söndag 17 augusti 2008

Carl Johan de Geer

Lyssnade igår på Sommarprogrammet med Marie-Louise Ekman, tidigare gift de Geer. Kom ihåg en incident för ett par år sedan då Carl-Johan de Geer skrev om sin mormors påstådda nazistsympatier. Det blev en del skriverier om detta och en del aktiviteter utanför allmänhetens ögon. Eftersom jag känner delar av släkten ganska väl fick jag höra hur ett par släktingar till CJ besökte honom och bad om en förklaring till hans förtal av den avlidna mormodern. Han hade bara en sak att säga: Att han behövde en story för att skriva om, så han valde att sälja sin döda mormors heder för några ynkliga kronor. Jag undrar bara hur lågt en människa i ett i övrigt civilicerat samhälle kan sjunka utan att fundera på att ta livet av sig. Kanske hade det varit ett bättre alternativ, både för honom och för mormors heder. En ynkligare människa än CJ är svårt att tänka sig. OM han nu funderar över vad han gjorde med pengarna så kanske har kurage nog att åtminstone skämmas inför sig själv. Gick på krogen, köpte nya golfklubbor, allteftersom han konsumerade sin mormors eftermäle. Vet hut, sjufalt hut, för satt citera en känd Lidbom.

2 kommentarer:

carljohan sa...

Dåligt samvete har jag endast för att jag väntade så länge med att dra fram mormors nazism i ljuset. Den som har sett min film om henne (Mormor, Hitler och jag") eller läst min bok "Jakten mot nollpunkten" kan inte tvivla på sanningshalten. Ni måste ha sett filmen eller läst boken för att kunna diskutera saken med mig. Lösa rykten som innehåller rent förtal är ingen grund för saklig debatt. Och några pengar tjänar man inte på att göra dokumentärfilm.
Hälsningar
Carl Johan De Geer

Peter Midas sa...

Det handlar om att marknadsföra sig själv vilket du gjort genom att offra din mormors heder på ditt altare. Du vet liksom jag att det är sant. Men du har inte stake nog att erkänna det offentligt som du har gjort privat! Man skall vara sann, åtminstone mot sig själv!

Tillbakahälsningar från,

Peter Midas