tisdagen den 10:e januari 2012

Går det att lämna en borderline, del 2!!!

Det år att lämna en borderline!!!
Upplagd av Peter Midas kl. tisdag, januari 10, 2012

7 kommentarer:

Anonym sa...

Ja, visst går det att lämna en borderline, men det är inte enkelt och det är riskfyllt! Allt du gör måste vara ordentligt genomtänkt, så att du kan stå upp för dig själv och dina beslut när stormen kommer. Du måste kunna stå upp för dig själv och ha rak rygg när förtal och andra hot dyker upp. För hur det än är är ju allt DITT FEL ur din borderlineares perspektiv. Självklart är det inte så men efter många års inpräntande är det svårt att få ur det ur sin hjärna. Pränta in en gång för alla - det är inte ditt fel! Separtionsprocessen måste göras stegvis och stegen måste tas i lagom takt, dvs då du är tillräckligt stark och bestämd i din egen uppfattning om hur du vill ha det. Ta kommandot för ditt eget liv och sök proffessionell hälp om du behöver stöd i processen. Detta är råd från en som har avslutat en relation och inte gått under, mer än nästan. Lycka till!

13 januari 2012 16:02
Peter Midas sa...

Hej Anonyme skrivare: Du har rätt, men jag tror inte riktigt på idén att bryta steg för steg. Har man bestämt sig så mår kanske alla bäst av total tystnad. Det gör att energin snabbt rinner ut och man försvinner. Det är sant att det alltid är ditt fel, men utan någon som helst kontakt spelar det ju ingen roll. Du får aldrig veta det!!! Varje kontakt kommer att utmynna i en anklagelse, det kan du vara säker på. Manipulation är en paradgren för borderline och man har inte en chans att värja sig. Rådet att ta proffshjälp från en samtalsterapeut eller liknande är bra, man behöver få styrka från andra. Ett jätteproblem är ju att känslorna för en borderline sällan bara självdör, man tror att om hon/han bara blir frisk så kan man leva tillsammans. Fokusera på själva störningen, se det som att den bor i din partners kropp och skilj på sak och person så behöver du inte hata henne, bara hennes störning. Lår alltid proffsen ta hand om botandet!

13 januari 2012 17:03
Anonym sa...

Jo, jag håller med om det, att det egentligen är allra bäst att bara klippa helt och direkt. Jag tog det i flera steg beroende på att det var så skört, jag var skör och han var skör, jag ville inte att kontakten med barnen skulle brytas helt och inte heller att han skulle skada sig, eller att inget skulle bli fel så att det skulle bli efterföljder för mig. Handlar mycket om att slippa känna skuld. I mitt fall tror jag att jag gjorde rätt, men i ett annat fall kanske det skulle vara helt fel. Det ligger mycket i ens självkänsla att sluta att ta åt sig av att det alltid är ens fel så den får man jobba mycket med.

13 januari 2012 19:57
Peter Midas sa...

Man kan inte bryta helt med ett barn, en mamma eller pappa. En partner kan man klippa helt, så är det bara.

Varför gör man inte det då? Man slåss mot en imaginär fiende, borderline, som hindrar oss från att ha en vettig relation och vi vill inte förlora kampen. Trots alla dåliga egenskaper i övrigt som partnern kan ha. Tävlingsinstinkten/kampen får större vikt än själva individen. Jag roade mig med att lista ett antal egenskaper hos mitt borderline-ex och min nuvarande kvinna. Det blev en förfärande läsning. I princip alla variabler var borderlinekvinnan underlägsen i. Bildning, intelligens, humor, sex, hygien, ekonomi, social förmåga, ja det fortsatte ganska långt. Ändå vill jag inte förlora kampen mot hennes borderline. Sedan jag insett detta för ett år sedan har mina känslor helt avvecklats för henne. Så det går faktiskt, hav tröst!!!!

17 januari 2012 09:18
Anonym sa...

http://www.bananprojektet.se/messages/i-kolvattnet-borderline-simma-eller-do/#comment-679


Läs detta Peter och tack för din sida.

27 januari 2012 23:18
snusmumrikan sa...

Jag tyckte allt ovan var fruktansvärt att läsa och det skrämmer mig att ni pratar om individer med en diagnos och får dem att framstå som lägre än er själva. Eftersom ni dessutom har erfarenhet och förmodligen vet vad borderline handlar om borde ni också ta ansvar för det ni skriver, er retorik får förmodligen personer med borderline att må skit!

23 februari 2012 19:31
Peter Midas sa...

Hej snusmumrikan! Visst är vi en läskiga militanta människor med förutfattade meningar om en massa saker, t ex borderline. Men vi har en sak gemensamt, nämligen att vi engagerar oss i konsten att möta vår anhöriga med borderline på ett sätt som både gynnar dom och gynnar oss. Visst kan det bli spetsigt, men relationen med en borderline är ofta komplicerad. Jag tycker du skall läsa mera här så får du en nyanserad bild av oss som skriver här.

23 februari 2012 21:51

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)