Vatten

Jag vandrade i öknen
och alla dagar var lika
lika varandra och lika mig
Marken var fruktlös och kall om natten
brännande om fötterna på dagen
och tid kom och tid gick
Solen brände mitt hår
Ingen horisont syntes i sanden
bara den ändlösa torkan
utan växt, utan kraft

Och dagarna och nätterna kom och vände
ut och in på min själ
och torkan smög sig uppför mina vader
till hjärtats innersta röst som kvävts i ett skrik.
En oas hägrade i fantasins land men var tydlig.
Plötsligt var den där framför mig
med skugga, frukter och blommor
och jag tog den till mig i mina öpnna armar.
Jag lät mig omslutas av ringningen i mina öron
tills min själ gick upp i din.
För sent insåg jag att källan var förgiftad av rädsla
att blommorna kvävdes, att frukterna var sura.
Jag letar ännu efter en ådra som har friskt källvatten
Finns den i din oas? Måste jag ge upp?

Övers från armeniska av A. Liebensberg