Anhörig till någon med borderline

Att det inte är lätt att vara anhörig till en person med borderline vet de flesta som har egen erfarenhet. Det är dock en stilla sydvästlig bris om man jämför vilket helvete vissa som har borderline går igenom. Ständiga krascher, ständiga misslyckanden med relationer, pengar, skolor, vänner och allt som gör livet värt att leva. Är det då underligt att borderline är överrepresenterat i självmordssammanhang. Nej, knappast, och där har vi anhöriga ett enormt ansvar. Vi måste älska våra anhöriga, oavsett vad som händer och kärleken måste vara helt utan krav på "genkärlek". Vi får ingenting men måste hela tiden ge om det vill sig illa. Men de gånger vi får kärlek är det en himlafärd. Vi har ju inga förväntningar, så den där kramen eller kindpussen kan man leva länge, länge på. Det är detta som är både problematiken och njutningen, de enorma skillnaderna mellan upp och ner. Dialektiken är total och motsättningarna enorma. Vi som anhöriga kan inte ens i vår vildaste fantasi inse vad som försiggår bakom ögonen på dem vi älskar så mycket. Hur skall vi kunna kommunicera detta när vi hela tiden blir förnekade, föraktade, undanskuffade och förolämpade. Jo, genom att inte ta någonting personligt. Det är inte oss dom är arga på, det är inte oss dom gör slut med. Det är deras egen frustration mot sig själva. Har vi bara detta klart för oss kan vi kanske, kanske stå ut lite mera. Det behöver våra älskade borderline. Jag älskar min, hoppas att du älskar din.

Tag ingenting för givet

I boken Fyra grundstenar för ett bättre liv, skriver Don Miguel Ruiz om fyra överenskommelser som man bör göra med sig själv.
Dessa är
Var sann i ditt tal,
Tag ingenting personligt,
Tag ingenting för givet,
Gör alltid ditt bästa.

Alla dessa kan direkt påverka oss i hur vi möter våra anhöriga med borderline. Att inte ta något för givet innebär att man inte skall utgå från att omgivningen uppfattar sakernas tillstånd på samma sätt som vi. Det kan vara helt väsensskilt eftersom man sällan kommunicerar ut sina känslor så rakt och direkt. Det jag uppfattar som en kaotisk relation med min borderlinekvinna kan hon uppfatta som en ganska lyckad relation som hon aldrig vill mista. Hennes agerande visar kanske inte just detta, utan snarare motsatsen, men hennes hjärta kan innehålla stor affektion. Att fråga en person som ibland är aggressiv och på gränsen till våldsam kan vara förenat med vissa obehag. Man kan inte heller lita på att det finns någon större sanningshalt, dvs. att hon säger en sak men menar en annan. Vi ska inte ta för givet att vi har samma syn på relationen. Troligen har vi det inte alls, det kan vara helt andra komponenter som vi inte ens känner igen när dom tas upp till ytan. Faktorer som vi aldrig ens tänkt på skulle kunna vara viktiga eller ens noterat. Undra då på att en relation till en borderline blir stormig!!!

Mera om boken på min andra blogg: Tre pojkar

Borderline blockerar

En ofta förekommande fråga till min mail är: Hur skall jag kunna lämna min kvinna som är borderline. Jag kan inte svara på det eftersom det är ett lika stort mysterium för mig som för alla andra. Man utsätts för förnedring, vredesutbrott, lögner, förtal, paranoida påhopp och blir allmänt knäckt. Lika förbannat klarar man inte att en gång för alla göra upp med det förflutna som egentligen är lika mycket värt som en finne på hakan. Men faktum kvarstår. Vi män med relationer med kvinnor med borderline är hopplöst fast. Det är hittills bara män i denna situation som hört av sig till mig om detta, men det finns säkert kvinnor i samma situation.

Själv har jag hållit på i två år att försöka frigöra mig, med mycket dåligt resultat. Kvinnan vill ofta behålla kontrollen och är nöjd med den delen av relationen. Allt annat är underordnat och oviktigt.

