När gräset var grönt, Annastina Alkman

Boken handlar om en familjemiljö i ett intressant perspektiv. Självutlämnande beskriver hon en släkt i 1900-talets första decennier. Författaren är född 1883 och i princip samtida med mina farföräldrar som växte upp i samma typ av miljö. Boken är ett härligt tidsdokument som åter visar att mycket lite i våra livsbetingelser "På riktigt" har förändrats. Det är samma oro, samma ångest, samma glädje och framtidstro, bara förpackat i andra materiella tillgångar och värden. Illustrationerna är bra och lätt naivistiska. Själva litteraturen är väl inte så märkvärdig, men som tidsdokument är den fantastisk. Jag fick den för ett par månader sedan ur ett dödsbo som var fyllt till bristningsgränsen av böcker i alla tänkbara ämnen. Nästan.

Strindberg, dysterkvist eller ysterkvist

August Strindberg är ju allmännt betraktad som en allvarlig dyster typ, en slags Norén från förra sekelskiftet. Man måste nog sätta hans författarskap i sitt sidssammanhang. Då kan han ibland med rätt glasögon få en rätt kul, absurd touch. T ex i Svarta fanor, ett tema som Graham Greene tagit upp i Dr Fischer Genéve, eller Bombpartyt. Människans drift att vara med att få vara en del av något man inte tillhör etc. Männsikans drift att vara någon annan. Mark Leevengood sa på ett seminarium där jag också var talare att (på sin härliga finlandssvenska) "Vet ni att nu har dom släppt Jante 2.0. Alltså den nya releasen av Jantelagen. Vill ni veta hur den lyder? Jaaa! "Du ska int´tro du är nån annan". Just det utnyttjade både Strindberg och Greene i sina romaner. Kul men otäckt! Läs och jämför!!!!

Mobilen ur ett socialt perspektiv

För en tid sedan fanns ett inslag på Sveriges Radio om japanernas förhållningssätt till mobiltelefonerna och till varandra. Japaner använder sina telefoner till nästan allt – även att ringa med.
Man tittar på TV, man chattar, fildelar och skickar vad som helst vart som helst. DoCoMo styr kontakterna och gör det omöjliga möjligt.
Allt mera av upplevelser kanaliseras via denna cyberruta och man bygger upp sin världsbild från det som kommer ut ur den, vilket i sin tur beror av vad som stoppas in i den. Och isoleringen mellan människorna ökar, man talar aldrig direkt med varandra utan bara via sitt lilla tittfönster. Man kallar det för Mobile Cocooning, dvs man slår en skyddsbarriär kring sin person och låter tekniken skicka intrycken i stället för att kommunicera med varandra. Distansen ger en känsla av säkerhet för man vet att den man har dialogen med inte kan tvinga till sig ett svar. Socialt är detta en svår belastning.
Historien upprepar sig med kuslig precision. När Bell-bolagen startade sitt telenät i slutet av 1800-talet startade en massiv proteströrelse. Man menade att telefonin skulle göra att människor slutade träffas och att folk skulle bli socialt isolerade. Detta var möjligen delvis rätt. Femtio år senare kom TV till västvärlden och gjorde samma sak. Man tog effektivt död på förmågan att bilda värderingsmönster i familjekretsen och ersatte detta med Soames i Forsytesagan eller idealen i Andy Pandy, om där nu fanns några ideal. I mitten på 90-talet kom så internet på allvar, ungefär samtidigt med mobiliseringen av telefonin.
Utvecklingen som vi nu ser är kanske bara en kombination av kända tekniker som att skicka ut TV till mobilerna. Den oro man kan känna är då bristen på socialt patos och på empati som oundvikligen blir konsekvensen av ett samhälle som är teknikstyrt och där vi fjärmar oss från varandra. Den som lever får se.

Kahlil Gibran om barn

Profeten talade till folket och en kvinna som hade ett barn vid sitt bröst sade: "Tala till oss om barnen" Och han sade: Era barn är inte era barn. De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig själv. De kommer genom er men inte från er. Och fastän de lever hos er, tillhör de ändå inte er.
Köp boken och läs den, lite i taget. Den är koncentrerad visdom på 90 små sidor. Förlag: Proprius, ISBN 91-7118-266-7

Var kommer barnen in?

Barn har behov som behöver tillfredställas. Det kan vara alla dagliga behov eller mera subtila utvecklande behov. Varför kan vi föräldrar inte få ett vettigt samtal med barnens lärare i ämnet. Jo, för att lärarna inte är intresserade av eleverna. Det finns inga teoretiska kunskaper om barns utveckling och man avsätter inte resurser för barnens utveckling och särskilda behov. Barn har liksom vuxna ett behov av balans vilket Jean Piaget i sin bok Strukturalismen konstaterade för 50 år sedan. Barnets själsliga utveckling lämnas helt utan plats i skolans vardag. Hur skall vi föräldrar förhålla oss till en amatörmässigt driven skola vars lärare inte har förmåga att kommunicera på en nivå som överstiger A-kursen i pedagogik på universitetet. HJÄLP! Vart är vi på väg? Samtidigt som samhället vill ta över ansvaret för barnen genom allehanda lagar och förordningar och lägga sig i familjens inre angelägenheter, kan man inte ställa upp med kvalificerad kunskap. Dags att protestera och kräva värdiga samtalspartners.

