Att bryta upp från en partner med borderline

Detta verkar vara ett problem som många med borderline i relationen har jobbigtmed. Något oförklarligt, eftersom man som partner till en borderline ofta blir psykiskt misshandlad och kränkt. Det borde vara lätt att lämna, men det är kanske samma mekanismer som ligger bakom att många kvinnor som blir fysiskt misshandlade inte lämnar sina män, utan hela tiden tar emot mera stryk. Så fungerar kanske vi människor och det smärtar enormt att bli utsatt för det. Kan det vara så att vi söker oss till smärtan eller är det hoppet om att vår partner skall bli "frisk" som aldrig lämnar oss? Jag har inget svar, kan bara som medmänniska känna igen mig i de flesta berättelser jag får till min mail, midas.2@hotmail.com . Vi klarar inte att lämna våra plågoandar. Jag tror att det kan finnas en förklaring, att vi vill "rädda" våra partners. Det är ingenting som vi skall ägna oss åt, det skall lämnas till dom som har en verklig utbildning och kan tackla detta professionellt. Nu likriktar staten all behandling till beteendemodifikation genom KBT, vilket är inskränkt. Alla passar inte för KBT eller DBT, vissa behöver den psykodynamiska terapin. Det är faktiskt ingen fråga för amatörerna i regeringen som bara ser siffror, utan regeringen bör förlita sig på dom som KAN någnting.

En insändare i SvD har en mycket nyanserad bild av läget Det är värre än man tror, tyvärr! Jag har skrivit tidigare om att lämna en borderline: Länk till detta inlägg