måndag 31 oktober 2011

Besvärliga borderline

Att vara borderline är ett helvete, det vet alla som har erfarenhet av närhet med en borderline. Att vara anhörig kan vara lika djävligt, man utsätts hela tiden för en enorm stress och smärta vare sig man är partner eller barn. En fråga som jag ibland får via mail är om man som partner, ex-make/maka kan begära enskild vårdnad om gemensamma barn. Borderline kommer ofta tillsammans med bipolär sjukdom, depression, paranoida tankar och annat. Om barnen far illa kan det mycket väl bli frågan om enskild vårdnad, men borderline som sådant är inte en fråga som har med detta att göra. Var drar man gränserna och på hur lång sikt. Kan det vara ett argument att barnen får en psykosocial snedvridning av att växa upp med en förälder som är borderline? Nej, knappast! Det beror nog mest på att effekterna är så långsiktiga och att man måste väga för och emot mot varandra när det gäller barns behov av två föräldrar.

Det enda viktiga är att barnen inte far illa och att dom inte skadas i sin utveckling till sociala vuxna som har en normal attityd till sin omgivning. Tyvärr präglas bar ofta av sina föräldrar, särskilt de mest manipulativa som med sina lömska metoder får barnen att bete sig just som de vill att barnen skall bete sig. Barnen ger igen genom att de lär sig manipulera precis som föräldern gör. Genom detta kan borderline utvecklas till en överlevnadskonst som är direkt till skada för barnen.

Det finns inte något samhällsansvar för anhörigas risker i relationen och de som är utsatta för det otroliga bombardemang av manipulation, lögner, bedrägerier och annat som tar fruktansvärt mycket energi.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Ja, men därför är det viktigt att sätta gränser och ramverk t.ex i en vårdnadstvist! Det mår barn bäst på! För en med borderline, är det svårt många gånger till muntliga ök, som ständigt ändras! Det tror jag mer är till skada för barnen än om det blir strikta ramar! Enskild vårdnad eller gemensam vårdnad, är svårt för domstol i vårdnadstvist att ta till sig- såvida det inte föreligger brott såklart!

För domstolens ser mycket till barns bästa" att ha tillgång och umgänge till båda föräldrna" Även om umgänget kan se annorlunda ut!
Helt klart är att dessa ofta känslomässiga stormar påverkar barnen, men även expartnern, om man inte har fasta ök!

Elbereth sa...

Att aldrig få "äga" sin känslor
I min relation, om jag säger jag har ont så blir svaret aldrig, vad har du gjort? Stackare? Kom ska jag titta/hjälpa osv utan det blir istället typ "Det har JAG oxå! Och mycket ondare. Och överallt!"

Om jag påtalar att hon ju misshandlat (dom finns) o gjort andra övergrepp på mig så blir svaret "DU har slagit mig oxå!" (en eller ett par hårda knuffar i ett läge då jag behövde komma fri)

När jag säger "Jag går ständigt o passar mig, jag är rädd i vår relation" så säger hon "JAG är oxå rädd. För dig!"

Här hör till saken att jag aldrig är våldsam, kanske ibland lite elak i tonen när jag blir frustrerad o trängd osv men RÄDD behöver ingen vara för mig!

Dock blivit utsatt för oprovocerat våld ett par gånger. Och ALDRIG är det HENNES fel att hon gav sig på mig. Jag drack ju skumpa med "fel" personer osv osv

Att aldrig få äga sina egna upplevelser för att så fort man nämner hur man känner så känner den andre likadant! Samma sak. Fast ofta värre. Detta underminerar mig
Jag är illa däran.....

Anonym sa...

hi ell

bra beskrivet.
men de har ju inga egna så...
fg

Anonym sa...

att borderline kommer ofta med bipolär sjukdom, vad har du för källa på det?

mvh,
En bipolär som inte vill kopplas ihop med borderlinepatienter allt bara för att vi "delar" en affektiv obalans.