Personer med borderline har en enorm förmåga att manipulera och vilseleda. Dom är verkligen mycket bättre på detta än några andra personer, men tack och lov utnyttjar inte alla detta. En av mina vänner har upplevt att hans borderline-ex manipulerat den lokala familjerätten. Jag trodde i min enfald att familjerätten var en seriös verksamhet, men hans berättelse gör att jag måste ifrågasätta hela myndighetens existens. Den uppträder som en slags ombud för det manipulerande exxet och har kommit till slutsatser om parets gemensamma barn och deras vårdnad, helt på kvinnans utsaga. Man har överhuvudtaget inte kontaktat mannen och har naturligtvis ingen som helst möjlighet att ha en balanserad syn på sakfråga, dvs. var deras barn skall vistas och hur umgängesrätten skall hanteras.
Jag uppfattar det som ett exempellöst rättsövergrepp att man genomför vad man kallar en vårdnadsutredning UTAN ATT HÖRA BÅDA PARTER! Rättssäkerheten är givetvis helt satt ur spel och myndigheten har därmed helt förbrukat sitt existensberättigande. Jag hoppas att ombudet JO-anmäler verksamheten och att de mentalt förkrympta medlemmarna i familjerätten blir ställda till ansvar. Tjänstefel med böter och omedelbart avsked är det minsta man kan begära utdöms.
Att samhället med skattepengar finansierar en rättsvidrig verksamhet är upprörande. Det speglar ett värdesystem som mer hör hemma i en diktatur eller möjligen i Centraleuropa från 1933 och framåt ett dussin år!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
16 kommentarer:
Är en borderlineperson medveten om sin förmåga att manipulera, vilseleda och övertyga eller är de bara envist övertygade om att de alltid har rätt? Utnyttjar de sin förmåga medvetet till sin egen fördel?
Jag tror inte att dom är mera medvetna som manipulatörer än andra, jag har aldrig upplevt det. Du har nog rätt i att dom har rätt och kämpar som alla andra för att hävda sin rätt. Mina egna erfarenheter är definitivt att dom inte är medvetna om sin förmåga att övertyga och att dom inte utnyttjar den medvetet. Mitt exx var inte på något sätt medveten och därmed per definition kanske inte manipulativ, det är ju en mänsklig egenskap att vilja föra sin talan. Man kan ju fråga sig vad som är skillnad mellan manipulation och retorik.... Retorik är begränsad till ord, medan manipulation kan innefatta fysiska handlingar och annat.
Hej Peter,
dina kommentarer angående vad din vän/du upplevt i relation till Familjerätten förvånar mig inte alls - tvärtom. Jag har en liknande erfarenhet av ett Borderline-ex kombinerat med Familjerätten och skulle kunna skriva en bok i ämnet. Jag tror dock inte att det är det Exets manipulativa förmåga som utgör huvudförklaringen. Familjerätten har en genusbaserad inställning och ser av hävd som sitt uppdrag att se till mammans/kvinnans intresse – därigenom säkerställs också barnets bästa i deras värld. Ska de anmälas för avvikelser är det för övrigt Socialstyrelsen som är tillsynsmyndighet.
Hej! Visst är det en genusfråga, kvinnor har alltid mera rätt till barnen av något obegripligt skäl, ungefär som att man i abortfrågan aldrig någonsin talar om mannens rätt till sin avkomma. Kvinnans rätt att bestämma över sin kropp, jo jag tackar jag, barnets rätt då?
Jag har ett exempel i min närhet på en kvinna som tog parets gemensamma barn och flyttade 15 mil bort från mannen efter skilsmässan. Hon begärde ensam vårdnad om barnen. Hon var väldigt tydlig och sa att han aldrig skulle få se barnen igen etc och betedde sig i största allmänhet väldigt illa. Mannen gick till familjerätten som snabbinkallade tingsrätten inom ett par dagar och som dömde ut enskild vårdnad fast till mannen!!! Hon fick lämna ifrån sig barnen och bara träffa barnen tillsammans med representanter för kommunen. Så kan det gå när käften är större än hatten!!!
