De senaste inläggen och kommentarerna har handlat om barnen som anhöriga. Jag känner att detta är en extremt viktig grupp som behöver ha extra stöd, men som inte får det. Hur skall samhället eller snarare vården ta sig an de barn som far psykiskt illa av att bli manipulerade av sina föräldrar? Långt ifrån alla barn till borderlinepatienter har skapat problem för sina barn. Ofta är föräldrarna väldigt kärleksfulla och engagerade i sina barn. Men, det finns en tendens som jag tror är överrepresenterad i samband med borderline, manipulation. Man använder barnen som budbärare eller på annat sätt manipulerar barnen att tro att den andra föräldern är psykiskt sjuk, våldsbenägen, pedofil, kriminell eller vad som helst för att kommunicera med sin f.d. partner. Manipulation kombinerat med separationsångest är farligt för barnen, dom blir vilsna och påverkas oerhört mycket inför vuxenlivet.
Är då borderline eller andra tillstånd ärftliga? Genetiskt vet man att ADHD oftast går från mor till dotter och från far till son, men mera sällan över genusgränserna. Borderline är mera en social fråga där barnen lär sig patientens beteende och uppfattar det som normalt, lär sig manipulera både sina föräldrar OCH SIG SJÄLV!!! Då skapas en grogrund för beteendestörningar som kan påverka barnet helt utan genetiska förtecken. Adoptivbarn t ex kan vis tydliga tecken på att bli kontrollerande, manipulativa, dramatiska och väldigt osäkra på sig själva.
Som förälder och patient är man kanske inte medveten om denna oerhört farliga påverkan , som med åren kan utvecklas till allvarliga psykiska störningar och depressioner. Som anhörig partner till en borderline MÅSTE man sätta ner foten och stoppa alla försök till att manipulera barnen. Det finns säkert ingen planerad önskan att bete sig på detta vis, men i verkligheten blir det ofta så i alla fall!
Jag väcker frågan: Hur skall vi få stopp på den misshandel som manipulation och psykisk terror som barnen utsätts för, även om den inte är medveten från förövaren?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Min yngsta, idag 14 år, visar idag självhat o självskadebeteende o uppger hon mått så dåligt av de år med min partner, hennes andra mamma sen hon var 7 o en person som i regel är mkt kärleksfull mot BARNEN men som ibland gett sig på mig. Inför dem (3 barn). Och som försökt ta sitt liv o slagits med poliser o andra. Inför dem!
Jag är djupt oroad över hur min skadliga relation tycks ha påverkat min yngsta dotter! Nån som vill prata? Nån som kan ge råd?
Hej! Jag har på något sätt missat din kommentar. Det du skriver är jättealvarligt och det måst tas omhand snarast. Jag vill att vi tar den diskussionen utanför offentlighetens ljus, men kan säga allmänt att barn har särskilda behov av att förstå på ett annat sätt än vi vuxna. Maila mig på midas.2@hotmail.com
Skicka en kommentar