Borderline och ensamhet

Bra inlägg från en bra blogg BORDER-FUCKING-LINE Även ensamheten påverkar anhöriga. Ofta är ensamheten självvald, även om det inte är ett medvetet val med en målbild framför sig. Kan finnas ett stänk av självdestruktivitet i detta.

Går det att lämna en borderline, del 2!!!

Det år att lämna en borderline!!!

Bota borderline, går det?

Vetenskapsradion hade ett intressant inslag för en vecka sedan. Det handlade om bakteriers inverkan på hjärnans utveckling i fosterstadiet. Man menande sig ha bevis för att brist på vissa bakterier i fosterstadiet hämmade en del sociala utvecklingar som senare i livet påverkar beteendet. Dessutom skapas av denna brist en överproduktion av vissa hormoner som är vanliga hos ADHD-patienter och andra med beteendestörningar. I djurexperiment har man påvisat att möss som avlas och växer upp i en hermetisk, bakteriefri miljö får klart avvikande egenskaper. Dom tar större risker, gör tokiga saker, får inlärningsproblem och blir socialt avvikande från vanliga möss. Det hjälper inte på något sätt att tillsätta bakterier efter fosterstadiet.

Utan jämförelse med laboratorieråttor kan man möjligen tro att det finns en koppling mellan bakteriefloran för personlighetsstörda personer, som dessutom är överrepresenterade i problem med tarmkanalerna.

Ovanstående, dvs. att det finns en klinisk förklaring till borderline är än så länge rent hypotetisk. Dock kan man utan större analytisk förmåga konstatera att KBT är den enda förhärskande effektiva behandlingsmetoden, på senare tid kompletterad med DBT. Målet är inte roten till beteendestörningen utan att den drabbade själv skall få tekniker att möta sina avvikande beteenden. Orsakssambandet bakterier och störning är inte kausalt bevisat, men det är en intressant förklaringsmodell, framför allt satt i relation till de terapeutiska metoder som har en viss effekt på vardagen för de anhöriga och på den som har en personlighetsstörning.

Vi anhöriga skall inte försöka "bota" eller på annat sätt rota i borderlinepatientens beteenden eller orsaksbakgrund, det skall vi lämna till proffsen. Vi skall bara se till att vi själva hålls skadeslösa och att vi kan underlätta för vår borderlineanhöriga att leva ett normalt liv. KBT ger dom verktygen att bemästra sina impulser att överträda de sociala normer som annars är det fundamenta som mänsklig samverkan bygger på.

Friskolor med vinst? För vemdå?

Kan rekommendera Östra stations tankesmedja Tankesmedjan har eldat i ässjan!

Stör jag?

Följande lilla aforism fick jag av mina vuxna barns mor för något år sedan. Den handlar verkligen om mänskliga möten och hur dessa kan påverka oss i olika riktningar: Scenen är följande: Dörrklockan ljuder... Ding Dong. Dörren öppnas: Hej! Länge sedan, stör jag? - Du inte bara stör, du förändrar hela min världsbild, välkommen!


Lite så behöver det mänskliga mötet prägla vardagen, att vi faktiskt blir påverkade och tvingas reflektera över sakernas tillstånd en stund, kanske för resten av våra liv. Människan är ju dynamisk och har inte stannat i utveckling förrän döden inträffar. Kanske inte ens då. I minnet av våra kära utvecklas vår syn på dem och därmed det som finns kvar, dvs. själva minnet av deras väsen som aldrig slutar att förändras. Jag kan tänka på min farfar ibland och fundera över vilka värderingar han stod för, varför han hade dom och hur dessa påverkat mig i mitt liv. Vissa bejakar i olika skeden av mitt liv, andra tycker jag inte att jag vill stå för just nu, men kanske gjort det tidigare och kanske till och med senare. Mitt liv kan vara en parafras på alla mina förfäders liv, det lilla jag känner till om dom. Min farfar, farmor, morfar och mormor har givetvis påverkat mig enormt eftersom jag har så otroligt tydliga minnen att jag ibland rådfrågar dom i mina stunder av osäkerhet, gränsande till ångest.

Byta av världsbild kan vara ansträngande, energikrävande och rent farligt. Vad är det för krafter som håller oss fast i de värderingar vi ärvt eller tror oss ärva? Finns det en direkt koppling mellan familjen och mig eller är den bara ett socialt nedärvt värdemönster som jag själv inte är delaktig i eller ens medskyldig till?

Vad är en världsbild då? Min bild av världen eller världens bild av mig. Var finns jag på världsaltet. När jag var barn sa man att när man dör blir man en stjärna på himlen, alla stjärnor var människor som dött för länge sedan. Fin tanke, men hur ser relationen ut, vem tittar på himlen och vem tittar ner?

MAn har olika torn som bildar utgångspunkt för synen på tillvaron och livet. Därför är mänsklig kommunikation så svår, var och en ser ju sin verklighet. En människa är en värld sedd genom ett temperament tror jag Montesquieu sa! Klok man!