Utnyttjad av en Borderline???

Jag får ofta mail från personer som blivit utnyttjade ekonomiskt av borderlinepersoner. Jag har inte en aaaning om om det är vanligare med ekonomisk vinning som kriterium för en lyckad relation för en borderline. Kanske!!! Jag minns själv hur jag bjudit min kvinna och hennes två barn till Kykladerna i Grekland. Enligt rapport från en gemensam bekant hade man frågat: Hur var resan då? Jo, toppen, jag behövde inte ta fram kreditkorten en enda gång. Hm... det tyder ju på en viss förslagenhet och på att det fanns en underliggande agenda för relationen. Det gäller att förse sig!

Personer utan beteendestörning gör nog knappast så, men jag har flera exempel på anhöriga som blivit skamlöst plundrade. Även om man har en stor familj och många att lura av lite pengar då och då, så växer skulderna så småningom upp över taknocken. En borderline har ofta svårt med pengar och ett krav om återbetalning möts med: "Vad är det för fel på dig, sluta att terrorisera mig" eller liknande. En central fråga är hur hård man skall vara? Gör man borderlinepersonen en tjänst genom att sätta ner foten ordentligt. Se till att ta bil, båt, TV etc ifrån dom via kronofogden. Kanske, kanske inte, det varierar nog från fall till fall!

Borderline och rädsla

Vad är kärlekens motsats? Enligt boken Kärlekens insikt är det inte hat, utan rädsla. Vad påverkar det oss som är anhöriga till människor med borderline personlighetsstörning? Jo, det gör det alldeles för svårt att lämna en borderline åt sitt öde. Vi kan inte bara släppa utan är fast som för att vi måste få reda ut vår rädsla. Vad är vi rädda för? Kanske för att bli fast i spindelns garn och för att tappa fotfästet igen, när vi nu lyckats separera hjälpligt. Kanske vore det bättre om kärleken bara dog sakta och stilla och varken gick över i hat eller rädsla.Men så enkelt är det inte. Med den raffinerade manipulationen som många, inte alla, borderline använder sig av, kan man inte släppa för att man inte förstått. Det man inte förstår kan man inte hata, men man kan definitivt vara rädd för det.

Vad gör vi då? Om vi bara kan skapa ett livsscenario för resten av våra liv så kommer vi säkert att kunna släppa rädslan som annars lockar oss tillbaka in i fördärvet med relationen. Det är en kluven känsla som skapar tvehågsenhet och enorm osäkerhet hos oss. Vi kan inte vara säkra på vad vi vill, för vi vet inte om det är rädsla eller hat vi känner. Eller nåt annat för den delen!

Anhörig med borderline är att aldrig veta....

..... från dag till dag, från timme till timme eller ens från andetag till andetag om man lever i en relation eller inte. Terrorn består hos vissa borderline att dom hela tiden avvecklar relationen, för att en timme senare ringa och säga: "Hej älskling, jag ville bara höra din röst!" Signalen om att du har ett SMS skapar direkt fjärilar i magen, är det ett kärleksbrev eller "Jag vill inte att du kontaktar mig igen!"

Man vandrar hela tiden i totalt mörker och har ingen aning om nuläget, aldrig! Det Då, om inte förr, är man medberoende. Det är en förfärlig upplevelse att upptäcka att man blir så påverkad att man tar till sig vissa drag. Tortyren bryter sakta ner personligheten så att vänner och släkt drar sig undan. Man blir isolerad med sin plågoande och med ångesten för att relationen skall ta slut! Efter ett par månader kommer de första tendenserna, sedan blir det värre och värre och värre och till slut är man mosad under psykosens klackar!

Man kan ta sig ur medberoendet. Men det går inte att fortsätta relationen om man inte ställer upp på att vara just medberoende. Borderlinern accepterar inte att du har en egen vilja och att du själv avgör vad som är rätt eller fel.

Borderline har ALLTID rätt, oav sett om det är enkelt att bevisa motsatsen. Det handlar inte om fakta utan: OK, du har kanske rätt, Karl den XII dog 1718, men jag ogillad ditt militanta sätt att säga det på! OK..... Men du hävdade ju med viss emfas och ganska nedlåtande att:Det vet väl alla att det var 1632.... var var du på den historielektionen. Ödmjukhet är sällan en paradgren, tvära kast i känslor en annan. "Vi måste prata om vår relation, jag tycker att du kör över mig!" OK, beror det på mig eller Karl XII?

