måndag 8 september 2008

Borderline som diagnos eller tillstånd

Diagnoser kan missbrukas och få rollen av slask där man dumpar alla som man inte riktigt får grepp om. Ibland möter jag människor som tycker att Borderlineär en undanflykt och att det handlar om upplevelser i barndomen. Visst kan det vara så, men det finns en genetisk betingning också, eventuellt en sociogenetsik belastning där vissa predestinerande egenskaper utlöses av sociala faktorer.

Det finns en nomenklatur för diagnos, en slags uppsättning av beteenden som man har bestämt skall bilda tillståndet Borderline. Man kan ha olika många beteenden och kombinationer av dessa 9 vilket gör att antalet kombinationer är mycket stort. Därförfinns det oerhört många olika nyanser och färger av Borderline allt från högpresterande intelligenta charmiga individer till mera utslagna och deprimerade.

Ibland läser man att Borderline inte är en diagnos, utan snarare ett tillstånd mellan neuros och psykos. Ett tillstånd kan man ofta komma uar genom målmedveten träning där KBT och DBT visat sig vara kraftfulla verktyg. Man säger att Borderline kan "botas" och att det alltid är gott hopp. Det kräver givetvis att den som har Borderline verkligen vill och arbetar för att komma ur sitt tillstånd. Det är inte alltid fallet eftersom man som Borderline känner trygghet i sin tillstånd och inte känner igen sig själv utan neuros och psykos.

Klicka på ämnet Borderline här intill för att se andra inlägg.

4 kommentarer:

Gullan sa...

Hej :)

Tack för kommentaren på min blogg!
Jag vill inte va petig men det heter frenelogi (sen så kanske nämnde professor VAR antropolog, men just detta med att man trodde sig kunna säga vilken personlighet en människa har genom skallformen heter frenelogi).

Ha en go lördagskväll!!

MVH
/ Miss B

Peter Midas sa...

Hej Miss B och tack för dina kommentarer.Jo, det är riktigt att vetenskapen heter frenologi, men institutionen hette Fysisk antroplogi där frenologi var ett delämne. Det blev lite svårt att kalla ett ämne för frenologi efter kriget, men fysisk antropologi kunde funka. Min svärmor har berättat att hon och några till blev undersökta och uppmätta av professor Lundberg som jag tror han hette. Jag minns honom från biblioteket på Norbyvägen i Uppsala på de Geografiska disciplinerna. Han verkade helt borta. Det vore kul att få lite kommentarer på mina inlägg om borderline.....

Gullan sa...

Hej igen:)

Har aldrig hört talas som disciplinen FYSISK antoprologi, är det en disciplin som finns än idag och vad är isof skillnaden mellan den och vanlig antoprologi?

Professor Herman Lundborg är väl den jag känner till, men han dog ju 1943 så han kan det ju inte vara då. Han var iaf chef på Statens instution för rasbiologi (dvs Rasbiologiska institutet, förkortat till SIFR). Han var docent (sedan professor) i psykiatri och neurologi. Dessutom studerade han även morfologi, zootomi, embryologi, marinbiologi och kriminalpsykologi.

Statens instution för rasbiologi ändrade år 1958 namn till Instutionen för medicinsk genetik och knöts då oxå till universitetet.

Jag ska försöka titta in till dig och läsa, men tyvärr räcker tiden sällan till och jag har så lätt för att "binda upp mig" med bloggar och så hinner jag ingenting annat än att läsa bloggar hela dagarna, så i princip kan man säga att jag följer dom bloggar jag följt länge och sen läser jag sällan andra bloggar för att jag helt enkelt inte hinner. Sitter på tok för mkt vid datorn som det är redan och borde dra ner på det!

Må gott:)
/ Miss B

Gullan sa...

Borderline var ju ett tag en "slit-och-släng"diagnos precis som du säger, det tror jag inte den är i lika hög utsträckning idag.
Det heter inte heller inte borderline längre utan emotionell instabil personlighetsstörning, vilket jag tycker MKT bättre beskriver vad det handlar om!!

Tror att många som förr fick en borderlinediagnos i själva verket led av en narcissistiks störning!

Hur som, jag säger BPS i skrift för enkelhetens skull. Det är ju ingen psykisk SJUKDOM utan en psykisk STÖRNING vilket är en stor skillnad! Psykisk sjukdom kan man medicinera, en störning kan man inte medicinera men bli bra/bättre ifrån med tex terapi (undantaget då psykopati).
DOCK, jag vågar nog påstå att ingen som lider av BPS bara har BPS och inget annat! Dom flesta av oss har oxå en psykisk sjukdom som tex generell ångest och depression, och DETTA kan medicineras: så kombinationen rätt medicin för den psykisk sjuka biten, och rätt terapi för den psykiskt störda biten är ju i dom flesta fall det optimala.

Man kan bli helt frisk från BPS. Men många av oss blir kanske inte helt friska i ordets rätta bemärkelse, däremot så kan vi få verktyg och lära oss att bete oss annorlunda och därför må och fungera mkt bättre. Naturligtvis krävs det ju då att patienten har sjukdomsinsikt!

Jag har varit BÅDE högpresterande och deprimerad/"utslagen" så det behöver inte vara antingen eller utan många med BPS lever ett "dubbelliv". Man kan vara högpresterande och välfungerande utåt samtidigt som man är deprimerad och totalt oförmögen att få sitt personliga liv att fungera, därför är vi ofta så svårupptäckta både för vårdpersonal och oss själva!
Jag fatta aldrig vad som var fel på mig, och det komplexa i mitt mående, mitt liv, ja ALLT gjorde att jag inte sökte läkare för VAD skulle jag säga liksom?! Jag fick inte vård förrän jag kände att nu orkar jag inte längre, det här går inte mer och gjorde ett självmordsförsök (vill egentligen inte kalla det för försök eftersom det var en 100% säker död......att jag INTE dog kan inte ens läkarvetenskapen förklara) och hamnade på psyk.

Men tack vare att vi idag pratar om det mer, och att många upptäcks mkt tidigare i livet pga att det idag tex är så välkänt att tex många unga flickor mår dåligt, så får ju iaf fler hjälp mkt tidigare i livet än vad jag fick, och ju tidigare insatser dessdå bättre!

Sen brukar man oxå säga att det finns nån naturlig "utfasning" på BPS och att den brukar lindras med åren.