Denna konversation har jag fått från en läsare.... Riktigt typisk. Läs och begrunda, hur möter man detta???
Telefonkontakt mellan en kvinna H och hennes särbo, P.
P: Kan du handla på systemet imorgon, tänkte om vi skulle ha vin till maten?
H: Nej jag kan inte lova det för just på fredagar kan jag kanske vara tvungen att jobba över och då blir det så fel om jag har lovat nåt jag inte kan hålla om systemet hinner stänga. Kan inte du handla på systemet, du är ju ledig hela dagen?
P: Men då får jag skita i att laga maten, då köper vi pizza.
H: Ok, hur tänkte du nu? Du kan ju handla vinet på dagen och laga mat på kvällen, varför skulle det påverka varann menar du?
P; Nej för du vet ju inte när du kommer och då kanske jag måste slänga maten. Du säger att du måste jobba över ?
H: Nej jag menade att jag kanske inte hinner passa systembolaget som stänger kl 18. Men om du lagar mat som är färdig vid 18.30 så hinner jag ju dit.
P Ja men nu pratar jag om att handla maten.
H: Nej du frågade om jag kunde gå på systemet och jag svarade nej och då sa du att du inte kan laga mat?
P: Ja, jag menade allt.
H: Vadå, nu fattar jag ingenting. Skulle jag handla maten också menar du?
P: Nej jag pratar om systembolaget.
H: AAAaah, det var ju det jag sa! Du kan handla på dagen och laga maten på kvällen, vad är problemet i det??
Vi kan dessutom höras av på dagen imorgon och kolla läget, vart vi har varann och hur allt verkar.
Vid 14 tiden vet jag ungefär hur läget ser ut.
P: Nej, du kanske måste jobba över.
H: Jo sant men jag har en magkänsla vid 14 av vart det lutar.
P: Vi köper pizza. Vi bestämmer så , enklast så så slipper vi diskussioner.
H: Ok, det bestämmer du om du vill slippa laga mat.
P: Nej, det är ditt jobb som bestämmer.
H: Hur som helst, vi hörs imorgon så kollar vi läget då.
P: Nej, vi hörs inte om nånting imorgon. Vi köper pizza och du kommer när du slutat.
H: Vi hörs imorgon, hur som. Puss
Frågan är om det behövs några kommentarer? en länk till mitt eget inlägg för en tid sedan:
Mänskliga möten! Anhörig till en borderline.: Borderline i verkligheten, referat av ett tänkt samtal
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
8 kommentarer:
Vart vill du komma? Det där skulle kunna varit helt vanligt gnabb partners emellan. Sluts svartmåla alla med borderline.
Sanna: Det är inte alls ett vanligt gnabb, det är en destruktiv dialog som främst går ut på att trycka ner den andre parten. Det kan bara leda åt ett håll, nämligen neråt. Den som är borderline har andra drivkrafter än andra. Jag svartmålar inte borderline, mitt intresse är helt på de anhörigas sida, dvs hur uppfattar vi och hur behandlar vi våra anhöriga med borderline.
Hej! Jag har borderline och har precis hittat till denna sida och jag känner igen mig precis i detta samtal. Det är från min sida inte ett medvetet sätt att varken såra eller trycka ner min partner men jag låser mig i tanken av att inte kunna ha kontrollen, och trasslar bara till det mer och mer. Dock vill inte jag det heller utan det sker utav bara farten och hjärnan slutar typ fungera och allt blir bara riktigt krångligt. Vad jag vet teoretiskt så är det bästa vid sådana här situationer att bryta samtalet för stunden så att jag själv kan reflektera över det. Men tyvärr är det inte enkelt då jag tar att lägga på som en refusering, ett övergivande.. Intressant sida, nu ska jag läsa vidare här!
