torsdag 17 januari 2008
Samkönade äktenskap och adoption
Man kan skrika sig blå, eller röd om det är mera PK, om homoäktenskap. Att ett par av samma kön skulle kunna adoptera barn från t ex Viet Nam är fullständigt otänkbart. Man släpper inte iväg barn till samkönade förhållanden, oavsett vad vi tycker här hemma. Andra länder kanske har en mera liberal syn, men Viet Nam....... Frågan kommer inte ens upp på agendan. Skulle vi börja skicka sådana ansökningar är risken att adoption till Sverige helt stoppas från de länder som inte ens tar i frågan. Vi kan inte påverka så mycket, bara se tiden an. UNder tiden tycker jag att vi fortsätter andas och älska våra barn och varandra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
7 kommentarer:
Nu sticker jag ut hakan... Jag vet ;-)
Peter... Det här är ju en gammal fråga.
Jag vill minnas att beslut om att samkönade par får prövas i Sverige togs redan 2001 - 2002?!
Min åsikt är solklar. Visst skall alla ha samma rättigheter i ett land som Sverige.
Att prövas i lämplighet som adoptivförälder i Sverige är ju inte synonymt med att hitta något "givarland" som accepterar homosexuella föräldrar.
Under debatten som fördes i Sverige om homosexuellas rätt att prövas så blandes det friskt ihop äpplen och päron.
Adoptionsorganisationerna slog sig ihop och skickade en enkät till alla adoptionsländer med frågor som verkligen inte stärkte adoptionssituationen. Tvärt om! Vissa länder "drog öronen" åt sig gällande singeladoptioner. Rykten gjorde gällande att singlarna kunde vara homosexuella....
Slutsatsen av enkäten var iaf att alla länder sa nej till homoadoptioner. Ett eller var det 2(går säkert att hitta info på nätet) länder sa att även heteroadoptionerna skulle kunna påverkas.
Dagsläget... Homosexuella får prövas. Det tycker jag är bra. Alla, oavsett hudfärg, sexualitet, ursprung, mm, mm.... Skall behandlas lika i Sverige!
Inga homoadoptioner har skett i Sverige. SydAfrika har medgett homoadoptioner inom landet. Kanske kan så ske även till Sverige?
Är det verkligen så att denna fråga har påverkat adoptionerna till Sverige?
Som det ser ut nu i adptionsvärlden så tycks, det mig som om andra frågor, typ, ekonomi, samhällsuppbyggnad, utbildning, mm, mm påverkar mest?
Mvh
Malla
Hej igen!
Jag tror inte att det påverkat antalet barn som kommer till Sverige. Det är nog efterfrågan i länder som USA och Frankrike som inte riktigt hanterar adoptioner på samma sätt som vi svenskar. Man kan som fransman åka ner och mer eller mindre haffa en gravid kvinna och adoptera hennes barn. Vi har bekanta i Frankrike som tillbringade 6 månader under adoptionsprocessen i Viet Nam.
Visst skall alla prövas lika, det är väl självklart för oss,men inte alltid för givarländerna. Min erfarenhet är begränsad till Viet Nam och där är det otänkbart att samkönade får adoptera. Dom försätter sig inte i den situationen. Vi hade uppe det till diskussion när en delagation från Viet Nam var på besök hemma hos ossi villan. Det var mycket intressant. Kul att partiordförande i det lokala partiet spelade på min gitarr ochså, lite Beatles m.m. Vi har en granne med tre adoptivbarn och vi har två. Little Asia i stan kan man säga!
Helt riktigt finns det ingen kopplng mellan att få svenskt tillstånd att adoptera och att verkligen bli tilldelad ett barn. Varje land är suveränt i sin prövning. Varje barn har ju också en suverän rätt till sitt eget liv vilket man måste respektera. Det innebär att man måste har rätt till "lämpliga" föräldrar. Jag har tyvärr på nära håll en kvinna som definitivt är olämplig som förälder överhuvudtaget. Hon har adoptivbarn som bor växelvis hos henne och exmaken. Så att få OK av de svenska myndigheterna är verkligen ingen garanti.
Jag tror inte att heteroadoptioner påverkats av dialogerna här hemma, givarländerna tar nog sin suveräna rätt att avgöra ändå.
Någonting som påverkar starkt är den växande världsekonomin, att flera idag har möjlighet att ta hand om sina barn. Vi ser en stukturförändring som påverkar adoptionerna.
Det är ett hett tema som verkligen behöver upp på bordet för diskussion. Vi är en del av den.
Hälsningar från Peter i sydsverige. (3 mil norr om STockholm)
*ler*...
Mitt ämne!
Klart som korvspad att givaländerna sätter upp sina regler. Och så ska det vara!
Jag kan faktiskt bli lite full i skratt, när jag tänker på enkäten sv adoptionsföreningarna skickade ut till givarländerna...
Tänk efter Peter... Vi pratar om länder som har långa fängelsestraff för homosexualitet... Sen kan man ha åsikter om det också.. Och det har jag så klart! Har inte givarländerna satt kaffet/thet i vrånstrupen tidigare så gjorde de väl det då!
Så dumt och så naivt att ens sätta ljus på ett ställigstagande vi i Sverige måste ta för allas rätt att behandlas lika i vårt samhälle.
Sen kommer nästa nivå... Finns det givarländer?!?... Ouups! Det gör det inte. Och det skall självklart respekteras... Men cloún är ändå att alla så långt det går, behandlas lika i Sverige.
