Borderline och självkänsla

Detta är den vanligaste frågan jag får från personer som har en relation med en borderline. Människor som är hårt prövade av svart/vitt beteende, paranoida påhopp, upp och ner, totalitära tankar, egofixering, och alla andra tänkbara och otänkbara saker. Givetvis kan jag inte svara på dessa frågor och bör inte göra det, men ett par rimliga regler tycker jag varje människa skall ha för sitt liv. Tänk dig en relation som en affärsuppgörelse. Om du har en tillverkningskostnad på 100 kr kan du inte i längden sälja för 50kr. Om du hela tiden ger energi och aldrig får någon så kommer du en dag att vara helt tom och slut. Om du känner dig maktlös och hela tiden går på tå för din partner så kanske du måste våga ifrågasätta förhållandet. Borderline är jobbigt framför allt för den drabbade, men också för omgivningen. Kärleken tar underliga vägar i vanliga relationer och i en borderlinerelation är dom helt oförutsägbara.

Värdera din kärlek till din partner och lägg det värdet i en vågskål. Lägg sedan din kärlek till livet och fundera på om någon väger tyngre. Det är smärtsamt att skiljas, särskilt för en borderline som ofta är rädd för verkliga eller imaginära uppbrott. Det kan vara otroligt smärtsamt att sakta kvävas emotionellt och andligt av en person som suger ut all energi. Hoppet om att partnern skall bli frisk gör att vi härdar ut, till vilket pris som helst. Det är ibland ett för högt pris.

Bara du själv kan avgöra vad som är viktigt, men kom ihåg en sak: DU kan inte bota din partner, det måste andra göra. Du kan bara bida din tid och försöka överleva!