Home styling, för vem?

Homestyling är ett otyg som har dunkla syften. En mycket intressant vinkling på detta skrevs i SvD i februari 2007 av en fastighetsmäklare. Tanken var följande: Om man homestyler en lägenhet till en visning kan priset gå upp 20 %. Homstylingen kan bestå i "ett koskinn på golvet och en skål värpolerde äpplen i en skål". Om jag nu tar dess pinaler till banken och lägger upp dom på golvet med en fråga: "Hur mycket får jag låna på detta" så blir svaret inget alls. 0:- full stop! När lägenheten som varit homestylad säljs har priset gått upp - men inte värdet! Här kommer konklusionen till banken: Låt mig låna på det fiktiva värdet i koskinnet och äpplena i stället. Strunta i lägenheten. Om priset på lägenheten stigit från 2,0 mkr till 2,2 pga homestylingen så har inte värdet stigit och bankens säkerhet i lägenheten är långt mindre än de 2,2 mkr som bildar bas för lån till lägenhetsköp. STOPPA HOMESTYLINGEN. Bankerna borde ta sitt ansvar och inte låna ut till kohudar och äpplen!

Vad vi vet och inte vet och vad vi tror att vi vet

Att tro är att inte veta. Ödmjukhet är inte en särskilt framträdande egenskap för de flesta religionsbekämpare, men det finns tillfällen då till och med ateisten tvivlar. Det finns ingen Gud och Ingemar Hedenius är hans profet, sa Teddy Brunius på 60-talet. Ateisterna i skyttegravarna i första världskriget var i sanning ytterligt få.

New age är ett lite skamfilat begrepp som har sin grund i ovanstående rubrik. Vi kan skratta åt konstiga medikamenter, slagrutor och annat som vi i all vår gudomliga vishet inte kan bevis finns i den s.k. Verkligheten. Vi är bara tillfälliga gäster i verkligheten och att tro att vi redan efter några hundra tusen år upptäckt alla natrukrafter är bara patetiskt. Det enda vi verkligen vet är att vi inte vet allt. Tro kan vara bra, men erfarenhet och resultat kan vara ännu bättre. Strunta i varför slagrutan fungerar, nöj dig med att den gör det och använd den till det du tycker fungerar. Currylinjer och Hartmannkryss kan vara viktiga, även om vi inte vet varför. Som Bill Withers sjöng på en vinyl från 1973, "Do what you do - but do it good"

Den dagen kastanjerna blommar...

.... är jag redan långt borta. Lysande roman av en stjärna på litteraturhimlen, Bodil Malmsten. Hur kan en kvinna skriva så initierat om män, hon måste vara omöjlig att leva med. Inga hemligheter, inen vrå av mannen är henne obekant, hon har järnkoll på oss. UNderbar språkbehandling och en romantik som är oemotståndlig. Sinnlingheten ångar och passionen fräter sönder pärmarna. ALLA kvinnor borde läsa denna bok. Se Bodil malmstens egen blogg: www.finistere.se Hennes kärleksfulla skildring av rörmokeriet i huset i Finistere är betagande. Hur hon beskriver sin hatkärlek till rörmokare och gurglande rörstumpar är inspirerande.

Moteld mot telefonköer

Jag har en lysande idé som kanske inte är helt realistisk. Det är ju så det börjar oftast. Men den kanske kan realiseras i annan form.... Istället för att ringa till SKatteverket och hamna i 45 min kö, så borde man sätta upp en tjänst som köar åt oss. Så här borde det gå till: Jag ringer upp min köcentral och får en klarton. Ringer sedan skatteverket, trycker 1 för inkomstskatt, 3 för restskatt och blir sedan placerad i kö. Då slår jag en kod och lägger på luren. Samtalet bevakas av det systemjag först ringde och när någon svarar på skatteverket får den som svarar ett meddelande: Tryck 5 så kopplas samtalet fram till den som vill prata med dig. Just nu är det många som pratar med Peter, ditt samtal är placerat i kö, etc. På detta sätt kan man bolla samtalen fram och tillbaka och operatören får massor av trafik. Lysande, eller har jag missat nåt?

Vem är närvarande?

Att ringa till ett svenskt företag eller till en svensk myndighet är ofta, men inte alltid, som att delta i ett häcklöp på 110 meter. Varför är det så, vill man inte prata med mig. Väklommen till Carpark, tryck in det nummer som står på din böteslapp. Va! Jag har inte fått någon böteslapp. Tryck 3 för att komma till kundtjänst 2 och dröj kvar du har turnummer 34. Vi arbetar så fort vi kan, det är många som ringer. Tryck stjärna för att vara kvar i kön, du är nu utloggad. Tack för ditt samtal. Man tror inte det är sant. Carpark är bara ett av alla gräsliga exempel som speglar företagets företagskultur. Min reflexion är att det inte alla är många som ringer, det är få som svarar. Jag tog mig tid att skoja med en pigg agent en gång och sa: varför säger ni att det är många som ringer, setär ju få som svarar. Va, sa den pigga damen, du vet väl inte hur många vi är som svarar. Jo, jag vet exakt. Är du i lokalen? Nej, men när jag ringde var ni en för lite mest beroende på att ni tycker er tid är mera värd än min och där ar vi inte överens. KUL sa hon, dett tar jag med till eftermiddagsfikat!