Jag blir jävligt förbannad angående alla dina inlägg. Dra kanter över att alla som har borderline är precis likadana. För det första har du ingen aning om hur det är att ha borderline så tagga ner lite. Förstår att du vill uttrycka dina känslor och behov. Men inte på detta vis. Det är så här det skapas hat. För du förstår inte.
Hej arge anonyme läsare. Detta är inte en blogg för personer med borderline, det är en blogg som handlar om anhörigperspektivet, dvs. hur anhöriga upplever att det är att ha en borderline nära. De flesta har inga problem, men de som har problem känner ofta igen sig i mina och mina läsares beskrivningar. Det finns en oändlig mängd olika personligheter som är vad man kallar borderline, men jag brukar säga att diagnosen inte har någon betydelse eftersom perspektivet i denna blogg är den anhöriges. Hur skall den anhörige bete sig och tänka för att dels förstå och dels respektera den som vi tror är borderline. Det är ju de anhöriga som måste lära sig teknikerna att möta sina kära syskon, makar eller barn för att göra livet lättare för den som är borderline. Konflikter startar ibland helt utan anledning bland annat för att den anhörige inte vet hur han/hon skall möta sin borderline.
Många mail kommer till min brevlåda och de flesta handlar om hur man kan använda tekniker för att undvika konflikter. Jag tycker du skall läsa mera i bloggen och också i andra bloggar. Jag har några länkar till bloggar på vänstra marginalen i bloggen. Lycka till och ta och dra ner lite på adrenalinet, se inte bloggen som en personlig förolämpning utan som ett forum för utbyte av erfarenheter.
Ska själv snart upp i tingsrätten för att reglera en skuld med ett borderline-ex. Man blir ju naturligtvis lite nervös varje gång man hör om hur borderlinepersoner lyckas med konsten att manipulera rättssystemet. Jag har själv blivit hotad med polisanmälningar om trakasserier pga det trots att jag inte haft någon direkt kontakt med henne. Kanske gör jag mitt livs misstag som drar henne inför tingsrätten samtidigt skulle jag nog ha svårt att acceptera att vika mig för hotelser. Jag hoppas verkligen tingsrätten är mindre lättmanipulerad än familjerätten. Tack för övrigt för en bra blogg. Den har hjälpt mig ibland när jag kännt mig nere. Jag håller med dig om att det här är en blogg för anhörighetsperspektivet och den fångar det väldigt bra. Och det må så vara att ingen av oss anhöriga upplevt att själva ha borderline, samtidigt så har borderlinepersonerna inte upplevt hur det är att komma nära någon med borderline. Det lär nog alltid ramla in borderlinepersoner på forumet och bli arga då okontrollerade känslor är en stor del av deras natur. Du tar det bra Peter och ändra inte perspektivet på bloggen för att några gnäller.
Hej där.
För en person som jag som många andra medvetna Borderline drabbade så är det rätt tungt att återigen läsa den grova generaliseringen som råder kring Borderline. Jag kan bara hoppas att de klokare läsarna förstår att varje enskild individ är olik den andra Borderline eller inte. I övrigt tycker jag det är bra med en anhörig blogg för jag vet att det är lika tufft för de anhöriga. Du får gärna kika in hos mig om du vill se någon som faktiskt kämpar...
Kram
Hej Lemon!!! Håller helt med, jag brukar säga till de som skriver till min mail-låda att dom skall strunta i diagnosen och fokusera på sig själva så att dom har bättre möjligheter att möta sin anhöriga som dom givetvis älskar. OM det är något som är svårt att beskriva så är det väl borderline. Det finns ju så många faktorer som aldrig en enda gång liknar en annan persons tillstånd. Så alla generaliseringar är alltid fel, så även denna..... som någon lustigkurre sa! Nu skall jag titta in på Lemon-bloggen!
Hej Peter
Hur går man vidare varför är det så svårt att inse hur en person kunde behandla en så jävligt.
Förnedrande ord bedragelse psykisk förnedring och sen bara gå vidare och lämna en som om inget hänt.
