Musik och social utveckling i Venezuela

På CBS 60 minutes idag var ett inslag om en stjärndirigent på 26 år. Han kommer från Venezuela och heter Gustavo Dudamel, en kille i pudelfrilla och med ett enormt utspel. Förstår inte att han inte får hjärnskakning som han håller på. Han menade att musiken tar stor plats i Venezuela eftersom statsmakterna satsar stenhårt på den unga befolkningens klassisk musicerande. Man gör det för att minska kriminaliteten och för att ungdomarna skall få ett livsinnehåll. All musikundervisning är gratis. Här i Sverige i min kommun betalar vi 1900:- per termin för att sonen skall spela saxofon 1 gång per vecka i 20 min.

Man kan argumentera att musiken har samma roll som idrottsrörelsen, men med den skillnaden att man kanske rör sig mindre som musiker. Och kanske är det så att musicerandet i klassiska orkestrar inte för med sig en massa alkoholkonsumtion som blir inkörsport till alkohol och drogproblem. Det fanns åtminståne förut en stark koppling mellan alkoholism och idrott vilket inte varit så smickrande.

Här har vi en obalans mellan utövare av aktiviteter. Det har alltid av sossarna betraktats som lite överklass att spela fagott eller cello, men inte att spela fotboll eller bandy. Därför har vi satsat för lite på kulturen och för mycket på idrotten. Utbudet har styrt aktiviteterna och inte efterfrågan. Bertrand Russels postulat är fortfarande giltigt: Om man ger folk det dom vill ha så tar dom snart det dom får.