Anonym 2011-05-31: Tack för din kommentar, det är extra viktigt att få kommentarer från de som känner igen sig som den som har borderline. Hur man tänker och vilka mekanismer som styre handlandet och uppfattningarna om den verklighet man just för ögonblicket befinner sig i. Att man känner sig övergiven och lämnad bara för att samtalet inte kan fortsätta, man tar det som ett avståndstagande. Separationsångest egentligen. Hur skall anhöriga möta detta, det är en viktig fråga, för alla inblandade. Det finns ett inlägg som handlar om ett tänkt samtal mellan en borderline och dennes anhöriga här på bloggen, kolla det, minst lika målande.
Här kommer länken.... http://manskligamoten.blogspot.com/2011/01/borderline-i-verkligheten-referat-av.html
Tack! Jag läste igår ganska mkt på din sida och det är intressant. Har en fråga om relationer, är det så att du inte alls rekommenderar män att ingå en relation med en kvinna som har borderline? I vissa fall verkar det så. Det gör mig lite sårad och orolig. Dock tar jag inte detta helt personligt (som vissa verkat göra, syftar på tex ngn smultronblomma) men det känns ju ändå mkt oroande! Jag är i en relation som funkar toppen när det är bra men dessvärre är det kantat med bråk och mkt tjafs. Antar att du känner igen dig.. Dock har jag aldrig varit så att jag hotar med att lämna, vara otrogen eller förnedrar och gör ner min partner. Men han har uttryckt att han tycker jag är manipulativ vilket jag inte alls tycker att jag är! Men jag kan ändå förstå och acceptera det han tycker. Mina problem (relationsmässigt) är mer inriktade på svartsjuka, osäkerhet, rädsla för att bli övergiven (enorm) och liknande, fantiserat mest. Det är intressant att bolla lite med "den andra sidan"!
Anonym: Jag är den siste som vill varna och säga att man inte skall ha en relation med en borderline. Min erfarenhet är enormt smärtsam, mest för att jag verkligen älskat min kvinna fullständigt bortom allt förnuft. Det är något varje människa bör få uppleva, dock inte separationen som hon och många andra har svårt att hantera. SKönt att du inte tar till dig personligt av frågan. Just att han tycker du är manipulativ medan du snarast tycker att du är resonerande kan ha vissa ledtrådar. Man upplever saker från olika horisonter. Jag blev beskylld för diverse galenskaper, något som kvinnan är fullständigt ensam om. Separationsångesten kan vara enorm som du skriver, samtidigt MÅSTE hon göra slut för att behålla kontrollen över relationen. Annars kan ju HAN göra slut och då är hon övergiven. Bäst att göra slut själv...? Logik enligt icke-borderline finns sällan. Det finns ingen "andra sida" vi är alltid två i relationen och vill samma saker och har samma mål. Vägen dit skiljer sig en del, bara!
Jag tycker det låter som att du har självinsikt och det är bra. Utan den är man förlorad. Man kommer aldrig upp på banan igen utan blir kvar i livets startblock för evigt. Du bör ha gott hopp, särskilt som du säger att du respekterar att han tycker du manipulerar, även om du i sak inte håller med. Rädsla är kärlekens motsats, inte hat! Lycka till, hör av dig igen!
Okej, skönt att höra att inte alla som kommit ur sådana relationer finner det helt hopplöst iallafall. Man gör så gott man kan, jag försöker att inte ge in i problematiken och önskar bli fri från den men återfall kommer och går.. Det är så himla jobbigt att aldrig känna sig trygg!Det går aldrig ett helt dygn. Och precis, bättre fly själv än att bli lämnad..dock har jag väldigt svårt för att lämna hursomhelst. Jag lever i konstant rädsla för att bli bedragen, lämnad och liknande. Utan någon som helst anledning. Känns ofta som man är den som driver det till att bli så isånafall. Man lägger hela fokus på sin rädsla så händer den tillslut. Tack för att du iallafall tycker jag bör hålla hoppet uppe, mitt mål är att hantera problematiken och inte ge hän åt den. Tycker många identifierar sig med sin "störning" för mycket och ist för att kontrollera den blir ett med den. Det är inte mitt mål. Tacksam att jag får ta upp lite plats på din sida, jag har inte så många att prata om detta om.
Skicka en kommentar