Borderlinepersoner råkar ofta in i rättsprocesser om vårdnadsfrågor, ekonomi och annat. Dom blir ofta rättshaverister med en massa problem som dom skapat själva. Eller är det systemets rigiditet som skapar problemen, normen som inte passar på alla? Problemet är att borderline har en annan världsbild och att dom faktiskt inte förstår att dom gör fel. Dom passar bara inte in i rättssystemet, har ingen anledning att följa avtal eller beslut, har ingen anledning att betala sina skulder, ingen anledning att arbeta för brödfödan, etc etc. Dom är aliens i samhället och därmed omöjliga att anpassa. Socialiseringsprocessen avstannade redan när dom aldrig syntes i sin barndom. Läskigt, men detta är ett återkommande tema i alla mail jag får! Jag ställer i alla fall frågan om våra normativa värderingar är för snäva. Borde samhället låta vissa personer vara utanför och inte tvinga in dom i rättssamhället? Ett följdproblem blir då att vi får olika rättsuppfattningar etablerade och att likhet inför lagen inte håller. Är det OK att en borderline kidnappar sina egna barn bara för att han har ett annat rättsmedvetande som inte överensstämmer med rättskulturen? Är det OK att en borderline inte vill betala sina skulder med motiveringen att: Du har ju så mycket pengar i alla fall, vad skall du plundra mig för? Varför bråkar du med mig?
Det borde finnas någon slags instans som kunde hjälpa de personer som inte inser att dom är fel ute att faktiskt förstå att dom halkat snett i systemet. Att man inte kan låna pengar utan att betala, att man inte får bryta en tingsrättsdom om vårdnad, att man faktiskt kan hamna i finkan om man kidnappar barn.... För många människor finns inte en inbyggd rättskompass och det är då problemen hopar sig! Resultatet blir utstötthet, ensamhet, social misär, depression etc. Alldeles för vanligt och kanske helt onödigt. Samhället lägger alldeles för lite resurser på att stötta människor med denna typ av problem. Kostnaderna för samhället är jättestora och möjligheterna till vinst goda!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
10 kommentarer:
Intressant inlägg och funderingar. nej man slipper inte undan sitt ansvar. Oavsett diagnos, funktionsnedsättning, sinnesstämning eller personlighetsstörning så har man alltid ALLTID ett ansvar för sitt liv och det man gör och företar sig, ekonomi relationer barn, you name it.
Min åsikt.
/H
Jo man slipper undan ansvar! Man kan manipulera hur mycket som helst och se till att barnen inte vågar träffa den som man avskyr för tillfället. Man slipper jobba eftersom man är så skör och trött eller vad man nu är. Man betalar inte sina skulder till släkten. Man ser till att man har ett personligt ombud, som lyder ens minsta vink och får agera mur mot anhöriga. Man skriver precis hur fula saker som helst på facebook och lämnar ut folk med namn utan att det händer något. Kort sagt så kan man gå igenom livet och vara hur vidrig som helst utan att någon kommer åt en eller kan stoppa det, eftersom man har en diagnos och är sjuk. Jag är medveten om att jag låter bitter och det har sina orsaker, men håller absolut med om att alla människor oavsett diagnos eller mående ska stå för vad de gör o säger, men så fungerar det ju inte. Dessutom så har vi jättehårda regler när det gäller sjukskrivningar, men det verkar inte gälla för människor med adhd och borderline.
H: Jo, det är väl just så det går till när man har en relation med någon som kan manipulera. Vad händer då när någon faktiskt klämmer till och tar personen via kronofogden till tingsrätten? Hur reagerar en person med personlighetsstörning på verkligheten, dvs. att han/hon ligger jäkligt risigt till? Genom att försöka manipulera, förneka, anklaga etc. Vad är det för fel på dig som vill ha tillbaka de 100.000 som jag lånat dig? Du vet ju att jag inte har några pengar, dessutom har jag skulder till banken på 700.000:- för lägenheten.
Som anonyme skrivaren säger så drar sig ofta en borderline inte för att manipulera sina egna barn till att bli rädda för den som han/hon tillfälligt hatar som mest. Det är bara det att i längden växer barnen upp och om sin manipulator och inser vidden av den psykiska misshandel man utsatts för. När barnen dessutom är intellektuellt överlägsna blir det en otroligt smärtsam separation, både för vårdnadshavaren och barnet.
Regler för adhd och borderline är komplexa, man är helt enkelt av en annan sort som det egentligen inte finns utrymme för. Därför stoppas de undan i sjukskrivning eller andra stödåtgärder så att de kan sjunka ner ännu djupare i sin emotionella misär. Här borde samhället satsa på de anhöriga och ställa resurser till förfogande OCH sätta ner foten ordentligt med krav på motprestationer som t ex att sköta ett lönebidragsarbete utan skolk och undanflykter. Alla skulle tjäna på detta!
Så bra skrivet. Problemet, som anhörig när det går så långt,
att det är svårt och förklara detta för soc, familjerätten, tingsrätten, polisen m.m
När man hamnar i den onda spiralen av alla anklagelser, som sällan finns saklig grund. Ja, då finns inget annat att totalt bryta all kontakt! Då vänds alla försök av att projicera tillbaka. Det handlar om ren överlevnad för egen del, men hatet vänds tillbaka.
Tystnaden är det bästa sättet, att få totalt slut på alla påhopp, anmälningar, manipulationer m.m. Gå aldrig in i sakdiskussioner. Var tydlig och vik inte undan. Hålls inte avtal. Ha en bra advokat. Gå på överinstanser! Med tiden segrar rättvisan. Var bara iskall!
