Manipulerar borderline?

Frågan väcks av att väldigt många mail kommer till midas.2@hotmail.com om just detta. Man upplever som anhörig att en borderline alltid får sin vilja igenom. Att alla andras åsikter kommer i andra hand, eller helt negligeras. Vad beror i så fall detta på? Kanske är det så att vi som anhöriga tvingas gå på tå för våra borderline och att vi vet vad som väntar om vi INTE ger efter. Långt ifrån alla anhöriga har dessa problem men har man det så kan helvetet brakar loss. Man måste se det både ur borderlinernas perspektiv och ur den anhöriges perspektiv. Strukturen i dialogen kan bli stympad i den dialektiska processen, framför allt genom att tolkningsföreträden manifesteras i de anhörigas rädsla för att det skall bli problem. Vissa borderlien har per definition alltid rätt till tolkningsföreträde. Som anhörig är det mänskligt att så småningom bli en smula irriterad, för att inte säga totalt jävla skitförbannad. Våra reaktioner tolkas av borderlinern som att vi inte älskar dom, inte som en indikation på att dom kanske rent av har FEL! Den funktionen, HA FEL, finns inte hos alla människor, borderline eller inte, men det känns som det är vanligt att en borderliners verktygslåda ser annorlunda ut än en anhörigs. Man är inte kompatibla i alla tillfällen.

Om du vill se ett exempel, bläddra neråt en bit till min tänkbara historia och läs. Förundras förfäras eller gapskratta.....