Du kan ha hur rätt som helst, det är inte intressant, för du FÅR inte rätt.... Minns ni Rolv Vesenlund som tandläkare som säger emot sin patient? Volvo Sonett......

Borderline symptom och test

Egentligen är symptomerna på personlighetsstörning viktigare än diagnosen. Åtminstone för oss som är eller varit anhöriga till en person med borderline. Verkligheten är mycket mera komplicerad för oss än en beskrivande diagnos, vi vill ha en metod att möta så att vi kan hjälpa de nära som behöver vårt stöd. Det är aldrig självklart hur man skall bete sig och någon manual, "Hur man möter en borderline" finns inte. Det handlar om att möta en människa som har hamnat i ett besvärligt tillstånd och som inte kan komma ur det. Under sin levnad kommer dessa troligen att sprida viss förvirring, skapa ilska, sorg och besvikelse till dom som de egentligen borde älska som mest. Hur kan vi på något sätt skapa verktyg? Vi måste börja med oss själva och lära oss att inte ta några påhopp eller annat personligt. Tyvärr innebär det också att vi inte kan ta positiva signaler personligt, de är ofta fejkade med undertoner av manipulation och utnyttjande, inte minst ekonomiskt. Jag är så lycklig kan i fri översättning betyda att jag är glad att du tjänar bra!

De som pressas mest är givetvis barn i familjen som inte har möjlighet att lämna relationen som vi vuxna har. Jag har på nära håll sett hur barn påverkas mycket negativt och lär sig manipulera omgivningen totalt med en förälder som aktiv förebild. Hur skall dessa barn möta verklighetens relationer i vuxenlivet. Ja, det utkristalliseras ofta redan i 10-årsåldern beteenden som styr föräldrarna med järnhand, om än med tårar, önskningar, hot om att åka till den andra föräldern etc.

Inte sällan blir barnen brickor i spelet mellan de separerade föräldrarna där man använder barnen som budbärare, eftersom föräldrarna ibland överhuvudtaget inte kan prata med varandra.

Symptomer som vi kan lära oss att möta är t ex att avslöja manipulation långt tidigare än när den är genomförd. Att lära sig säga NEJ! Jag vill inte.... Vi diskuterar det en annan gång... NEJ, vi diskuterar det aldrig mera, jag vill inte!

Retorik är ett bra redskap, det är konsten att övertyga, att få rätt när man har rätt. Retorik kan givetvis missbrukas till att få rätt när man har fel!

- Varför vill du inte ha två hundar?
- Jag gav med mig till att skaffa en hund, jag ordnade dagmatte, du har inte fixat något av det du lovat, en hund räcker!
- Du kan väl inte bestämma om vi bara skall ha en hund?
- Kan du bestämma att vi skall ha två?
- Ja, för jag vill ha två hundar.
- Jag vill bara ha en hund!

Denna typ av diskussion är inte endast typisk i borderlinerelationer, men i en borderlinerelation fortsätter den så här:
- I stan i min port bor det en tant som gärna tar två hundar.
- Men det är ju 35 km dit!
- Ja härifrån ja!!! (Betyder egentligen: Jag flyttar tillbaka till min lägenhet om jag inte får en hund till)
- Sant, vilket betyder att du egentligen säger att om du inte får ha två hundar så flyttar du ut igen?
- Jag vill ha två hundar.
- Ja du sa det. Hörde du att jag sa att jag inte vill ha två hundar, nuvarande dagmatte tar bara emot en hund!
- Jag skall nog säga upp min andrahandshyresgäst!
- Kanske är en bra idé, så du kan ha två hundar, du som inte har råd med en enda liten jycke!

Tycker du att dialogen är fantasifull och överdriven? Troligen inte om du loggat in här för att du är anhörig till en borderline. Kommentera gärna, men kom i håg att det som står här givetvis inte gäller alla med diagnosen borderline!

Varför släpper vi inte relationen med borderline??

Att avsluta en relation med en borderline är som vi sett tidigare i inlägg och kommentarer mycket svårt. Ett genomgående tema är dock att man som partner eller anhörig blivit manipulerad, misshandlad, lurad, bedragen etc etc och inte förstår varför. Själva partnern kanske man helt enkelt inte bryr sig om, men vetskapen om vad som gick snett kan vara det man vill ha. OK, jag körde i diket, vad berodde det på? Var det nåt i styrningen som gick snett, eller vad det fel på asfalten, var det halt eller. Jag tror att många grubblar över vad som gick snett, utan att någonsin få ett svar. Många av mina kontakter via skriver just om det underliga fenomenet att partnern inte kan kommunicera alls om de problem man upplever. Det bara övergår i trakasserier, hat, förtal etc. Jag har på nära håll ett par sådana erfarenheter. Borderline tycks vara så narcissistiska och besatta av det egna jaget att man inte är benägen att satsa på att kommunicera eftersom dom per definition inte någonsin kan ha fel eller vara orsaken till problem. Givetvis gäller inte detta alla borderline, men det gäller i högsta grad den direkta erfarenheten jag själv har av en förvirrad självuppfattning hos en före detta partner.

