En av mina läsare hörde av sig och påstod följande: Det finns bara ett enda sätt att leva tillsammans med en borderline. Total underkastelse i alla delar utan inskränkning. Man måste ge upp sitt eget jag och bli ett lydigt redskap för hennes minska vink och vilja. Försök inte göra motstånd, det är dömt att misslyckas och möts bara av hot och paranoida anklagelser. Vad tycks om den salvan? Jag vet inte hur jag känner men det finns ett uns av sanning. Alla konflikter jag har med min kvinna uppstår när vi inte vill samma sak, t ex vem som skall ha vilket rum i huset och jag har fräckheten att ha en egen åsikt. Då kommer hot, förolämpningar, påståenden om att jag har en störning etc.
Det är inte lätt, kommentera gärna!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Oj, alltså jag känner inte igen mig alls i dessa utbrott mot andra människor. Jag är själv utpräglat boderline och bipolär II. Jag känner igen att jag inte gillar när min man eller andra inte håller med mig om saker, det stör mig något alldeles förfärligt. Men det skulle aldrig falla mig in att hota, anklaga eller över huvud taget vara otrevlig för den sakens skull. Kanske för att jag aldrig behövt ta till sådana "medel"? Jag argumenterar sakligt (kanske lite smått manipulativt) och övertygande om min sak och det funkar för det mesta för mig. Be snällt är också något som funkar :) Om jag inte får som jag vill och det är något som är viktigt för mig så går ilskan/frustrationen/sorgen ut över mig själv, inte någon omkring mig. Jag vänder inte mina aggressioner utåt mot andra, aldrig. Bara inåt, mot mig själv, och har därmed stora problem med självskadehandlingar på olika sätt. Men alla är vi individer. Jag är inåtagerande. Din kvinna, och den där läsarens erfarenheter, har kanske haft en väldigt utåtagerande personlighet. Jag tror personligheten är lika viktig som något annat i hur man som borderline hanterar motgångar. Vi är alla individer. Även vi med borderline. Jag gillar inte att bli dragen över en kam...
Tack för din kommentar, det var just så jag hoppades att någon klok person skulle svara! Jag tycker själv att det är oerhört provocerande att dra alla över en kam. Du har uppenbarligen ett helt annat beteende och det är ju bra, men att vända all ilska inåt kanske är destruktivt i längden. Du har ju bara en du! Var rädd om henne. Om du tycker om dig så måste du visa det för dig själv. Det är du säkert värd. Sedan det där med manipulativ... jag tror att alla människor manipulerar, men bara några få hotar i stället för att argumentera. Att argumentera är ju själva idén med att få sin vilja igenom och vice versa. Psykiskt våld är ett tecken på att alla argument tagit slut. Be snällt förekommer hos oss, men då handlar det mest om pengar till en ny lampa eller nåt sådant.
Skicka en kommentar