Borderline och manodepressiv

Anonym skrev på mitt förra inlägg att allt en Borderline tar i blir till skit. Lägg ner relationen....

En borderline kan inte ha en relation? Det låter förfärligt.... jag kan inte acceptera att något kan gå så totalt snett. Det är ju ett tillstånd, inte en sjukdom. Ett tillstånd bör man kunna ta sig ur! Det kan ju inte vara särskilt få som är borderline och som skapar sådan turbulens kring sina liv! Vi anhöriga får betala ett HÖGT pris.... för att bli knäckta!

Nej! Så är det faktiskt inte. Borderline kan vara underbara i perioder. Ibland undrar jag om Borderline och manodepression bor grannar med varandra. Jag googlade på dessa två och lärde mig att en borderline är upp/ner mycket snabbare än en manodepressiv. Jag tror att vissa har en kombination. Man kan också se ett mönster i relationerna bakåt, att allt upprepar sig i relation efter relation.

Ett exempel är att många borderline kräver av sina partners samma sak, en efter en: Gå i terapi och förändra DIG! Jag har fått bekräftat från många håll att detta är oerhört typiskt för en borderline att inte ha självinsikt. Vem behöver verktyg att hantera sin smärta. Först borderline-personen, sedan vi som är anhöriga och blir medberoende och nästan lika sjuka. En av mina läsare hamnade på psykakuten av många års terror och energistöld! Skall det vara så jävla svårt att lämna en person som skapar så mycket elände? Tydligen! Psykvården måste satsa mycket mera på dessa patienter och erbjuda terapi. Men patienten måste vilja också! Om inte så återstår bara att lägga ner. Hon eller han går vidare och sabbar ytterligare någon oskyldigs liv, för det är ren terror.

Vad är borderline?

Borderline betraktas inte som en sjukdom. Åtminstone inte av den professionella litteraturen där Clarence Crawfords verk, Psykiatri för 30 år sedan beskrev det som ett tillstånd, inte en sjukdom. Om det kan vara någon tröst så kan de allra flesta komma ur tillståndet, men det kräver att man använder de verktyg som är tillgängliga. Borderlineenheten i Stockholm har en utmärkt beskrivning här. Den kan kännas lite klinisk men det finns numera så många möjligheter att få hjälp, även om landstingen är svåra att övertala till t ex KBT eller DBT.

Ge inte upp, utan var påstridig. Alla har rätt till en adekvat vård och piller är inte en utväg som alla accepterar, åtminstone inte utan att samtidigt få terapi. Det är bara patienten och de anhöriga som kan påverka läkarna och landstinget. Ingen annan kommer att ens försöka.

Har borderline många sexrelationer?

Det är en myt att det är så. Alla individer är olika och det som vissa anser är väldigt laddat och kräver kärlek anser andra är ett socialt accepterat sätt att umgås, dock på en ytlig nivå.

Vissa behöver en relation för självkänslan men kan inte kombinera den med det vi vanliga kallar kärlek. Kärlek kan bli för närgånget för den psykotiska själen och man sparkar bakut, kastar av sin partner och föredrar att förbli ensam. Därför upplevs många med personlighetsstörningar promiskuösa, dom kan ha många ytliga sexrelationer men ingen enda kärleksrelation. Rädslan präglar dom snarare än kärleken och dom flyr när det blir intimt och deras ångest riskerar att blottas. Men det handlar kanske inte så mycket om själva sexet som om det normala behovet av att ha sociala relationer, man har bara olika metoder. En del tar en promenad tillsammans, andra har sex. För de flesta känns detta overkligt att man kan ha en så avspänd och kanske befriande sund syn på sex. Orsaken kan vara att den som har en personlighetsstörning inte riktigt ser relationen mellan sex och kärlek. Omgivningen kan ta mycket illa vid sig av att personen har många ytliga förbindelser medan den det gäller inte ser det mera dramatiskt än att ta en promenad tillsammans.

