Det mänskligaste mötet,,,,,

Kyssande vind.

Han kom som en vind.

Vad bryr sig vinden om förbud?

Han kysste din kind,

han kysste allt blod i din hud.

Det borde ha stannat därvid:

du var ju en annans, blott lånad

en kväll i syrenernas tid

och gullregnets månad.

Han kysste ditt öra, ditt hår.

Vad fäster en vind

sig vid om han får?

På ögonen kysstes du blind.

Du ville, förstås, ej alls

i början besvara hans trånad.

Men snart låg din arm om hans hals

i gullregnets månad.

Från din mun har han kysst

det sista av motstånd som fanns.

Din mun ligger tyst

med halvöppna läppar mot hans,

Det kommer en vind och går:

och hela din världsbild rasar

för en fläkt från syrenernas vår

och gullregnets klasar.