Intressant länk om borderline och anhöriga

Många har samma erfarenheter som anhörig till en borderline. En del kan formulera sig medan andra genom relationen tagits från allt initiativ och reducerats till en mähä, eller ett kålhuvud. Jag vill inte vara så kategorisk som de som skrivit på sidan jag länkar till, men det är intressant att se vad som rör sig hos anhöriga.

Klicka på rubriken till detta inlägg så kommer du till sidan.

Självskadebeteende vid borderline

I princip kan man säga att det finns ett par varianter av borderline som påverkar självskadebeteenden. Utåtagerande och inåtagerande. Den som är utåtagerande visar i ord och handling att något inte är bra, att ångesten finns där hela tiden och att man kommunicerar ut någon form av budskap. den inåtagerande verkar inte på ytan utan fokuserar all sin ångest inåt på sig själv, klandrar sig själv och ser det som en sak som ingen annan har med att göra. Trycket kan bli för stort och det uppstår fysisk och mentala självskadebeteenden. De fysiska kan vara att man tillfogar sig själv skada och smärta, de mentala att man försätter sig i situationer som man inte vill vara i.

Vi anhöriga blir förtvivlade och vet inte hur vi skall tackla detta. De fysiska skadorna kan ju lagas med nål och tråd, men vi anhöriga får panik och har svårt att förstå. Hur möter man detta när ens barn, partner, förälder eller vän skadar sig själv? Vilka mekanismer ligger bakom? Vad kan vi göra?

Den mentala sociala typen av självskador är en annan sak. Uppbrott ur relationer, hot, verklig separationsångest och annat som försätter en i svåra situationer så att man lider kärlekssmärta i stället för fysisk smärta. Man lider medvetet fast av ett annat slag. Gör slut, fast man inte vill, struntar i kompisarna och lämnar återbud till saker man skulle gjort tillsammans, blir osams med familjen etc,

Frågan är hur vi anhöriga bäst möter självskadebeteenden. Titta på, agera, prata? Kom med era erfarenheter så att andra får ta del av dom.

Kul minne om en romantisk middag

När exxet och jag var på separationsvägen fick vi rådet av en terapeut att gå på en romantisk middag tillsammans. Ok, den råd lyder är vis, vi gjorde oss vackra och glada i hågen körde jag ca 136,8 meter innan vi kom till huvudvägen. Då säger damen, kör rakt över till återvinningsstationen, jag har hela skuffen full med plast och papper. Mmmmm, vilken lysande idé att börja en romantisk afton på återvinningscentralen, att jag inte tänkt på det tidigare själv? Ja, man kan ju skratta åt det efteråt, men en slags brist på tajming kan man väl också säga att det var!!!

OBS! Detta har absolut ingenting med borderline att göra..... kanske nåt annat! Några tips?

Jättebra artikel eller kommentar om borderline

Här kommer en länk till en kille som verkligen sticker ut hakan!! Tyvärr har han delvis rätt...

http://www.borderline.nu/nuke/modules.php?name=News&file=article&sid=133

Borderline personlighetsstörning

Eller BPS som det ofta betecknas, är ett jobbigt tillstånd för den som hamnar där. Otrolit frustrerande att vara delvis socialt handikappad i relation till andra människor. Som Don Miguels Ruiz beskriver att man är ensam i sitt slag. Han menar att det inte spelar någon roll alls vad man är ensam om, utan det är fenomenet ensam. Borderline syns inte utanpå och det kan ta lång tid innan man upptäcker problematiken hos en partner eller en person man har en annan relation till. När det väl bryter ut blir det kaotiskt, med traumatiska upplevelser och stormiga uppgörelser, tårar, skrik och stängda dörrar. Borderlinen skapar dramatik med sina enorma svängningar i sinnestillstånd.

För de anhöriga upplevs detta som ett mysterium, vad händer och varför händer det överhuvudtaget. Vilka mentala processer pågår i denna person, processer som jag inte förstår som anhörig. Det kan saknas logik i tal och handlingar, impulsiva beteenden, problem att hantera sin ekonomi eller hygien, självskadebeteende som kan ta sig vilka uttryck som helst från att provocera i vardagen till att ta sitt liv.

Till denna bloggs mailadress, midas.2@hotmail.com kommer mycket ofta rop på hjälp. Vad kan jag som anhörig göra för min borderlinesyster, vad kan jag göra för att skydda mig själv mot alla påhopp? Hur skall jag överleva tillsammans eller skall jag lämna henne/honom? Handlar det om ett barn eller ungdom har man inte valet att lämna, barnen har man ju alltid i all tid. Dom kan man inte välja bort, men en kvinna som är outhärdlig kan man faktiskt välja bort. Vi får ofta frågan om man skall bryta upp, men detta går givetvis inte att svara på, det beror på alla inblandade och den styrka man har som individ. Ocks å hur mycket man är beredd att offra på ett högriskprojekt, om man vill investera i något där utsikterna att ens på sikt få utdelning är mycket små. De som skriver till oss är ofta desperata och har ingenstans att ta vägen med sina känslor och behov. Därför finns vi på Mänskliga Möten som vanliga medmänniskor, för att vi har någonting att säg om detta.