Borderline och rättsfall, vad är typiskt?

Många anhöriga till borderline hamnar i konflikter som är svåra att förutsäga. Det har delvis med det svart-vita tänkandet att göra, dvs att man som anhörig kan vara toppen ett ögonblick för att i nästa andetag vara en total idiot och katastrof. Många som skriver till mig och som är anhöriga hamnar i situationer som är ohållbara men polisanmälningar, vårdnadstvister, förtal och stalking. Polisen får det tveksamma nöjet att bli bombarderad med anklagelser, motanmälningar etc. Som anhörig måste man bevara lugnet, polisen inser redan efter en mycket kort period att man har att göra med en rättshaverist. Sparkande åt alla håll, osams med familj, vänner som snart är fd vänner och annat. Man går från katastrof till katastrof.

Vad är dessa processer från en borderline uttryck för? En del psykologer hävdar att det handlar om att borderlinepersonens separationsångest är så otroligt stark att den överskuggar allt förnuft. Det är ett uttryck för att man vill tillbaka till relationen, något som den andra parten sällan är intresserad av, även om det också förekommer. Vi har ju läst här om att det är svårt att lämna en borderline. Det är sant, men när existensen är hotad så springer man sannolikt för livet.

Som anhörig bör man vara tydlig, men inte förfalla till att bli medberoende. Det är man om man motanmäler och tramsar med rättsväsendet, familjerätten om skitsaker och om sådant som egentligen handlar om prestige. Om barn kommer i kläm måste man kontakta socialen som kan verkställa hämtning och lite annat mindre trevligt. Min fasta övertygelse är att när barnen blir inblandade och t ex får agera budbärare om hot om polisanmälningar och fängelsedomar... då har det gått alldeles för långt. Då måste tingsrätten separera barnen från förövaren, vem det nu än är. Troligen är det en person som är rädd, har ångest, ser allt i svartvitt, lärt sig manipulera, inte nödvändigtvis med en diagnos borderline, bara lite eljest som man säger i Norrland.

Det första offret i ett krig, även mellan två människor, är sanningen! Där hjälper varken dropp eller penicillin!! Rädslan har orsakat konflikten och bara förtroende kan bota den!!!!

Borderline och förtal

Som ett led i en separation kan olika uppfattningar ta väldigt olika uttryck. Den ångest som en borderline känner för en verklig eller inbillad separation kan bli väldigt besvärlig för anhöriga. Ett färskt exempel visar vad som kan hända, ett typfall som många har mailat till mig med liknande erfarenheter.

En relation med en borderline spricker, vi antar att det är kvinnan som är borderline i detta fall. Vad händer?

Ofta är det den som är borderline som bryter relationen utan att egentligen mena det! Detta sker upprepade gånger, utan någon synbarlig orsak eller någon periodicitet, möjligen kopplat till PMS. Historien upprepar sig gång på gång och den anhörige förstår ingenting alls. En dag kan det hända att den anhöriges tålamod tar helt slut, att all energi är stulen och att man bara vill bli av med personen, till vilket pris som helst. MAn kastar sig ut och bekräftar att: NU ÄR DET SLUT! Jag vill inte ha med dig att göra. Det är enormt smärtfyllt men nödvändigt för att överleva på sikt. Man bryter kontakten och egentligen ingenting händer. Några SMS som är korta och korrekta, något lite vänligt, avslutat med Kram, du vet att jag tycker om dig etc, en väg tillbaka! Om mannen i detta läge säger: NEJ TACK, JAG HAR EN NY KVINNA! tar det hus i helvete. Förtal inför gemensamma vänner, polisanmälningar, beskyllningar, hot och psykiskt våld! Sabotage av allt som går att sabotera,total brist på samarbete i bodelning etc. Allt för att jävlas. Allt för att fjärma parterna åt genom förtal och tekniken att bränna skepp!

VAd kan man som anhörig göra? Sitt ner och vila, försök aldrig ta en kamp om den inte innehåller rättsliga efterspel som reglering av skulder eller liknande. Använd aldrig barn som budbärare, det kommer den som är borderline att göra med större sannolikhet. Barnen har rätt till sin egen uppfattning och agerar efter sina egna principer. Prata aldrig med gemensamma vänner om exxet, bara sudda ut helt och hållet. Lägg ner!

Ovanstående låter drastiskt, men tyvärr måste jag nog konstatera att det oftast fungerar så. Det kan finnas hot om självskada och annat i bilden, men det är ren utpressning som man inte får ta personligt. Det räcker med att den som är borderline har det jobbigt, låt dig inte dras med i depressioner och annat. Det måste dom klara själva! Den som är bborderline blir inte bättre av att du också mår illa!

SJälvklart gäller inte detta för alla enskilda fall, men som generell iakttagelse stämmer det nog ganska bra! Lycka till, skriv!!!!