Borderline, hur hanterar man sina anhöriga? BPS

Att vara närstående till personer i borderlinetillstånd kan, men behöver inte, vara mycket besvärligt. Eftersom man med borderline är instabil så kan man som anhörig aldrig veta vad som väntar runt nästa hörn. Ett ord som misstolkas kan tända en krutdurk, en blick kan leda till enorma konflikter. Många anpassar sig till detta och väljer att tassa fram i filttofflor, elelr som man säger på engelska, walk on eggshells. Detta är givetvis inte hållbart i längden eftersom handlingsutrymmet blir så otroligt begränsat om man inte kan föra ett normalt samtal utan att riskera att få en skopa ovett, eller att partnern "gör slut". Att tackla dessa missförstånd och attacker ärknepigt och kräver inte bara en enorm styrka, utan också en otrolig mängdkärlek, något som den med borderline gärna utnyttjar. Ett kännetecken är ju separationsångest och ett sätt att hantera denna är att hela tiden vara i kontroll av relationen. För en del innebär det att man knuffar den andra parten ut på avgrundens rand för att enkelt kunna sätta hotet om att bryta och separera i verket. Min egen erfarenhet efter att ha separerat från en kvinna med borderline är att hon ringde ett antal gånger efteråt och sa att relationen var slut. Jag hade då fått mer än nog och skällde ut henne efter noter och bad henne fara åt pipsvängen. "Ring aldrig mera till mig". Resultatet var att hon bröt ihop och sökte sig till psykakuten och fick akut kristerapi. Boken "I hate you don´t leave me" visar detta jättebra med illustrativa exempel.

Den som orkar med denna typ av upplevelser är beundransvärd, eller har inte någon självbevarelsedrift.

Borderline och depression. Botemedel mot BPS

Borderline och medicinering går sällan ihop. Borderline är däremot bästis med depression. För att komma ur en depression krävs alltid insikt. Innan man accepterat sin diagnos är man inte villig att ta klinisk hjälp i form av varken terapi eller medikamenter. KBT, DBT eller psykodynamisk är beroende på vilken typ av depression man har och hur den sedan kompletterats med Borderline eller andra personlighetsstörningar. Detta skrev jag om 2007... http://manskligamoten.blogspot.com/2007/10/anvnd-medicinen.html

Enligt expertisen får man följande resultat av behandling:

• Om man bara går en del av den planerade terapin tillfrisknar 10 % av patienterna
• Om man går hela den planerade terapin tillfrisknar 30 %
• Om man dessutom äter antidepressiv medicin ökar tillfrisknandet till 80 %

Kombinationen är viktig och man måste öppna sig för att se vad man behöver arbeta med. Det kräver självkänsla och ärlighet, men med dessa två har man mycket goda förutsättningar att bli frisk eller besvärsfri.

Sluta röka

Igår pratade jag med en gammal kollega som varit både storrökare och alkoholist. Jag har enorm respekt för honom,han är nog en av de starkaste personer jag känt i hela mitt liv. Hans liv är kantat av svåra händelser med brustet äktenskap, död, ekonomi och allt man kan tänka sig. Nå, han slutade plötsligt röka efter att ha rökt 50 cigg om dagen. Men, det måste ha varit jävligt svårt sa jag. Nej, inte alls! Det handlar ju bara om en enda cigg: nästa cigg, dvs den jag aldrig tar!! Han fokuserade just på denna enda cigg och då funkade det! Det påminner om en intervju med Björn Borg: Vad kommer det sig att du alltid vinner dina bollar? Jo, asså, eh de, va beror på att jag asså slår bollen över nät typ en gång mera än vad motståndaren gör! Fan så klarsynt och vilken fokus. Vi behöver fokusera mycket mera och inte titta på såpoperor som bara är ute efter att skapa kändisar.

Borderline personlighetsstörning, BPS

Borderline verkar vara ett hett ämne. Inte minst för att det är så svårt att förstå. En högpresterande person med borderline kan för omgivningen verka helt normal och visar inga tecken på mental störning. BPS står för Borderline Personlighet Störning, så en störning är det nog. Det är i vissa fall först närman kommer riktigt nära en borderlinepatient som man upptäcker en del saker som man blir förvånad över. Paranoida påhopp, obefogad separationsångest, självdestruktivitet och en massa andra saker eller bara några stycken. Det varierar enormt mycket även bland de högpresterande. Det är lite lömskt för symptomen kan plötsligt dyka upp när man kommer för nära individen och han/hon känner sig fångad eller manipulerad trots att det inte är så. Det är enormt viktigt att få behandling mot BPS eftersom det finns bra metoder som anpassas till respektive patient. Vore jag yngre skulle jag fördjupa mig mera i detta, det känns så otroligt angeläget.

