Svaret är nog att man sällan vet. det känns OK, men att den som är borderline inte vet det själv kan komplicera rollen för oss anhöriga. Hon säger att hon mår bra. Nästa kontakt tre timmar senare är allt botten. Två timmar senare: Jo det är bättre nu....
I hate you don´t leave me, är titeln på en mycket bra bok som handlar om detta. Att man inte skall ta för givet att hjärtat och hjärnan samverkar på en Borderline eller på de flesta andra. En borderline kan vilja bränna broar, göra slut och har en dold agenda att egentligen inte alls göra slut men att trycka ner sin partner och ta kontrollen.
Om hon gör slut och plötsligt står där på garageuppfarten och skall åka hem och man vinkar glatt och säger Jaha, då säger vi det! Vad händer då? Totalt kaos i själen, depression, ångest, etc. "Det var ju inte så jag menade!" OK, men JAG har fått nog, ge dig av och kom inte tillbaka! Då rasar all kärlek och övergår i det vildaste hat man kan stänka sig, med förtal, byte av telefonnummer, terrorisering av vänner och släkt.
MAn kan alltså inte lite på vad en borderline säger i affekt, Varken Jag älskar dig eller Jag hatar dig. Dom kan vara barn av samma kraft....
Har du erfarenheter? Skriv till mig på midas.2@hotamail.com
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
Jag har, som du vet, en känsla av att det min särbo säger ibland inte stämmer med det han egentligen tänker. Som om han på något vis inte vågar stå upp för den person han är, för han vet i sin personsplittring inte vem han är - och pratar därför ofta i dubbla budskap. På många frågor som han skall besvara med ett JA eller ett NEJ får jag ofta svaret både ja och nej i en salig röra. Lika väl när jag frågar efter en åsikt, så kan den läggas fram på ett visst vis men när den prövas så är den något annat. Svårt att tyda, helt enkelt.
I allafall när pendeln svänger mot " icke-bra".
Det är min åsikt, i vilket fall.
Skicka en kommentar