Att avsluta en relation med en borderline är som vi sett tidigare i inlägg och kommentarer mycket svårt. Ett genomgående tema är dock att man som partner eller anhörig blivit manipulerad, misshandlad, lurad, bedragen etc etc och inte förstår varför. Själva partnern kanske man helt enkelt inte bryr sig om, men vetskapen om vad som gick snett kan vara det man vill ha. OK, jag körde i diket, vad berodde det på? Var det nåt i styrningen som gick snett, eller vad det fel på asfalten, var det halt eller. Jag tror att många grubblar över vad som gick snett, utan att någonsin få ett svar. Många av mina kontakter via skriver just om det underliga fenomenet att partnern inte kan kommunicera alls om de problem man upplever. Det bara övergår i trakasserier, hat, förtal etc. Jag har på nära håll ett par sådana erfarenheter. Borderline tycks vara så narcissistiska och besatta av det egna jaget att man inte är benägen att satsa på att kommunicera eftersom dom per definition inte någonsin kan ha fel eller vara orsaken till problem. Givetvis gäller inte detta alla borderline, men det gäller i högsta grad den direkta erfarenheten jag själv har av en förvirrad självuppfattning hos en före detta partner.
Att helt bryta innebär att man aldrig får vet vad som verkligen gick snett, det är en källa till stor frustration. Kanske är det inte kossan vi saknar, utan båset! Kanske är det bara en förklaring om VARFÖR det gick fel man saknar, inte själva partnern. Så är det i alla fall för mig, jag ville ha en förklaring till hennes elakheter, manipulatiopner, bakdanteri och taskiga uppförande.
Brasklapp: Ingenting gäller någonsin alla borderline! Så klaga inte nu! Skriv konstruktiv kritik i stället. Kom med råd och egna erfarenheter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
7 kommentarer:
Jag åkte till Grekland och skrev, skrev hyllmeter för att få syn på mig själv i en destruktiv relation. Allt jag läste om narcissistisk storning och narcissistiskt beteende mönster stämde in på mannen jag bara har älskat. Det är svårt! Men man måste släppa taget. Inte sällan är det mer problematik bakom, mycket går hand i hand, narcissistiska drag, borderline, alkohol...
Mycket bra inlägg, du har så rätt, borderlinen har ofta multiproblem med narcissism och annat. Depression är nästan obligatoriskt, bipolära drag likaså. Men vi kan inte släppa taget! Varför det? Han har ju gjort dig så ont! Just därför, vi vill veta hur det kunde bli så, vi förstod ju ingenting... det bara brakade loss.... Alkohol och droger, visst är det så. Nike har en del att berätta, vi känner henne båda två....
Här slog du huvudet på spiken!
Jag väntade och väntade på att till slut kommer han till ett stadie när han hittar lyckan
Det har han fortfarande inte gjort efter 22 års förhållande...
MEN jag har fått insikten om varför vår relation ser ut som den gör och därför stör det mig inte mera för jag har insett att min del i hans lycka eller olycka är obefintlig
Jag är fortfarande i vår relation för jag älskar honom, men jag är helt på det klara med vad jag har att göra med nuförtiden
Det tog sin tid att förstå det "obegripliga"
Det är just för att det är obegripligt som det är så svårt... Man står där som ett fån, till och med efter 22 år, och förstår nix och ingenting. De kloka har valt en annan väg, de empatiska gör som du. Det är en ständig kamp mellan hjärta och hjärna där avståndet dom emellan är att räkna i ljusår!!!! Vad är det som sker i oss anhöriga? Vilka mekanismer borde vi lära oss att hantera? Brännheta frågor som vi kanske kan lösa en dag. Det är mycket i oss anhöriga som kräver att vi anpassar oss. Jag gjorde det genom att "Hellre fly än illa fäkta".... Jag ville inte satsa resten av mitt liv på ett förlustföretag....
Hej
Läser o fattar nu riktigt på DJUPET vad det är jag i 7 år blivit utsatt för. Samkönad relation, min 1a med en kvinna. Hon är KLASSISK borderline skulle jag säga o manipulativ, självskadande, paranoid, elak, omväxlande, gör slut impulsivt även då vi var gifta, kan misshandla på minsta nyck osv osv o nu har min 14-åriga dotter börjat uppvisa självskadebeteende o anger min dåliga relation med "den andra mamman" som viktig orsak!
Jag har själv nu en utmattningsdepression sen 3 år tillbaka och jag inser det delvis beror på att hela min tillvaro går ut på att passa mig, på att tillrättalägga så hon ska vara nöjd eller iaf inte spåra ur osv osv.
Nån här som vill prata med mig?
Jag vill också bolla med någon.
Hej anonyme läsare! Om du vill bolla lite frågor med mig så går det bra! Mailadress: midas.2@hotmail.com Välkommen!
Skicka en kommentar