanserad bild av läget Det är värre än man tror, tyvärr! Jag har skrivit tidigare om att lämna en borderline: Länk till detta inlägg