Jag finns alltså konsumerar jag, eller tvärtom?

I SvD i veckan fanns ett reprotage om en vilsen och skvatt galen ung kvinna som konsumerade tappert. Hon berättade stolt att hon hade 120 par skor, 3 barnvagnar, metervis av kläder i olika färger och typer.... Hon lever för att shoppa! Eller shoppar för att överleva sitt ego. Att ha så fruktansvärt lite självkänsla att man måste konsumera sig till det hon kallade respekt är förfärligt. Hon borde lägga pengarna på en bra terapeut som kunde få henne att fokusera på andra saker. Dessutom skapar hon konstgjord efterfrågan som brassar på under inflationspannan. Vi köper för mycket som vi inte behöver. Det driver upp priserna vilket vi alla får betala med högre räntor..... Allt sitter ihop, eller hur.