Man träffar på folk på nätet som har erfarenheter. Här kommer en intressant länk som givetvis inte beskriver alla borderlinepatienter utan ett givet fall: http://blogg.expressen.se/borderlinebloggen

Att bryta upp från en person med borderline kan vara lika svårt som det är nödvändigt. I SvD finns en arkivartikel om en man som har erfarenheter nästa identiska med mina, med den stora skillnaden att jag tog mig ur efter 7 månader, han efter 9 år. http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/psykologi/artikel_40714.svd

Borderline, tips från USA

Jag har fått nys om en sida som skriver mycket om borderline. Det skrivna kommer från en man vars mor tydligen insjuknat ordentligt och beskriver i ganska många ord dels hennes symptom i detalj men också hans kamp mot läkarnas oförmåga att förstå diagnoserna och behandlingsmetoderna. Man får nog ta lite av det som skrivs med en nypa salt, men med det i minnet kan det ge bra vägledning.

Länken: Borderline

Borderline... uppföljning

Oj, vilken reaktion det blev på mitt inlägg. En person som jag inte har en aning om vem det är tände på alla cylindrarna. Läs kommentarerna! Det var en mycket nyttig lektion förmig. Skribentens egen blogg är jättebra, klokt skriven och väldigt utlämnande. Problemställningarna är jättestora och jag har läst på lite om den Dialektiska BeteendeTerapin DBT, som hon refererar till. Anledningen till att jag är så engagerad i detta är att jag har en avslutad relation till en underbar kvinna som med all sannolikhet har borderline. (Även enligt en psykolog jag beskrivit henne för). Jag har erbjudit mig att betala all terapi för henne, men hon känner sig inte redo. Jag önskar att hon hade samma mod som skribenten i kommentarerna och framför allt samma insikt. Jag hoppas och tror att man lägger ner stora resurser på att skapa metoder för terapibehandling. Personer med Borderline är ofta mycket intelligenta, charmiga, sinnliga, medvetna och framför allt oerhört attraktiva. Just min väninna hade lite svårt med relationerna, grav separationsångest som jag försökte lindra med översvallande kärlek och givetvis total trohet och fokus. Men det kan i vissa fall vara att vandra på en knivsegg, precis som med människor utan borderline. Rätt vad det är kan det snetända utan att man vet eller förstår varför. En amerikansk psykolog sa att det är "Walking on eggshells" Som vän gör man gärna det, belöningen är enorm, man får chans att lära sig massor om sig själv och om den man älskar.

Jag upplevde att hon sökte konflikter av något skäl som jag aldrig begrep. Andra människor i vår omgivning sa sedan samma sak. Hon tog avstånd från alla vänner och blev mycket ensam. Särskilt sedan hon vägrade ha med sin äldsta väninna att göra. Det känns lite sjävdestruktivt.

Vi har med henne i aftonbönen varje kväll och hoppas att hon skall finna en hamn!

Har lagt in en länk angående tryggheten i otryggheten. Läs vad Judith skriver, hon är klok och rödhårig och enl egen utsago borderline.

Borderline Jag hatar dig, lämna mig inte

Att leva med en person med borderline kan vara extremt påfrestande. Plötsliga humörsvängningar, extrem inbillad oro för separation, ångest för inbillade faror, självdestruktivitet, suicidala risker etc etc. Det finns totalt 9 symptom som avgör om man har Borderline eller inte. Vid 5 eller flera anses man vara Borderline.

Man lever i vissa fall under ett ständigt hot från den som har Bordeline, att hon skall lämna relationen, att hon skall skada sig, bli anorektiker, komma med paranoida påhopp och annat. Just titeln på boken, I hate you, don´t leave me, beskriver rätt bra hur en Bordelinepatient kan känna sig. Full av motsättningar och kris efter kris. Det borde heta Demokles sjukdom, eftersom man hela tiden befinner sig under bilan. Det spelar ingen som helst roll hur snäll och eftergiven man är, det går bara inte. En blogg jag läst mycket på Smultronblomman, beskriver väl detta. Det finns på denna blogg flera inlägg som bara så väl beskriver hur det går till. Jag känner igen det från en tidigare relation och jag är glad att jag följde rådet från en läkare att avsluta relationen. Det var bara för mycket, oavsett hur mycket jag verkligen i mitt hjärta älskade denna kvinna, mer än det går att beskriva. Som smultronblomman själv skriver i en kommentar nedan finns det inte en enda typ av peronlighetsstörning, utan flera! Psykbrytet är en annan bra blogg! En annan med egna erfarenheter är Judith som skriver mycket bra!

