Hm.... Det sitter ihop på flera vis. För det första kan man ana att det finns ett samband mellan kvinnor som blivit utsatta för övergrepp som barn och borderline. Flera studier visar att det är en mycket stor överrepresentation. Detta kan t ex kombineras med att man i vuxen ålder inte har några som helst minnen från tiden för t ex 6 års ålder. Förträngning är ett utmärkt sätt att bli av med ångesten över upplevelsen. Många av de som mailar till mig om detta bekräftar att det är så. Inte på något sätt statistiskt mätbart, men den typen av mätningar har andra genomfört.
Själva sexlivet kan påverkas negativt, man har kanske inte blivit sedd eller respekterad som barn, man kan vara uppväxt i stökige sociala förhållanden och bollats mellan mormor/morfar och föräldrar, dagis och har ibland svårt att hitta sin anknytning. Alla barn behöver knyta an och bli sedda. Inte bara Adoptivbarn som man oftast pratar om när det gäller anknytning.
Sexualiteten och förmågan att ge sig hän i ren relation kan bli mycket skadad av olika traumatiska upplevelser. Varför det finns en samvariation mellan borderline och sexuellt utnyttjande är kanske inte så svårt att förstå i detta perspektiv. Men det visar ju också, om det är sant, att sexövergrepp kan bli livsavgörande för dom som utnyttjas. Troligen också för förövaren! Varför kan vi människor inte respektera varandra och använda hjärtat att styra hjärnan, inte våra genitaliers mera biologiska drifter. Är vi verkligen så lågt stående varelser, jag börjar tro det.
Befria de som utsatts för övergrepp! Skapa mycket större resurser för att bearbeta posttraumatisk stress för unga, lär av Jean Piaget om assimilation och ackomodation!!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Detta gråter jag när jag läser. Det är så jävla riktigt. Inga barndomsminnen å framförallt inte från hemmet. Minns från skolan efter tio års åldern ung. Och helt riktigt. Vad är sex och vad är ångest efter övergreppen. Vad är sex å vad är bordetline.
Detta är tabu, även för många som utsatts för övergrepp. Man vill inte veta! Trots att syskon vidimerat att de blivit våldtagna av vuxna i hemmet. Varför? Man har så mycket lättare att komma tillrätta med andra störningar och fram tills dess passerar livet som ett tåg och man blir jävligt ensam kvar på stationen. Det krävs mod att vara sjuk, det krävs sundhet för att våga, men om man varken har det ena eller andra så fortsätter man vara sjuk! Och bakom detta står en förövare som inte har en aning om vilka konsekvenser det fick!!!
Skicka en kommentar