Låter ju urhäftigt att dina grabbar fått hembesök av representanter från deras födelseland. Vilket minne och vilken tydlig markering av att båda "världarna" är deras.. Deras bakgrund, deras minnen och deras bagage...
Har varit med om något liknande... Och det minnet bär jag med mig i djupet av mitt hjärta.
Om oorganiserade adoptioner ... Tycker jag inte...
Jag har dessvärre en släkting som fått adoptera, som aldrig, aldrig borde ha blivit godkänd.... Det är smärtsamt, overkligt och fullständigt horribelt att stå brevid och inte kunna ingripa.
Maktlös... Är rätta ordet!
Oj... Lika lång inlägg... Igen!
Sorry! Men adoption är "mitt ämne".. Undrar varför? ;-)
Malla
Underbart att vi hittat varandra, adoptionär ävenmin grej. Vi hade ju en lång härlig process innan barnen äntligen kom till oss, båda två på samma gång.
Varför skall vi då tillåta samkönade att adoptera? Jo,för att Sverige inte skall hindra, det räckermerän väl om givarländerna hindrar. Vi kan markeragenom vårtställningstagandeoch på såvis "Pave the ground" för adoptioner.
Hur fårman stopppåolämpliga adoptivföräldrar. Den som jag berättade om var psykiskt sjuk, hade haft anorexi och allvarlig depression och sa att "Bara jag får barn kommer jag att bli så bra" hur i fasen kan ett sådant vrak passera genom processen. Hon har ju sessutom visat sig rent i handling att horn är olämplig, projicerar alla sina ångestar på barnen som är stamkunder hos BUP. Fast det vet man ju inte innan man ger importlicens för barnen! Jag känner en ensamstående mamma som adopterat och där hon inte klarat att knyta an till pojken. Också ett svårt problem.
Arbetar ni eller någon av er med adoptionsfrågor? Ja, jag undrar varför det är ditt ämne...
Peter...
Visst är det många som aldrig skulle få lov att bli föräldrar över huvud taget!
Jag är mamma till 3 underbara barn. Varav 2 vuxit i mitt hjärta under många års längtan.
Ett av mina barn är vad jag kallar "kantstött"... Andra, specialister mm kallar det fina diagnosnamn hit och dit. Och det är bra. Det gör att vi får bra hjälp och stöd för den lilla. Men för mig är hon mitt barn som behöver mycket av allt i vardagen. Då fungerar allt så bra. Men det har varit en ganska lång och svår väg dit.
Jag separerade från min man pga hans oförmåga att våga se vår lilla och hennes behov.
Att jag haft 2 "friska/välmående/välutvecklade mönsterbarn innan den lilla kom har varit en förmån. Jag fick henne när jag var som mest förberedd på att möta ett SN-barn.
Min lilla har lärt mig att stanna upp i mitt liv. Hon har aldrig bråttom, hon har ingen koll på massor av saker, och helt hysterisk koll på annat... Hennes "kantstötthet" finns i hela vår vardag... Och jag har fått lära mig massor med nytt!
Denna lilla fantastiska människa är tillsammans med sina syskon... min lycka!
Malla
Härligt! Vi har också en gosse på 11 som har en grav språkstörning och som inte fixar syntaxen. HAn går i speciell skola och har det bra där, men det är mycket arbete med detta. Långa resonemangom före/efter över/under och andra automatiserade begrepp som han måste lära in till skillnad från vanliga barn. Visst får man en nu världsbild av sådant. Vi har i vår famlij det omvända att barnens mammainte ser honom som handikappad utan som svagt begåvad eller nåt. Jag bryr mig inte så mycket om det men har mina egna metoder att bygga upp ett resonemang med honom. Kausala samband är svåra för honom. Läsningenligger på en andra eller tredjeklass nivå,men han går i klass 4. Han har klart en begåvningsskada också.
Om alla skall fåbli föräldrar... jo det tycker jag nog,men kanske inte alla borde få adoptera. Vi adoptivföräldrar har ju en speciell uppförsbacke tillsammans med våra barn. Separation ispädålder,och för dom som vår storakille bott 4 år på barnhem finns ytterligare belastningar.
Det finns skräckexempel som man borde ta tag i med lite utbildning av ibland lite för korkade föräldrar. Farlig väg, gränsar till 30-talet...
Peter...
Det där med att leka Gud och avgöra vilka som ska få bli föräldrar är nog inte riktigt min sak.
Däremot tycker jag att socialutredningar runt adoptioner borde skötas av väldigt väl förberedda och välutbildade socialsekreterare. Och reglerna för vad som utredningarna ska innehålla borde vara tydliga och enhetliga för alla utredare. Som deet är nu är mycket godtycke... Och det är förfärligt!
Adopterade barn har ett bagage... Anknytningen är A och O för att barnet längre fram i livet skall skapa bestående anknyningar. Dvs ha egna fristående relationer med andra människor. Dvs det är livsviktigt!
Dock är det ju som du påtalar... Även föräldrar kan ha anknytningproblem till barnen. Jag hade otroligt svårt att knyta an till min "lilla kantstötta"...
Jag tror själv att jag inte vågade, jag såg att något var fel och hon var annorlunda. Det tog säkert över ett halvår innan mina känslor var i kapp. Jag fick fantastisk hjälp från BUP.
Nu är kärlekens "pussel" lagt oss emellan... Men det har tagit tid...
Ha een underbar dag!
Malla
Skicka en kommentar