Borderline och självkänsla

Detta är den vanligaste frågan jag får från personer som har en relation med en borderline. Människor som är hårt prövade av svart/vitt beteende, paranoida påhopp, upp och ner, totalitära tankar, egofixering, och alla andra tänkbara och otänkbara saker. Givetvis kan jag inte svara på dessa frågor och bör inte göra det, men ett par rimliga regler tycker jag varje människa skall ha för sitt liv. Tänk dig en relation som en affärsuppgörelse. Om du har en tillverkningskostnad på 100 kr kan du inte i längden sälja för 50kr. Om du hela tiden ger energi och aldrig får någon så kommer du en dag att vara helt tom och slut. Om du känner dig maktlös och hela tiden går på tå för din partner så kanske du måste våga ifrågasätta förhållandet. Borderline är jobbigt framför allt för den drabbade, men också för omgivningen. Kärleken tar underliga vägar i vanliga relationer och i en borderlinerelation är dom helt oförutsägbara.

Värdera din kärlek till din partner och lägg det värdet i en vågskål. Lägg sedan din kärlek till livet och fundera på om någon väger tyngre. Det är smärtsamt att skiljas, särskilt för en borderline som ofta är rädd för verkliga eller imaginära uppbrott. Det kan vara otroligt smärtsamt att sakta kvävas emotionellt och andligt av en person som suger ut all energi. Hoppet om att partnern skall bli frisk gör att vi härdar ut, till vilket pris som helst. Det är ibland ett för högt pris.

Bara du själv kan avgöra vad som är viktigt, men kom ihåg en sak: DU kan inte bota din partner, det måste andra göra. Du kan bara bida din tid och försöka överleva!

Borderline och känslor

För en borderline är det mesta svart eller vitt. Man älskar eller hatar, har det bra eller skitdåligt. Det växlar mellan dessa ytterligheter på minuter, eller timmar. Man är oberäknelig och kan inte hantera sina egna känslor. Skuldkänslor som man får när förnuftet talar till en är jättejobbiga. "Varför sa jag att jag inte vill träffa honom igen? Det vill jag ju, bäst att jag ringer honom och säger nåt gulligt, typ: Hej älskling, jag ville bara höra din röst!"

Skuld och självkritik är vanligt för de som befinner sig i gränslandet. Skulden har man ofta fått genom att man blev misshandlad, fysiskt eller emotionellt, som barn. Mer än hälften av alla med borderline har blivit utsatta för sexuella övergrepp i varierande skala. Många har historiskt sett självskadebeteende som anorexi, skärningar eller annat. Alltid i onödan. Det kan bero på allt mellan himmel och jord, men ofta för att man som barn inte känt sig välkommen. Det kan vara konkurrens från mammas nya man, i en del fall många olika män som kommit och gått i barndomen och som man inte vågat fästa sig vid. I min blogg och privat har jag träffat otaliga människor som har just denna bakgrund. Känslorna blir bångstyriga och man behöver bekräftelse. Man har svårt att släppa in någon i sitt hjärta och om man en gång lyckas så försöker man peta ut den personen igen av rädsla för att bli lämnad. Därför blir känslorna ofta ytliga.

Att leva med en person med borderline är att, som man säger i England:"Walk on eggshells". Man kan sitta vid miggadsbordet och utan att ha uppfattat att man startat en konflikt, t ex om barnens bordsskick, kan man få en kommentar: Jag tror att vi måste bryta vår relation, jag gillar inte din attityd mot mina barn. Sådant skall man inte ta personligt även om det är svårt. Hur kan man låta bli att ta det personligt om man blir betraktad som "Icke önskvärd?" Jo, det är hennes andra pol i den personlighetsstörning som vi kalla borderline som talar. Den har ingen verklig förankring utan talar med ryggmärgen i försvar mot ett inbillat hot. Resultatet blir att den som blir ratad känner sig usel och mår apa. Detta kan upprepas ett antal gånger och när man som partner en dag faktiskt verkligen tröttnar och reser sig upp från bordet, lämnar ifrån sig nyckeln till hennes lägenhet och går, drabbas hon av panik och får gå i akut kristerapi. Ångesten blir total! Känslorna kokar över hos båda och om man träffas igen slår man ihop som två magneter. Därför är känslorna för de anhöriga extremt jobbiga precis som den som befinner sig i gränslandet. Läs på denna blogg: ninemile Den är mycket mycket bra!

SAAB och reservdelar

För en tid sedan gick en yttre backspegel på min SAAB 9-5 sönder. Bara själva glaset. Jag tittade lite på konstruktionen och konstaterade att det är ett konvext glas med en värmeslinga inbyggd ett skikt på baksidan för att imma och is skall smälta bort. Mina erfarenheter från tillverkningsindustrin inom elektronik och plast är tämligen stora. Man tillverkar alltså en hel telefon med all elektronik, lur och sladdar för ca 80 SEK. Utpriset är 299:-. Denna spegel som tillverkas i 200.000 ex per år, kostar under 50 SEK att tillverka. Utpris över disk: 1.100 SEK vilket motsvarar ett påslag på nästan 2000 %. Jag undrar nu var gränsen för utpressning går. Köp på skroten då!. Nix, i hela vårt avlånga land finns inte en enda sådan spegel att uppbringa. Därför kan SAAB ta hutlöst betalt!

Barn som gråter när man lämnar dom

Visst har vi alla sett barn som störttjuter när mamma eller pappa lämnar på förskolan. Samma unge vägrar att åka hem på eftermiddagen och sticker och gömmer sig när föräldern kommer. Måste du komma så tidigt mamma? Hur fixar man detta? Man kan till exempel bestämma att man lämnar barnet i grinden eller dörren till förskolan och att man faktiskt står ut med att ungen tjuter en stund. Dom slutar... var så säker. Samma sak när mamma och pappa är skilda och lilla mamma gör sig ärenden för att lämna ett par stövlar eller annat. Då tjuter barnet och vill gåmed mamma och lilla mamman, eller lilla pappan vägrar att lämna barnet tjutande. Det blir en scen på ½-timme och ungen blir mer och mer hysterisk. VEM HAR SEPARATIONASÅNGESTEN? Jo det ärofta vi föräldrar som bjuder in barnen till begäran om bekräftelse. För barnens skull: Sluta med det!

Snacka igenom det hela med ev ex och med personalen och var lite kluriga. 10 meter innan grinden fågar man: Tror du Anna är där idag, hon vill nog leka med dig.... Lite trixande skadar faktiskt inte och är inte att jämföra med barnmisshandel även om det finns vissa som anser en massa saker som om barn vore..... vuxna! DET ÄR DOM INTE!!