Borderline och känslor

För en borderline är det mesta svart eller vitt. Man älskar eller hatar, har det bra eller skitdåligt. Det växlar mellan dessa ytterligheter på minuter, eller timmar. Man är oberäknelig och kan inte hantera sina egna känslor. Skuldkänslor som man får när förnuftet talar till en är jättejobbiga. "Varför sa jag att jag inte vill träffa honom igen? Det vill jag ju, bäst att jag ringer honom och säger nåt gulligt, typ: Hej älskling, jag ville bara höra din röst!"

Skuld och självkritik är vanligt för de som befinner sig i gränslandet. Skulden har man ofta fått genom att man blev misshandlad, fysiskt eller emotionellt, som barn. Mer än hälften av alla med borderline har blivit utsatta för sexuella övergrepp i varierande skala. Många har historiskt sett självskadebeteende som anorexi, skärningar eller annat. Alltid i onödan. Det kan bero på allt mellan himmel och jord, men ofta för att man som barn inte känt sig välkommen. Det kan vara konkurrens från mammas nya man, i en del fall många olika män som kommit och gått i barndomen och som man inte vågat fästa sig vid. I min blogg och privat har jag träffat otaliga människor som har just denna bakgrund. Känslorna blir bångstyriga och man behöver bekräftelse. Man har svårt att släppa in någon i sitt hjärta och om man en gång lyckas så försöker man peta ut den personen igen av rädsla för att bli lämnad. Därför blir känslorna ofta ytliga.

Att leva med en person med borderline är att, som man säger i England:"Walk on eggshells". Man kan sitta vid miggadsbordet och utan att ha uppfattat att man startat en konflikt, t ex om barnens bordsskick, kan man få en kommentar: Jag tror att vi måste bryta vår relation, jag gillar inte din attityd mot mina barn. Sådant skall man inte ta personligt även om det är svårt. Hur kan man låta bli att ta det personligt om man blir betraktad som "Icke önskvärd?" Jo, det är hennes andra pol i den personlighetsstörning som vi kalla borderline som talar. Den har ingen verklig förankring utan talar med ryggmärgen i försvar mot ett inbillat hot. Resultatet blir att den som blir ratad känner sig usel och mår apa. Detta kan upprepas ett antal gånger och när man som partner en dag faktiskt verkligen tröttnar och reser sig upp från bordet, lämnar ifrån sig nyckeln till hennes lägenhet och går, drabbas hon av panik och får gå i akut kristerapi. Ångesten blir total! Känslorna kokar över hos båda och om man träffas igen slår man ihop som två magneter. Därför är känslorna för de anhöriga extremt jobbiga precis som den som befinner sig i gränslandet. Läs på denna blogg: ninemile Den är mycket mycket bra!