Sensitiv överkänslighet?

Det har varit en artikelserie i SvD om människor med väl utvecklad känslighet, som upplever det vi andra inte upplever. Den debatten har fått mig att tänka efter enormt mycket. Har jag som inte är hypersensitiv missat något hos den kvinna jag älskat? Kanske. Förstod jag inte vad hon upplevde för signaler från mig? Kunde jag överhuvudtaget kommunicera emotionellt med henne? Jag är inte längre säker på det. Jag hade mitt sråk att tala hennes öron hade en helt annan frekvens. Hon måste ha haft det enormt jobbigt, minst lika jobbigt som jag. Eftersom vi hade en obalans kunde dialogen aldrig bli fungerande. Jag kunde säga A och hon uppfattade Y, långt mellan sändare och mottagare alltså!

Kan ovanstående ha en påverkan på relationen med en borderline, kanske är dom hypersensitiva? Jag tror faktiskt det och det är nog också en av orsakerna till att dom kan uppfattas som underbara och älskvärda. Mjuka, ömma och sårbara! Manipulativa och kallt beräknande. Allt samtidigt! I samma andetag. Älska och hata i samma mening! Jobbigt för oss anhöriga och jobbigt för dom själva!