Läs även andra inlägg på denna blogg under rubriken Borderline, till vänster i marginalen. Tar tacksamt emot kommentarer och synpunkter somkan bidra att förstå borderline som tillstånd.

Barn och separationsångest

Jag ser i min statistik att detta ämne är ett av de mest lästa på min blogg. Det beror kanske på att det är ett svårt och mycket känsligt problem som berör oss vuxna mycket. Att barn far illa vet vi, men att en del lidanden är oerhört subtila och därför extra skadliga är det sällan man tänker på. De barn som inte utåt verkar ha några psykiska problem kan lida i det tysta för det som deras omgivning, föräldrarna främst, orsakar. För det är oftast föräldrarna som i sin egen oförmåga skapar problemen och projicerar sina egna ångestar på barnen. Upplevelser i barndomen går igen. Det som Gustaf Johnson, Skå-Gustaf kallade det sociala arvet är extremt tydligt här. Det är som att det inte går att bli av med arvet, utan att det fortsätter generation efter generation. Ofta på grund av psykisk ohälsa eller vanföreställningar hos tidigare generationer som kan ha präglat släkt och familj.

Jag har i min krets en familj där detta är mycket tydligt. Det är helt klart att det inte är genetiskt betingat eftersom några av barnen är adopterade från olika länder. Den ena föräldern är expert på att projicera sin ångest på barnen medan den andra kämpar som ett djur för att om möjligt motverka och kompensera. Det är ett tungt arbete som han måste klara av själv. Självklart är föräldrarna skilda eftersom krafterna är så diametralt olika.

Till saken hör att det inte ärovanligt att man "skaffar barn" för att man äntligen skall bli en hel människa. Man tror att bara man får barn så förändras hela den egna psykosociala profilen. Det är ett bedrägeri, både mot sig själv och mot barnen.

Skå-Gustaf skrev en uppföljare till Det social arvet, Att bryta det sociala arvet. Mycket läsvärda böcker trots att de skrevs på 70-talet.

Piaget

Barns kognitiva utveckling är beroende av strukturer vilket Jean Piaget kom fram till redan på 50-talet. Han ansåg att det är viktigt med mönster och igenkännande så att den kognitiva processen bildar en struktur som barnet kan använda för att bygga upp sin erfarenhet kring. Ett slags skelett som bildar bas. Hans teori om att barn tar in upplevelser som det sedan bearbetar till nya beteenden bygger just på att strukturen skapar jämvikt. Det är intressant även i andra sammanhang t ex i relationer mellan vuxna. Strukturen bygger in olika beteenden, ibland på ett sådant sätt att relationer blir omöjliga. Då har man sannolikt i sin tidiga barndom haft en yttre störning som hindrar att jämviktstillståndet uppstår vilket innebär att utveckling inte kommer till stånd. Individen blir kvar i en evig obalans och de kognitiva processerna avtannar. Bara gterapi som syftar till att skapa balans kan ge möjlighet till ny utveckling. Samhällets strukturer påverkar på samma sätt, t ex inom företag där obalans ofta råder. Det ärviktigt att man helatiden identifierar obalanserna så att det finns en chans för människan att utvecklas bakom 12-årsnivån. Det är tyvärr inte ovanligt att männsikor blir kvar där och förtvinar intellektuellt och emotionellt.

Waldorf, skola och tanke

Vår yngste går i Waldorfskola. Han trivs mycket bra och utvecklas fantastiskt. Grunden fick han nog ändå i Montessoriskolan i lilla staden där vi bor. Barnen i dagens skolor lär sig att hantera sociala relationer på ett för min generation helt främmande sätt. Jag pratade på telefon med en av sonens skolkamrater som jag känner mycket väl och som är en klok liten professorstyp. Han berättade om rutinerna för mobbinghantering i skolan, mycket imponerande. Det vore nog bra om näringslivet och offentlig förvaltning lärde sig lite av 10-årigarna hur man hanterar konflikter och hur man slipar sig mot varandra. Det känns inte riktigt som vi har nått ända fram. Den generationen som min grabb tillhör kommer att bli experter på att lösa konflikter och blir därför mycket mer effektiva i sina verksamheter. Den uppväxande generation som får detta kommer att få enorma konurrensfördelar mot dom som inte får det, när den sociala förmågan blir mer och mer viktig. Kanske skapar det bättre förutsättningar för mental hälsa och utveckling på individens villkor snarare än samhällets. Låt oss hoppas det och att konfliktlösning inte betyder våld i framtiden.

