Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Populära inlägg
-
Egentligen är symptomerna på personlighetsstörning viktigare än diagnosen. Åtminstone för oss som är eller varit anhöriga till en person med...
-
Att leva med en person med borderline kan vara extremt påfrestande. Plötsliga humörsvängningar, extrem inbillad oro för separation, ångest ... -
Att det inte är lätt att vara anhörig till en person med borderline vet de flesta som har egen erfarenhet. Det är dock en stilla sydvästlig ...
-
Som anhörig till en person med borderline måste man utveckla tekniker för att inte bli totalt kvävd och mosad av alla infall. Det låter hems...
-
Finns det ett samband mellan mytomani och borderline? Statistiskt har jag inte en aning, det kan till och med vara negativt samband. Tittar ...
-
Nedanstående inlägg skall ses som ett inlägg i informationsspridningen om borderline. Det riktar sig inte till någon individ utan till ett t...
-
Diagnoser kan vara bra för dom som arbetar professionellt med terapi och medicinering. För oss anhöriga. Vi har ett helt annat behov, nämlig...
-
Många av de mail jag får till min inkorg på midas.2@hotmail.com kommer från förtvivlade män och kvinnor som förgäves försökt lämna sin part...
-
Att vara närstående till personer i borderlinetillstånd kan, men behöver inte, vara mycket besvärligt. Eftersom man med borderline är instab...
-
Nedanstående kommer från David Oliver som har en sida om Borderline. Se länken längst ner i inlägget. Att leva med någon som har Borderline ...
Klicka på bron så kommer du till min andra blogg, Tre pojkar. Den handlar om familj och kärlek.
Broar förbinder och skapar möten
Prenumerera
Inlägg
Kommentarer
Kykladerna 2007
4 kommentarer:
Efter att för sex månader sen ha lämnat en treårig relation med min sambo har jag fått uppleva hur jag skadats av orden, våldet och lögnerna... Jag har byggt min mur så stark att jag nu inte kan känna kärlek och tilltro längre. Jag hoppar mellan nya underbara flickvänner utan att kunna känna det minsta. Vad har hänt? Jag vill så gärna bli kär och tycka om någon och kunna känna mig trygg i den kärlek jag får. Istället lämnar jag dem, går vidare och känner mig mer och mer tom emotionellt. Fy fan! Sån var jag inte innan. Visst tog jag mig ur relationen efter mycket gråt och sorg.....men jag var inte förberedd på att hennes sjukdom skulle förändra mig såhär. Varje gång en ny kvinna blir intresserad och vill något mer än att ha en kravlös relation får jag panik och drar mig undan. Måste nog träffa en psykolog jag med. Vill inte vara sån här. Tänk om jag blir såhär för alltid?
Hej!
Du har drabbats av medberoende, har blivit bestulen på din energi och har en djävul inlåst i ett rum i hjärtat, Du har blivit vad jag kallar relationsimpotent, du saknar intresse, möjlighet och faktiskt också vilja att etablera en ny relation. Det handlar om att man måste ge upp hoppet om att kunna få en vettig relation. Det går inte helt enkelt! Omöjligt. Du måste lära dig att släppa henne. Det är ett krig som du måste vinna. Hon behöver inte ens veta om att ett krig pågår. Det handlar om ditt inre krig. Du kommer inte att fortsätta som du är nu för evigt. Det kommer nya kärlekar som ger dig allt det du saknar. Just nu är du i en läkeprocess, låt den ta tid.Fokusera på annat än kvinnor ett tag, smla energi låt tiden arbeta för dig. Du kommer att vinna, vare sig du vill eller inte!
Du har nog rätt Peter. Känns så. Och jag kan ärligt säga att under tiden jag var tillsammans med henne KUNDE jag inte lämna henne. Kärleken var för stor och det kändes som om mitt liv inte var värt nåt utan henne. Jag kunde ligga och gråta och (jag är inte religiös dock) be till gud att hitta ett sätt att lämna relationen.
Min biljett ut var att söka ett jobb 100 mil bort och flytta. Vi kom överrens om att hon skulle flytta efter. Men efter några månader kunde jag hitta styrkan att be henne fara och flyga.. Tyvärr ett tråkigt avslut men det enda jag klarade av. Har fortfarande kärlek kvar men även ett starkt hat och en ilska gentemot henne. Tycker väldigt synd om henne då hon på något sätt är som ett litet barn. Hon är så rolig att vara med när allt är bra och hon har sån genuin glädje ibland. Kommer nog aldrig finna något sådant igen. Samtidigt inser jag hur skör man egentligen är. Lovar att ingen ser det på mig. Jag är en sån man som "man kan hålla sig i när det blåser" och "den man ringer när man behöver stöd och råd" har jag fått höra av vänner och anhöriga. Om de bara visste.
Jag känner helt igen det du skriver. Min metod var att bränna alla broar, det gjorde jag genom att låta kronofogden driva in hennes skulder till mig. Det fanns skuldebrev på 38 kkr och att aktivera resultatet av ett samboavtal där slutsumman till mig blev 45 kkr. Givetvis har vi sedan dess ingen kontakt.
En sak som är viktig är att du inte skall ta hennes agerande personligt. Tänk på att det finns en komponent i henne som inte funkar och att det är den du krigat mot!Men släpp, du har inte en chans mot denna trasiga komponent. Du har ett liv att leva, frågan är om hon har det? Men det skall du inte bry dig om, fokusera på ditt eget liv, ha trevligt, träffa kvinnor, men ha inte sex med dom förrän du känner dig mogen att ge, inte bara ta. Att ge tar och ger energi, men har du ingen att ge kan du inte få någon tillbaka!!!
Skicka en kommentar