Anonym: Helt rätt, men man får aldrig låta det gå ut över eventuella barn, dvs. att dom blir manipulerade eller på andra sätt tvingas delta i en process som dom är helt oskyldiga till och egentligen inte kan påverka. Om man hamnar i det läget måste man dokumentera allt, alla samtal, alla möten, alla brev, sms, mail och skvaller som kommer fram, t ex att en granne säger: Ditt ex säger att du slår dina barn! Man måste inte anmäla förtal, men det är bra att ha dokumentation så att den kan tas fram vid behov. Min åsikt är att man måste, både för barnens skull och för den som är borderline, sätta ner foten kraftfullt. Ha alltid torrt på fötterna, skuldebrev i laga ordning, bodelningspapper, äktenskapsförord och ALLT så att den andre inte kommer undan! Samtliga avtal enligt familjerätten måste vara helt OK och det måste finnas klausuler om vad som händer om man missköter överenskommelsen.
Svårt för en mamma o pappa att hantera ett barn med borderline, när som sagt barnbarnen blir vapen. Jättesvårt. Även för de stackars barnbarnen. Med risk för att jag upprepar mig, så skriver jag det igen. Det är så oerhört tröttsamt att aldrig veta åt vilket håll det blåser idag. Man kan få de mest groteska sms : "om ni inte vill att jag ska bråka, så gör då så att jag inte behöver bråka". Jaja, gör som jag vill, annars får ni sota för det. Det här måste vara den mest egoistiska diagnos som finns! Alla MÅSTE dansa efter den pipan, för gör man inte det så kostar det och priset kan vara hur högt som helst och drabba vem som helst utan pardon. Det är så himla sorgligt och lika sorgligt är det att föräldrarna får skulden för att personen mår som den gör. Alla vi föräldrar gör fel o misstag under barnens uppväxt och förhoppningsvis så gör man inte det med illvilja, utan av oförstånd. Man kan inte mer än göra så gott man kan iofs. Det gäller så klart alla människor, även de med diagnoser, men det är skillnad på att göra misstag och att använda barnen i egna syften frö att manipulera. Det är ta mig sjutton inte i oförstånd.
Det är förfärlig att använda brnen som slagträ, dom blir ju drabbade på så många sätt. Det är enormt hänsynslöst att bete sig så och man undrar var gränsen för barnmisshandel egentligen går. Jag har själv på nära håll sett hur barn misshandlas och tubbas till att tro på lilla mamma att pappa är en skithög som man inte skall prata med och absolut inte hälsa på. Hur skall barnet uppleva det en dag när han inser att mamma är knäpp och manipulerande och att pappa är den som står för stabiliteten, eller vice versa förstås. Ibland känns det som att manipulativa människor, inte nödvändigtvis borderline, kan göra vad som helst för att nå sin syften. Till och med offra sina barn, det är verkligen sjukt! Precis som du säger så handlar det inte om oförstånd, det är kallt beräknande utnyttjande som bara har det egna egot som drivkraft. Bedrövligt, men KBT kan ge den som ev är borderline ett antal verktyg för att se sina egenheter och att ha dessa verktyg till att styra sig själv bort från de aktiviteter som skadar barn eller andra. Man reagerar ju instinktivt som en kobra när barn kommer i kläm. Det är aldrig aldrig acceptabelt! JAg tror att det bästa är att säga ifrån, Jag accepterar inte dina hot! Du bråkar och jag tolererar inte det, hör av dig när du tänkt igenom ditt beteende... Klick! Att bara jamsa med förstärker störningen: Vajjert ... det funkar, det skall jag göra om! Det är en björntjänst att vara "snäll"!
Men vad gör man när det handlar om barnbarnen som i vårt fall? Man törs ju inte säga något, för risken att bli svartlistad är enormt stor.
" Mina barn umgås inte med folk som skadar mig/oss!" Ett hot så gott som något. Nu har man ju ingen självklar rätt till sina barnbarn heller så det gäller verkligen att balansera. Jaja, detta löses ju inte här, men det är ett bra forum att visa andra hur det kan vara o att få ur sig det, samt att få lite råd också. Tilläggas bör också att barnbarnen verkligen vill vara här, ett av dem hellre än att vara hos mamma, emn det går ju inte när det är som det är. Usch vad ledsamt.
Anonym: Att använda barnbarnen är fegt, otroligt fegt. Dessutom blir barnen lidande. Dom får sota för att er dotter inte kan hantera det som hon är missnöjd med, om det sedan är er uppfostran av henne eller annat spelar egentligen ingen roll. Jag har haft en del mailkonversation i ett liknande fall. Jag vet att morföräldrarna i det fallet tog kontakt med familjerätten som uttalade sig tämligen skarpt mot mamman. Barn har rätt till sina mor- och farföräldrar, förnekas de den rätten kan det bli problem för vårdnadshavaren.
Ett problem som anhörig är att man blir väldigt skuldbelagd eftersom dottern ställer krav och hotar samtidigt som hon utövar utpressning på er. Det är fruktansvärt elakt. Om ni vill ha mera direkta råd kan ni maila mig undan offentlighetens ljus på midas.2@hotmail.com Då kan jag vara mera precis och tydlig och lämna erfarenheter till er som inte passar här. Ni kan givetvis vara anonyma!!! "Stå på er... annars gör någon annan det!" Peter
Tack, jag ska mail till dig senare.
Skicka en kommentar