Den suveräna mannens väg, bok om relationer

Denna bok är fantastisk! Lite andlig, new age, men underbart klar. Handlar om relationer mellan män och kvinnor och ger rätt handfasta råd. Ibland att mannen bör lämna sin kvinna. Hon är som ett stort hav som böljar fram och tillbaka fritt. Hon är styrd av känslor och är oförutsägbar. Mannen kan aldrig veta var hon finns i själen och varför hon reagerar som hon gör. Man och kvinna skall vara sina motsatser, ju manligare mannen är desto kvinnligare kvinna skall han ha. Kan man leva med sin raka motsats blir livet intressant, stormigt men fullt av kärlek som närmar sig det andliga perspektivet. Hade jag bara vetat, BIM! "Och ju mer feminin en kvinna är, desto mindre troligt är det att hon uppvisar maskulina drag, som till exempel att tala tydligt och lättförståeligt om tankar och begär. I stället uttrycker hon sina känslor för stunden." Man kan givetvis reta sig på denna inställning som av vissa, kanske främst feminister, kan anses chauvinistisk. OK, låt gå för det, men det är inte sant att alla skall vara manliga bara för att män äger makt. Låt kvinnlig makt komplettera den manliga och låt kvinnliga förmågor som vi män saknar styra mera i våra liv! Det är dags att vi verkligen arbetar tillsammans med lika värde men olika tankesystem. Är det någon som tror att jag tänder på en manlig kvinna? Nej, nej och åter nej! Hon skall kunna lära mig något, men inte manlighet. Kvinnlighet!!! Den vill jag förstå! förlaget heter Energica http://www.energica.se Intressant e-sajt för böcker. Inte som Bokspindeln http://www.bokspindeln.se men kanske en bokspindel för vuxna!!!!!

Bill Withers, rebell och soulsångare

Igår visade SVT musikbyrån om Bill Withers, han med Grandmas hands, Harlem och ett antal megahits. Vilken otroligt sympatisk man. Han revolterade mot musikindustrins räknenissar och ville att texterna skull handla om nåt verkligt. Han syn på relationer, manliga och kvinnliga, var härlig: När en kvinna talar med sin väninna om ett brustet förhållande är det med smärta och sorg, hon kan stillstå att hon faktiskt är ledsen. Vi män har så svårt för det, "Skönt att bli av med den där bitchen... typ" Det är alltid med en bitter eftersmak som man tänker negativt om sin f.d. MAn skäms inför sig själv och vet att man inte är ärlig. Alltid när jag förfaller till sådant ber jag i min aftonbön ocm hennes förlåtelse och talar om för mig själv att jag fortfarande efter 4 månaders ökenvandring älskar henne, även om det inte är till varje pris. Allt har ett pris, ibland för högt ibland helt OK devs att värdet är större än kostnaden. Snacka aldrig skit om era ex, var sanna och ärliga mot dom och mot er själva, så levern lyckliga isär i alla era dagar. Byron Katie har en titel, Behöver jag din kärlek, underbart analytisk bok. Läs den. Finns på Bokspindeln på Odengatan 102 i Stockholm.

Upp med muren igen!!!!

Läste i tidningen häromdagen att man genomfört en undersökninga av hur tyskarna ser på att muren föll och vilka attityder man har till detta! Ingen skillnad mellan "Östtyskar" och "Västtyskar". Mer än 20 % av tyskarna vill ha tillbaka muren! Otroligt för oss som står på åskådarplats. Bara 3 % av dom som har öst som hemland är nöjda med hur den tyska demokratin fungerar. Vad ligger bakom detta? I gamla öst hade man en låg men trygg levnadsstandard. Beskuren frihet, men ingen oro. Studier i Danmark av levnadslycka visar att lyckan inte är en funktion av hur mycket pengar man har. Det viktiga är vad vi gör med vår tid. Hur vi umgås och känner. Man kan alltså inte utesluta att lyckan för vissa bor i en öststat, medan andra föredrar en väststat. Vi måste respektera detta och lära oss att det måste finnas plats för alla. Öst eller väst i ideologin!

