tisdag 1 juli 2008

Att förstå en borderline

Borderline är inte en diagnos utan ett tillstånd någonstans mellan neuros och psykos. En patient med detta tillstånd har en del typiska egenskaper och förutsättningar för sitt liv. Det enda som man med säkerhet kan konstatera är konstant är det mer eller mindre totala kaos som en Borderline har omkring sig. Har han/hon inte det skapar man det själv för att man är trygg i kaos och känner sig hemma där. Ordning, trygghet etc finns inte på allvar som ett alternativ så länge man inte får adekvat behandling. Paranoida tillstånd är mycket vanliga, t ex att man alltid känner sig utpekad, att man ser förföljare och små underliga tecken som man tolkar in till sin egen nackdel. En f.d. bekant till mig trodde han blev förgiftad av kaffet på skjukhuset för att han trodde att dom ville ta livet av honom. Skickade in det till ett labb som konstaterade att inget gift fanns. Då hade han andra förklaringar, för han kände sig hemma i det paranoida sammanhanget.

Sepatarionsångest är en annan välkänd indikator. Det innebär att man skapar konflikter för att en relation skall brista, eftersom man hellre VET att relationen brister än att man går och fruktar att den skall brista. Det är fruktan som är kärlekens motsats, inte hat. Därför kan en Borderline uttrycka sig som "I hate you, don´t leave med", vilket är titeln på en intressant bok i hur man lär sig att förstå en borderlines personlighet.

Ett råd om ofta delas ut är att man aldrig skall ge upp om en när och kär drabbas av detta tillstånd. Jag känner mig tveksam till det eftersom en borderline kan vara otroligt genomjävligt påfrestande under vissa tider och rent himmelsk andra ögonblick. Det kan handla om att rädda sig själv!! Spring för livet!, sa en läkare till mig.

Många bordeliners skapar konflikter för att dom vill prova sig fram. Ända tills ett barn t ex frågar: Mamma, vill du ha bråk hela tiden? Du skapar ju konflikterna själv om ingenting!

En annan egenskap är att man projicerar sin ångest på sina barn. Det kan t ex vara när barnet skall lämnas i skolan så säger föräldern: "Jag kommer och hämtar dig så fort jag någonsin kan..." Varför det, tänker ungen och implicit får klart för sig att "Här är otrevligt eftersom mamma har så bråttom att hämta mig, det är bäst att jag inte vill gå hit imorgon".

Tro egentligen aldrig att du kan förstå en borderline, men försök att klara dig själv. Glöm inte bort att det finns anhörigföreninga typ ACON och andra som stödjer medberoendde, för det handlar om att hela familjen drabbas och blir beroende av en ständig källa till kaos och problem.

Det är möjligt att det finns en och annan som likt en viss Smultronblomma för ett halvår sedan vid ett liknanade inlägg hotade med polis och stämning etc och därmed visade EN av många intressanta sidor hos en Borderline. Bespara er mödan, Ni är anonyma och det är jag också!

1 kommentar:

irene sa...

Tack för ett tänkvärt reportage.Jag har en sådan sorg i mig.Min sons far och jag är sepererade sedan fem år lika länge har jag levt med polisanmälningar ansökan om besöksförbud anmälningar till socialtjänsten.Dessvärre tycks han ha träffat sin överman.Ny flickvän hon kränker mig konstant jag tar inte hand om sonnen.Mina tidigare döttrar tycker hon synd om för att de har mig som mor.Under sonens umgänge med sin far bråkar de vuxna med varandra mitt ex sambo hotar att anmäla fadern altenativ ska lilla sonen sju år ringa upp så jag får höra vilken dålig far han är.Hon tycks vara helt besatt av att förudmjuka håna finns ingen urskiljning.Har idag ensam vårdnad över sonen allt tog hon ifrån barnet.