Anonym skrev på mitt förra inlägg att allt en Borderline tar i blir till skit. Lägg ner relationen....
En borderline kan inte ha en relation? Det låter förfärligt.... jag kan inte acceptera att något kan gå så totalt snett. Det är ju ett tillstånd, inte en sjukdom. Ett tillstånd bör man kunna ta sig ur! Det kan ju inte vara särskilt få som är borderline och som skapar sådan turbulens kring sina liv! Vi anhöriga får betala ett HÖGT pris.... för att bli knäckta!
Nej! Så är det faktiskt inte. Borderline kan vara underbara i perioder. Ibland undrar jag om Borderline och manodepression bor grannar med varandra. Jag googlade på dessa två och lärde mig att en borderline är upp/ner mycket snabbare än en manodepressiv. Jag tror att vissa har en kombination. Man kan också se ett mönster i relationerna bakåt, att allt upprepar sig i relation efter relation.
Ett exempel är att många borderline kräver av sina partners samma sak, en efter en: Gå i terapi och förändra DIG! Jag har fått bekräftat från många håll att detta är oerhört typiskt för en borderline att inte ha självinsikt. Vem behöver verktyg att hantera sin smärta. Först borderline-personen, sedan vi som är anhöriga och blir medberoende och nästan lika sjuka. En av mina läsare hamnade på psykakuten av många års terror och energistöld! Skall det vara så jävla svårt att lämna en person som skapar så mycket elände? Tydligen! Psykvården måste satsa mycket mera på dessa patienter och erbjuda terapi. Men patienten måste vilja också! Om inte så återstår bara att lägga ner. Hon eller han går vidare och sabbar ytterligare någon oskyldigs liv, för det är ren terror.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Mkt bra skrivet. Som anhörig blir man medberoende.
När man försöker lämna en relation med
en person som har borderline- så startar
det riktiga helvetet.
- Då får man verkligen känna på att bli totalt
nedvärderad. Bps personen tar till alla sjuka
medel som går ut på en enda sak; att totalt
knäcka dig. Ge inte efter på läng sikt är det
borderlinepersonen, som är den stora förloraren.
För alla tröttnar pä dessa människor efter ett tag.
- När jag lämnade en lång relation för ett år sedan, har jag blivit polisanmäld ca 10 gånger- allt är avskrivet naturligtvis. Jag har blivit påkörd med bilen på en fot. Mitt ex har försökt krocka med sin bil mot mig flera gånger. De värsta vill jag inte ens berätta om.
Min psykolog sa" det är inte du som skall vara ditt ex som skall sitta här" Jag tog hjälp för att komma vidare. Jag kan nu åter börja behärska mig och låter allt studsa tillbaka när jag blir jagad.
Trots att det var exet som tvingade ut mig får jag ofta höra:" vi kan väl försöka igen". Deras känsloliv är katastrofalt. De är mästare på att manipulera och kan även visa underbara sidor vid topparna, men om ingenting görs med terapi, t.ex Kbt, är det nog rätt kört.
Det är ju de som skall gå i terapi, men det är vi som tvingas göra detta för att försöka få ett normalt liv.
Jag har levt en nästan femton år lång relation med en person som har borderline. Mitt råd- oavsett om du stannar kvar eller lämnar- se för guds till att du tar kontroll över dig själv!!!! För borderlinepersonen vill ha kontroll på allt!!!! Ger du efter är du körd!!!
Ett exempel: I söndags meddelade jag exet, att jag önskade jag hämta barnen en timma tidigare en vad vi sagt. Då jagade exet mig i ca fem timmar via mail, telefon, att jag skriftligen skulle redogöra för anledningen.
Ett av barnen skulle ha en aktivitet, så det skulle inte gå.
Jag svarade aldrig tillbaka utan kom en timma tidigare. När jag frågade om det ena barnet varit på sin aktivitet fick jag till svar" barnet har lekt med en kompis i stället"
De gånger jag struntat i någon aktivitet, har det hänt, att batteriet tagit slut på mobilen. I dag har jag några mobiler. Exet har ett nummer. Barnen har uppmuntats, att reda på dessa nummer, men jag byter simkort i bland medvetet och då har exet ringt pä dessa nummer. Snacka om sjuka kontrollbehov. Fast du lämnar, är det som djävulen, är efter dig.
Ge inte efter, skaffa ett nytt liv även om det blir smärtsamt. Det blir bättre. Om som ovan nämnts inte borderlinepersonen påbörjar terapi, är min slutsats, att det inte är värt och leva i en sådan destruktiv relationen. Det förväntas också att man skall vara tillgänglig 24 hour services. Detta tar all energi- och man får ej ha en annan åsikt- för då är man inte vatten värd.
Vi är många som känner oss totalt psykiskt slutkörda, men behåll kontrollen över dig själv. Detta är extremt viktigt annars hamnar du i diket! - Det är vi som inte har bps som skall vara i förarsätet.
Mcket bra skrivet och stort tack för din berättelse!
Skicka en kommentar