Min egen zon

Min zon består av in innersta krets. Där finns jag själv och mitt medvetande om min egen existens. Min självbild vårdar jag och skapar trygghet för framtiden. Jag duger! Jag är OK som jag är. Jag är faktiskt rätt nöjd med åtminstone en del av det jag står för. Min självkänsla är en vaccination mot taskiga påhopp som man ibland får.

I min zon finns också mina barn och mina tidigare relationer i kärlek, oavsett om det är relationer till partners eller till vänner och familj. Där finns också mina värderingar, mina böcker, mina bilder och mina texter. När jag vårdar min innersta krets skapas harmoni och balans, där ge och ta väger upp varandra och där kärlek och rädsla är i jämvikt. Den som påstår att livet är enkelt skall gå ut ur sitt hus och räkna fönster. Bakom VARJE fönster finn tro, hopp, kärlek men också förtvivlan, problem och kaos. Kaos är granne med Gud och dom bor i samma rum. Min finaste relation skadades av rädsla och förtvinade som en soltorkad tomat. Skrynklig, ful men smakrik. Den dog av skräck för att själv ta slut.

I kaos bor också hoppet om en framtid. Där har jag själv ansvar för att skapa det jag behöver för min existens, oavsett om det är materiella ting eller kärlek. Säg inte att det är lätt!! Med hårt arbete kommer man långt om man ger sig tid att tänka efter: Följ din inre barometer, sjöng Lorne de Wolfe på skivan Existensmaximum.

Kärlekens motats är fruktan. Den som fruktar separationen kan aldrig älska fullt ut. Min bittraste upplevelse kommer just av en kvinna som hade sådan separationsångest att hon valde att avsluta vårt förhållande för att hon inte ville riskera att bli lämnad. Hon gråter, jag gråter och våra hjärtan slits i trasor, men vi kan inte prata med varandra. Hon förskansar sig bakom förakt och hat som kommer från rädsla. Min vän, det fungerar inte!