torsdag 28 augusti 2008

Borderline och varningssignaler

  • Nedanstående kommer från David Oliver som har en sida om Borderline. Se länken längst ner i inlägget.


    Att leva med någon som har Borderline ger ibland klara alarmsignaler, s.k. Hot buttons, det handlar bara om att upptäcka dom. En del saker som den anhörige gör kanske inte stör dig alls medan det finns andra som verkligen påverkar dig negativt. Dessa kallas för ”hot buttons”.

    En hot button kan vara något som t ex kritik som du känner att du inte förtjänar och som får dig att bli verkligt arg eller ledsen.

    En annan kan vara när din anhörige säger något till dig som verkligen känns illa och sårar dig i djupet, men att du inte vågar svara på detta för att du är rädd för konsekvenserna.

    Andra Hot buttons är t ex.

    * att bli oskyldigt anklagad och att det känns som du inte kan försvara dig.
    * Blir överdyrkad för att senare fåmotsatta signaler.
    * Bli påhoppad när det verkar komma som en blixt från klar himmel och du inte har en aning om vad du gjort för fel, särskilt när du inte har kraft att försvara dig utan bara får ta emot beskyllningarna.
    * Att du känner fruktan för att förlora något som kärlek, pengar, tillgång till dina barn eller själva relationen till din partner.
    * Att du fruktar för din egen säkerhet eftersom du aldrig vet hur han/hon reagerar. Du går som på äggskal för att inte utlösa en konflikt


    Detta kommer från en sida I USA som handlar om borderline. Klicka på länken och prenumerera på nyhetsbrevet.

    In my main course and resource below, I teach about coping mechanisms for borderline behavior:

    SUPPORTING A LOVED ONE WITH BORDERLINE?
    http://www.borderlinecentral.com/report/

2 kommentarer:

7tums Dyckert hjälper sa...

Intressant det här med med varningssignaler. Jag lever också tillsammans med en diagnosticerad borderlinekvinna sedan 20 år. Jag upplever att det ibland finns varningssignaler innan själva utbrottet kommer. Oftast är det något som hänt, något som irriterat henne, typ hon har tappat risburken på köksgolvet eller ännu värre - JAG tappade risburken. Då börjar den verbala jakten. Den kan pågå i timmar. Samtalsämnena kan skifta under tiden. Tills dess att det blir en situation där vi missförstår varandra. Då bryter raseriet ut. Inte lika oförutsägbart som när andra utbrott kommer - men lika outhärdligt, och lika meningslöst. Tar några dagar till en vecka så är hon raka motsatsen och älskvärd igen. Tills flingburken åker i golvet...

Är det någon som har liknande erfarenheter?

Peter Midas sa...

Man lär sig att tidigare och tidigare se signalerna, vilket kanske inte är så bra egentligen. Minsta lilla tendens till ett utbrott registreras ovh msn blir på sin vakt. Detta registrerar borderlinepatienten mycket tidigare än vi anar eftersom dom är överkänsliga för sinnesstämningar. Detta innebär att det krävs mindre och mindre störning för att helvetet skall bli oundvikligt. Det börjar med ingenting, du anpassar ditt tal och det du gör till dina förväntningar på hur hon skall reagera. Du kan bara säga sådant som du tror att hon inte snedtänder på! Summan av detta blir att du inte kan tala själv, utan måste filtrera allt genom hennes temperament. Det är inte hållbart och det är inte en relation. Det är en slags kontroll och terror som gör samvaron omöjlig, eftersom till och med språket och tonläget bestäms av henne. Det är absolut ingen allmängiltig egenskap som borederlines alltid har, det varierar enormt. Jag har själv råkat ut för att tonlägen registrerats av min borderlinekvinna, tonlägen som jag inte varit medveten om och som enligt mig inte alls bygger på en känsla eller en verklighet.
Du bör nog fundera över lämpligheten i att fortsätta relationen och i stället ta tillbaka rätten till ditt tal! Ingen lätt process, men kanske nödvändig!