Borderline och pengar, BPS

En vanlig egenhet, som verkligen inte gäller alla med borderline, är att deras syn på andras resurser är lite annorlunda än vad som är vanligt. Ofta lånar dompengar, låter andra stå för krognotor etc, men har inte en tanke på att bjuda igen eller betala skulder. Detta är ett sk "känt fenomen" som man inte har någon egentlig förklaring till. Borderline är ju sällan elaka eller så, men kan vara ganska beräknande när det gäller ekonomiska fördelar. De anser ofta enligt en amerikansk källa, att dom har rätt att utyttja andra. En slags dålig kodex för ekonomiska transaktioner. På samma sätt kan de vara svaga på att planera sin ekonomi och hyresavin kommer som en total överraskning varje månad.

Oftast ställer omgivningen upp vilket kan vara en rejäl björntjänst. Man lär sig inte att ta konsekvenserna vilket i sin tur gör att man inte behöver ta ansvar. Det börjar ofta som subtila grejer som att man är ute på stan tillsammans och borderlinen inte har pengar på kontot men plockar ändå åt sig lite varor. När det skall betalas säger han/hon... Oj, mitt kort fungerar inte och vips har man betalat i god förvissning om att man skall få tillbaka pengarna. Detta sätts i system och man har så småningom ett krav på 10 kkr eller mera. Resultatet är att det uppstår en spänning och det enklaste sättet att bli av med skulden är att göra slut på relationen. Så tacken för att man "ställer upp" är att man får på skallen.

I upplösta äktenskap kan det finnas gemensamma lån som skall amorteras och räntebetalas och den ena partnern säger bara: "Jag har inga pengar, så är det bara, det får du finna dig i!" Jamen svarar den som sitter med svarte petter, du åkte ju till Thailand, hur kunde du planera så dåligt. Äh, du är så himla fyrkantig och har ingen fantasi, varförär du så himla trög jämt? Jo, för att jag skall kunna betala mina rätnor och amorteringar, men inte dina! Därför åker jag inte till Thailand om jag inte har råd. Ja, då får du väl skylla dig själv, jag tänker inte betala.... Vem är torsk? Inte är det den med borderline utan den stackare som har ett gemensamt lån med en som struntar i det. Den som har god moral och etik blir alltså förloraren! Det är ingenting ont i det, bara en attityd som inte riktigt är normal.

Man kan sällan ändra på en borderline, möjligen lära sig leva med det som anhörig. Bästa sättet i detta fall är att dela upp lånet i två varpå bordelinen inom ett halvt år återfinns i kronofogdens register.

Att ständigt rädda är samma misstag som att alltid rädda en alkoholist som därigenom hjälps att fortsätta sitt missbruk! Man måste någon gång sätta ner foten på allvar.