Att helt bryta innebär att man aldrig får vet vad som verkligen gick snett, det är en källa till stor frustration. Kanske är det inte kossan vi saknar, utan båset! Kanske är det bara en förklaring om VARFÖR det gick fel man saknar, inte själva partnern. Så är det i alla fall för mig, jag ville ha en förklaring till hennes elakheter, manipulatiopner, bakdanteri och taskiga uppförande.

Brasklapp: Ingenting gäller någonsin alla borderline! Så klaga inte nu! Skriv konstruktiv kritik i stället. Kom med råd och egna erfarenheter.

Utnyttjad av en person med borderline???

Det finns ingenting som tyder på att personer med borderline utnyttjar andra för egen ekonomisk vinning. Däremot hamnar dom ofta i ekonomiska problem eftersom en av karatärerna är att de har svårt att hålla i pengar. Någonstans måste man täcka upp för den usla planeringen och då får vänner och familj ställa upp. Det är inte ovanligt att man är skyldig några 100 kkr när man egentligen skulle ha byggt upp ett kapital. Planering av ekonomi är egentligen inte så svårt. Men betraktar man hyresavin som en överraskning så blir det garanterat problem. Många människor är oerhört dåliga på planering och blir ju inte precis bättre av att omgivningen alltid räddar!!

Bör man då sätta hårt mot hårt? Smaksak, frågan är vem som tjänar på det. På sikt kanske den som inte kan hantera sin egen ekonomi. Själv anser jag att man skall hålla ingångna avtal, även om man är dålig på at hantera ekonomin.

Har det med borderline att göra?

Ofta får jag från läsare på midas.2@hotmail.com där man undrar om syskon, partner, mamma eller kompis är borderline. Det har jag inte en aaaning om, man kan inte på andras beskrivningar göra en utsaga. Dessutom handlar min blogg om hur det är att vara anhörig, inte om själva borderlinepersonen. Jag vill skapa verktyg och ge praktiska råd, men det spelar inte någon roll om det gäller borderline eller inte. Vissa har ju en diagnos, då kan man eventuellt komma med generella råd. Mest handlar det om att ha någon slags strategi och inriktning på samvaron med den som uppfattas jobbig. Man kan inte skilja utveckla som har anhörigproblem med borderline och vilka som bara har en jobbig relation.

Jag kan för egen del konstatera att borderline kan ta sig de mest skiftande uttryck, så därför finns det knappast några generella förhållningssätt. Det viktiga är ju att man är trygg i sig själv som anhörig och inte låter sig manipuleras eller drivas till saker man inte vill vara med om. Man måste som anhörig vara modig och riskera att den som är jobbig blir arg, skogstokig, ledsen eller nåt annat. Dat handlar ibland om att sätta ner foten och säga: Jag accepterar inte att du beter dig så här. Du måste förändra ditt sätt eller flytta härifrån! Jag vill inte ha MITT liv ruinerat av dina problem.

Alltför många är alldeles för uthålliga och tror att de kan på något sätt "bota eller rädda" den som har problem. STOPP, lämna detta till proffsen, men ställ krav på uppförandekodex, annars blir ditt eget liv helt förstört. I valet mellan dig som anhörig och den som är borderline måste du alltid välja dig själv.

Jag har själv valt att sätta ner foten, gamla åtaganden tas upp och lån i rena pengar skall regleras. De flesta tror att man INTE skall kräva återbetalning, men många säger tvärtom. Låt henne ta sitt ansvar, det är dina pengar och ett avtal är ett avtal. I värsta fall kan kronofogden ta vid och för det första fastlägga att det finns en skuld, för det andra genom verkställighet göra utmätningar i lös och fast egendom!

Frågan är om det har med borderline att göra! Jag tror kanske, men inte säkert att det finns en överrepresentation av borderlinepersoner i kronofogdens register i förhållande till den befolkningsgrupp man representerar. Ett av symptomen på borderline är just att man har svårt att hantera pengar.