Tryggheten i otryggheten

En person som har identifierat sig själv med ett antal egenskaper och roller har ofta svårt att byta roll, även om det är en förändring till det bättre. Jag läste ett exempel på detta där en kvinna var fast i rollen som fattig och olycklig. När hon sedan fick möjlighet att ha pengar, bo bra, vara glad och ha en stabil relation var detta så främmande att hon kanske inte kände sig bekväm i den "nya" rollen. Tryggheten fanns i den gamla rollen och hon valde att gå tillbaka till den invanda ganska trista rollen, fylld av frustration och problem. Man vet vad man har men inte vad man får.... Hon valde att hellre befinna sig i känd olycka än i en okänd lycka. Att bryta det sociala mönstret kan vara svårt. Tryggheten kan alltså bo i ortyggheten, kaos är granne med kosmos! Bara Munchausen kunde lyfta sig i håret. Några kan inte ens bli lyfta av andra utan att falla.

Använd medicinen!

Depression är en mycket allvarlig sjukdom. Den nämns i samma andetag som hjärtsjukdomar, cancer och andra livshotande tillstånd. Medicinering kan vara nödvändig men kombineras ofta med terapi och utveckling av egna förmågor till självhjälp. Tyvärr har medicinerna ofta en del biverkningar som kan vara besvärande, framför allt för personer som har "hang-ups" dvs. inbillar sig en massa biverkningar som egentligen inte finns. För den som verkligen upplever biverkningarna är dom en realitet som måste behandlas med största respekt. Det kan vara ett tecken på självdestruktivitet,"Jag är inte värd att må bra", eller liknande. Man hamnar i ett slags Moment 22 och får verkligen massor av biverkningar som så att säga har sitt ursprung i en omvänd placeboeffekt, man mår dåligt för att man vill må dåligt. Jag ska må dåligt, annars är jag inte jag. En viktig uppgift för läkarna är att övertyga patienten att verkligen ta sina läkemedel. Läkaren kan inte ansvara för patienter som inte ställer upp på medicineringen. De är en förutsättning för att patienten skall vara mottaglig för terapi och annan hjälp, t ex att skapa en ny starkare självkänsla så att man kan möta den värld som finns där ute. Inte sällan avviker den psykotiska patientens världsbld just från verklighetenen vilket skapar alienation och mismatch med livet i sig. Konsekvenserna för partners och barn och andra kan bli förödande med paranoida påhopp, ologiska projektioner och allmänt självdestruktivt beteende. Rädsla utvecklas till fobier och alla former av relationer förstörs. Medicinen i sig ger ingen varaktig lindring, men den är ibland en viktig förutsättning för att göra patienten mottaglig för alternativ behandling. Den som ändå väljer bort medicinen gör detta utifrån sina egna utgångspunkter som alltid måste respekteras. Det är ju inte på något sätt uteslutet att dom gör fel, dvs. väljer bort medicinen. En bekant till mig hävdade att hon blev dum i huvudet av Cipramil. Det vill man ju inte vara med om!! Hon gjorde alltså rätt i att skippa medicineringen.

Patologiska projektioner

Många psykotiska människor har självinsikt, men oftast bara till en viss nivå. Man kan ha en massa egenskaper som man inte bejakar, utan direkt ogillar. Dessa egenskaper är det lätt att psykotiska personer projicerar på sina nära och kära. Dom kan vara paranoida, elaka, kvävande, dominanta och allt annat. Samtliga dessa egenskaper blir man som närstående beskylld för att besitta vilket är en fruktansvärd upplevelse som man har svårt att värja sig mot. Om du råkar ut för detta från en person du har en relation med så: Betänk! Det finns ingen som helst möjlighet att ändra på den psykotiska, bara lära sig att leva med det. Inte ens det går. Det hjälper inte att be dom TAGGA NER!!! Ställ dig framför spegeln och fråga dig själv om du vill leva så. Det sannolika svaret är NEJ!!!

Att älska en depressiv person

Kärlek är svårt, mycket svårt. Att ha en relation med en person som dessutom inte fungerar riktigt som andra är näst intill omöjligt. Det finns hyllmetrar om vanliga knepiga relationer och hur man skall hantera dom, men det finns nästan ingenting om relationer med depressiva personer. Vi behöver stöd, ungefär som närstående till alkoholister behöver stöd och råd hur man bäst stöttar sin vän eller partner. Det är synd, för vi som är nära har oftast den bästa kunskapen och kan med proffessionellt stöd leda våra kära rätt i livet. Risken är annars att vi motarbetar terapins syften för att vi inte förstår dem. Här finns utrymme för förbättringar!