Varför kan man inte fatta att det är just detta personer med denna störning är så bra på.
Fruktansvärt tufft att stå där och inse omfattningen av ett år med en sådan person.
Hej Anonym 7 dec, 2012.... Ja, det är alltid ett problem, men den största biten ligger hos oss själva som inte kan hantera dessa onormala svängningar och totalt omotiverade handlingar som vi utsätts för. Vi behöver verktyg för att hantera ovanliga människor, och det har vi inga. Vården är ointresserad, det finns inget forum utom sådana som denna blogg som fokuserar just på hur vi möter dom! Som första gången jag såg en svart svan!!! Oj, vit som en svan!? Nej, svart som en svan. Hur hanterar vi förolämpningar från någon som egentligen älskar oss? Vad står dom för och hur skall vi möta dom? Att inte ta dom personligt är ju svårt. typ "Du är en jävla skitstövel, men ta det inte personligt" OK, hur skall jag då ta det? Som en comic strip i Expressen? Du säger det till mig enbart och tycker inte att jag skall ta det personligt. Vem skall då ta det personligt eller är det en inre kamp som borderlinepersonen driver själv?? Kanske pratar den personen med ett eko och kastar tillbaka allt på sig själv!!!
JAg har just lämnat min BL person och han har i sin tur lämnat mig. Vi har m a o två olika stories om varför relationen tog slut. Jag hade väntat mig ett hav med desperata mail men förvånas av tystnaden, fientligheten och kylan som han lämnar. Skriver däremot elaka kommentarer i sin blogg, om hur skönt det är att må bra igen etc..
Kanske hör till, det med..?
Man ska aldrig generalisera, livsfarligt. Men att ha en diagnos innebär att man har ett visst beteendemönster man följer, som en psykiatriker kan känna igen för att ens kunna diagnosticera- så vissa likheter finns det mellan dessa personer..
Ciao.
JAg har just lämnat min BL person och han har i sin tur lämnat mig. Vi har m a o två olika stories om varför relationen tog slut. Jag hade väntat mig ett hav med desperata mail men förvånas av tystnaden, fientligheten och kylan som han lämnar. Skriver däremot elaka kommentarer i sin blogg, om hur skönt det är att må bra igen etc..
Kanske hör till, det med..?
Man ska aldrig generalisera, livsfarligt. Men att ha en diagnos innebär att man har ett visst beteendemönster man följer, som en psykiatriker kan känna igen för att ens kunna diagnosticera- så vissa likheter finns det mellan dessa personer..
Ciao.
Hej Peter! Jag gillar inte att du använder ordet onormal, vad är normalt? Samtidigt förstår jag problematiken, men onormalt... Är man onormal för att man skiljer sig från mängden? Är inte varje sammansatt individ unik i sitt slag oavsett diagnos?
Hej Mr/Mrs anonym.... Nej, man kan ju inte gilla allt, det är ju klart. Normal är kanske lättare att definiera. Det brukar man beskrivs som något som faller inom normen för det vedertagna. Men vem sätter normen? Var och en har ju sina normer och man får väl hoppas att det är en dynamisk process i varje individ så att det blir någon slags utveckling. En sak som oroar mig väldigt mycket är att normerna smalnar av snabbt. Det betyder att alltför många hamnar utanför normen och alltså blir onormala. Jag tror att de som betraktas som utanför normen väldigt mycket bidrar till att vidga människors synsätt. Ta till exempel diagnoser för barn med problem. Förr var barn stökiga, gapiga, hade myror i benen etc. Nu har varannan unge bokstavskombinationer och går till BUP för att dom skall anpassas. Som f.d. lärare tyckte jag alltid att de ungar som stack ut ur mängden var dom mest kreativa och de som såg till att det blev dynamik i klasserna. Vissa av dom träffar jag ibland i kassakön på Konsum, eller annat. Dom som inte stack ut känner jag inte ens igen!
Begreppet onormalt kan alltså vara en residual beskrivning på normal.....
Skicka en kommentar