fredag 16 oktober 2009
Borderline, svart och vitt, upp och ner
Som anhörig till en person med borderline måste man lära sig mycket för att förstå. Man vill ju så gärna förstå och kunna fortsätta att verkligen reservationslöst älska sin nära och kära. De t enda man egentligen vill är ju att vara nära och ta till sig. Men det går inte alltid för ibland är man toppen, ibland är man inte värd ett vitten. I det läget är det svårt att älska - men kärleken är stark och vi har inte kraft att bryta oss loss för egen maskin. Ibland behövs det en motor eller en trampolin som gör att vi vågar hoppa. Det är då vi sätts på de verkligt svåra proven, KAN VI ÄLSKA NÅGON ANNAN? Ofta är svaret Nej! Vi kan inte för att vi har satt våra hjärtan i pant. Vår hjärtan är helt i partnerns våld och hon/han kan göra vad som helst med det och vet om att det är så. Man är otroligt utsatt och av alla brev jag fått till min mail www.midas.2@hotmail.com är det en försumbar andel som lyckats bryta med sin medberoendepartner. MAn kan inte ge några råd, men ett återkommande tema i breven är att : "Jag måste tänka på mig själv". OK, det låter ju bra, men efter en tid är man där igen, hypnotiserad och förälskad över öronen. Den som har ett bra recept, återkom gärna!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
10 kommentarer:
Jag har faktiskt ingen aning om hur man klarar att lämna och sen stå fast vid sitt beslut.
Men jag tror att man måste va otroligt konsekvent i sina handlingar! Man får inte ge efter en enda gång, inte visa att det finns minsta lilla hopp, och hur lätt är det när kärleken oftast finns kvar?!
Och om man väl tar beslutet så kan man knappast räkna med att bli lämnad ifred, om personen va klängig innan så är det nog inget jämfört med hur det blir sen!
Jag lämnade min BL-kärlek för att mitt hopp dog till 100%, och så mkt som jag sårade honom (ur hans perspektiv) kommande halvår går nog inte att beskriva! Men ändå älskar han mig och vill leva med mig, och jag ger såklart med mig efter ett antal timmars övertalning. Har känt mig hjärntvättad så många ggr av den mannen, men min kärlek till honom är lika stark som den alltid har varit.
Men att fly landet och byta telefonnummer borde väl funka?
Nån annan lösning ser jag faktiskt inte...
Jag tror att det enda sättet att komma över någon rent generellt är att man blir förälskad i någon annan som man går helt upp i och antar att det gäller för att komma över en borderline också. Inget som sker på beställning direkt... men jag tror att det är enda chansen. Men risken är som min terapeut varnade mig för, att det blir ytterligare nån med samma borderline-narcissistiska drag som man faller för om man inte är på sin vakt... Så det gäller ju att man är ruskigt vaksam på det.
Men jag har å andra sidan nu lärt mig den hårda vägen att inte öppna upp lika snabbt och tillåta mig själv att falla lika snabbt som jag gjorde i det här fallet med mitt borderline-ex. När jag tänker efter så fanns det ju stora varningsklockor redan från början med den här killen men jag valde att inte se dem. Jag ville inte se dem eftersom jag var i ett rus och jag hamnade där på bråkdelen av en sekund. Tex frågade han redan på en av våra första dejter hur han trodde att mina föräldrar skulle gilla honom och andra saker som jag vet mer sansade personer väntar med tills man lär känna varandra bättre. Det gick helt enkelt alldeles för snabbt fram... Fast det är väl just det som man blir så förtrollad av och gör att man sveps med. Den där 'galenheten' och att bara få släppa kontrollen och låta sig svepas med i den andras drömmar, tankar och känslor...
Som sagt, att hitta en ny kärlek, en mer sansad och trygg sådan är nog enda sättet.
Maria och Anna! Ni pekar på en paradox som inte är lätt att handskas med. Å ena sidan vill man inte ha med sin BL att göra för att de tar all energi och gör att man själv tror man är galen. Man tvingas in i terapisvängen för att överhuvudtaget hänga med. Samtidigt är BL enormt dynamiska och intressanta, spannet mellan UPP och NER är enormt. Då ser man den relativa förändringen från helt NER till ett vanligt normaltillstånd som en välsignelse. Det beror alltså inte bara på att BL är så underbar när det är UPP utan att det är så jävligt när det är NER! Sedan finns det inga människor som är så manipulativa som BL. Dom förvränger totalt världsbilden för alla som kommer för nära. Det gör att dom också så småningom förlorar alla vänner, dom står helt enkelt inte ut med berg- och dalbanan!
Maria... vill du ha Annas mailadress? Jag har den och skickar den till dig om du vill.
Hej!
Att älska nån med borderline är som bergochdalbana mellan himmel och helvete.
Att lämna nån med borderline kan vara rena helvetet samtidigt som man längtar tillbaks till himmelen men porten är stängd!
Tobias
Tobias: Genialt beskrivet! Just så är det, vi vet att det finns toppar som är himmelska jämfört med dipparna. Därför stannar vi kvar i evighetens uppgivenhet och tro. Risken är att vi blir misshandlade så till den milda grad att vi blir galna eller relationsimpotenta.
Om en BL gör slut då?
Min BL-kärlek har efter mycket bortstötningar från mig, och ironiskt nog vår bästa period tillsammans (den senaste 1,5mån utan större utbrott), nu sagt att hon inte litar på mig längre och att kärleken inte finns kvar.
Är jag kvitt henne för gott nu då?
Eller är det bara ett spel för att se hur mycket jag kryper?
Vilket jag gör.. För trots all misshandel och skit man stått ut med, så är hon ju så go när hon är bra liksom..
Det är bara du själv som kan bestämma dig för att krypa eller springa! Kontrollbehovet från en BL kan ta sig mycket underliga uttryck, t ex att göra slut, att ha kontroll över andra totalt. Att få någon att krypa för att sedan trampa med stövelklacken. Om du är kvitt henne eller inte.... ja, det beror också bara på dig. OM du har kraft att gå vidare så är du kvitt henne, annars inte.
Chockerad finner jag mig i förhållande till era kommentarer. Ni förkortar BL för personen ifråga. Ni här verkar ha problem att sätta gränser. Jag antar att det är därför ni befinner er i en relation med en s.k. BL. En annan sak vill jag också inflika, vi med borderline är också individer och mycket olika i våra skepnader. Liksom en cancertumör, de är aldrig identiska, de är mer eller mindre. Ge er för fan!
Elin! Att jämföra borderline med cancertumörer är verkligen ett lågvattenmärke. Vi anhöriga kan visst sätta gränser, så just nu ber jag dig att avstå från att läsa min blogg! Jag är inte intresserad av paranoida påhopp från någon. Så: Keep out!
Skicka en kommentar