Det är fasen så lätt att måla fan på väggen. Man känner på sig att det kommer att bli på ett visst sätt och som genom en självuppfyllande profetia blir det så. Trixet är att affirmera positivt. Som anhörig till en borderline är det näst intill omöjligt, man vet aldrig var man har sin anhöriga och inte vad som vänar när man kommer hem? Är hon skitsur och håller på att packa för att dra sin väg eller är hon "normal" och har fixat lite mysigt hemma efter att vi varit sfrån varandra i en vecka? Så sitter man där i bile på E4 och funderar. Hur blir det när jag kommer innanför dörren, säger hon "Hej" eller ser hon bara grinig ut och går uppför trappen när jag kommer? Det är inte lätt som anhörig att ha all beredskap för att möta olika situationer. Man blir medberoende totalt och kan inte varken försvara sig eller förstå. Man kommer hem till ett helt okänt förhållande med en kvinna som man kanske inte alls känner. Helt oberäkneligt att möta både kropp och själ, helt emotionellt okänd i in status, dvs. hur homn mår för tillfället. DETTA STJÄL ALL ENERGI! Är det värt det. Min konklusion är : NEEEEJ!
JAg fick ett samtal igår från en kille som mailat en del till mig. Han har det 137 ggr värre än vad jag har det men han ger inte upp. Mitt råd: SPRING för livet! Skicka den kvinnan åt pipsvängen, vilket hon effeltuerade effektivt själv.
Ursäkta om jag låter negativ och fördömande och kategorisk och vad som helst, men idag är det bara för mycket! Som anhörig kan det bara ta slut!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
Hmm det där låter inge vidare ... kram Kussan
Bara till att lägga ner Borderline-tjejer, allt de rör blir skit helt enkelt. Tragiskt men sant.
Ja och här kommer jag med min jävla Borderline och måste få säga att visst försvinner allt mitt hopp när ni pratar så om "oss".
Louise... Det är verklkigen inte meningen att såra någon, denna blogg handlar om hur anhöriga ka uppfatta livet med en borderline. Ibland underbart, ibland jobbigt. Här skriver anhöriga som behöver stöd och utbyte av erfarenheter, många kontaktar mig via min mail och det blir många ord till stöd. En del vill att vi startar en grupp som kan träffas.
Forts.... Mem det finnsredan en sådan, Anbo i Stockholm. De som har mest att vinna på att diskutera relationer är de som har relationen och kan den anhörige förstå mera vinner all på det!
Skicka en kommentar