Det finns givetvis ingen allmän utsaga av denna typ, men många av dem som kontaktar mig har just detta problem. Ge oss din historia i en kommentar. Hur gör man och varför. Jag vägrar tro att det är för att vi vill r"göra frisk" vår partner, jag tror faktiskt det är ÄKTA KÄRLEK!

Feedback från en läsare. Tack det värmer!

Tack för en mycket bra sida, den ger insikt, stöd och hjälp.
Internet översvämmas av personliga borderlinebloggar, tyvärr är 99,9% av dessa rena bekräftelsebloggar för IPS/BPS-diagnostiserade.
Det är mycket som faller på plats när jag läser dina artiklar. Tack för att du delar med dig, nu förstår jag att jag inte är ensam i det ständiga kaoset som en destruktiv borderlinerelation innebär.

den 10 september 2009 20:04

Relatera till en borderline

Att relatera till en borderline är en ständig kamp mellan hopp och förtvivlan. Varje gång man kastas ner i förtvivlan töms man på energi. I längden är det inte hållbart och man tvingas prioritera sitt liv. Det är också smärtsamt att behöva ge upp, men som någon ståuppkomiker sa "Det är aldrig för sent att ge upp".

Att ha en relation innebär att den ena parten betyder något för den andra och vice versa. I en borderlinerelation råder enorm obalans och det finns sällan någon som helst logik och förutsägbarhet i de energislukande utbrotten som verkar komma helt slumpmässigt. För oss som är eller har varit anhöriga innebär det ständiga stukningar och ständig fruktan för att nästa SMS eller telefonsamtal innebär en katastrof. Jag får själv, två år efter uppbrottet fjärilar i magen när någon i min närhet använder den ringsignal för SMS som jag hade då jag själv var utsatt. Då förstår jag hur i grunden skadad jag varit och fortfarande är. Jag är inte ensam om detta, inte du heller.

Du finner min mailadress längst upp till vänster på sidan. Tveka inte att höra av dig om du tror att jag kan vara ett stöd för dig!

Ladda batterierna

Citat från David Oliver.

Recharge your purpose batteries.

People who have borderline personality
disorder can get so into themselves that they lose sight of any greater purpose but to satisfy their needs.

Att bli så fokuserad på sin sjukdom kan blockera alla former av lösningar och förändringspotentialer. Om man totalt tappar livsgnistan, borderline eller ej, så kan kanske risken öka att man hamnar i ett negativt spiraltänkande som kan hindra att man förändrar sitt liv till det bättre. Var alltså vaksam på hur din anhöriga med borderline värderar sitt liv. Självkänslan kan inte skapas utifrån, den måste komma inifrån!

Har borderline många sexrelationer?

Det är en myt att det är så. Alla individer är olika och det som vissa anser är väldigt laddat och kräver kärlek anser andra är ett socialt accepterat sätt att umgås, dock på en ytlig nivå.

Vissa behöver en relation för självkänslan men kan inte kombinera den med det vi vanliga kallar kärlek. Kärlek kan bli för närgånget för den psykotiska själen och man sparkar bakut, kastar av sin partner och föredrar att förbli ensam. Därför upplevs många med personlighetsstörningar promiskuösa, dom kan ha många ytliga sexrelationer men ingen enda kärleksrelation. Rädslan präglar dom snarare än kärleken och dom flyr när det blir intimt och deras ångest riskerar att blottas. Men det handlar kanske inte så mycket om själva sexet som om det normala behovet av att ha sociala relationer, man har bara olika metoder. En del tar en promenad tillsammans, andra har sex. För de flesta känns detta overkligt att man kan ha en så avspänd och kanske befriande sund syn på sex. Orsaken kan vara att den som har en personlighetsstörning inte riktigt ser relationen mellan sex och kärlek. Omgivningen kan ta mycket illa vid sig av att personen har många ytliga förbindelser medan den det gäller inte ser det mera dramatiskt än att ta en promenad tillsammans.