Nytt fokus på denna blogg, men det gamla finns kvar!!!

Saker förändras i livet. Timglaset fyllt med sand när vi föds rinner sakta ur och tidens ände blir en verklighet. Jag är 64 år, akademiker i beteendevetenskap med en Fil kand och en Civilekonomsexamen. Hyggligt framgångsrik, tämligen välbeställd med allt: Villa med sjöutsikt, sommarhus i Båstad, lite kustkryssare, bil, antikviteter och pengar på banken.

Nu, måste jag berätta för dig och för alla andra som eventuellt läser min blogg. Det är bara mina närmaste vänner och min familj som vet.

Jag borde byta namn på min blogg till mänskliga avsked. Under hösten 2012 kände jag mig ganska svag och orkeslös. Jag kunde fortfarande ta mig uppför de 4 trapporna till kontoret i Gamla stan,eventuellt också uträtta något som managmentkonsult. Jag märkte att mina mentala kapaciteter avtog, hade svårt att följa resonemang som var komplexa i mera än tre fyra steg.

Läkarna konstaterade att jag hade låga blodvärden, lite konstiga levervärden och lita annat. Ingen sammanhållen bild av min medicinska status genomfördes, så jag tvingade mig till en skiktröntgen. Den 6 mars fick jag  beskedet att jag hade problem med min bukspottkörtel. Jag anade att det var en tumör och blev inte förvånad när jag en vecka senare fick veta att den var obotlig, inte gick att operera och att strålning inte fungerar på de metastaser som fanns i levern.

Beskedet var hårt men inte oväntat alls, jag visste att sanden i mitt timglas höll på att rinna ut. Funderade över sakernas tillstånd. Insåg att jag levt 63 år i ganska god hälsa och att det är en ganska OK ålder att avsluta livet. Mina barn 14 och 16 håller inte riktigt med, men med tanke på att medelåldern för män för 100 år var 60 år kändes det OK att vara född för 163 år sedan... dvs. så som det kunde varit. Men jag är ju lite ur fas med tiden eftersom jag har små barn.

Just nu känner jag hur tumörerna växer snabbt och min buk fylls ut av dessa oönskade parasiter.

Så mitt fokus har flyttats från att mötas till att skiljas. Min pappa har ett talesätt som han modifierat: "Att dö är att skiljas en smula." Min pappa säger: " Att dö är att skiljas en smula" Mycket visdom i detta.

Min fokus på döden gör att borderline kommit lite i skymundan, men visst är det mycket intressant.

Kanske kommer jag att skriva om mina processer i avvecklingen, kanske inte. Lyssnade idag på den 29-årige Kristian Gidlund som liksom jag är dödsdömd av cancer. Hans fall känns mera orättvist och tragiskt, jag har ju levt 35 år längre än han har.

Nora, en borderline? Är terapeuten anhörig?

Just nu är det mycket snack i media om en tjej som kallas för Nora och som blivit våldtagen av en hög tjänstman inom polisen. Nora har ett boende på en institution som drivs i privat regi. Psykologen, ägaren och terapeuten i fråga angrips stenhårt från alla håll för sina metoder och sitt sätt. Han är alldeles för rättfram för det svenska mediadrevets smak.Han säger till exempel att en kvinna som utför sexuella tjänster som samlag och annat mot betalning är en hora. Tja, vad skall man ha för beteckning, eller skall man överhuvudtaget ha en beteckning? Frågan är om sexuellt självskadebeteende är en del av sjukdomsbilden? Det är i alla fall en ganska vanlig variant som ger patienten mycket problem, fysiskt, vilket är själva idén, och psykiskt, vilket också är en del av målet med självskadebeteenden.

Fråga två: Är terapeuten att betrakta som anhörig? Nora har i alla fall en relation till honom eftersom de relaterar till varandra på olika sätt, han betyder något för henne, hon betyder något för honom. Det är hans jobb att försöka få upp Nora på livets bana igen. Hon vill ha en kvinnlig terapeut, men psykologen och ägaren av verksamheten vill inte ge henne det. Han har säkert sina skäl, men det som drevet omedelbart påstår är att han inte vill ha utgiften för en terapeut, hon får klara sig med en vårdare tills hon visat att hon kan sköta sig!

Journalistik är nog bra och visst gör journalisterna viss nytta, men några större stjärnor på psykiatrins himmel är dom inte och skall inte heller vara det. Dom skall väcka debatt och eftertanke, vilket detta inlägg är bevis på att dom lyckats med.

Nora och hennes terapeuter och vårdare behöver slippa störas av murvlar. Perspektivet och detaljerna kring fallet har tillräckligt med problem utan att störas av uppmärksamhet i detta fall, däremot bör principerna givetvis diskuteras!

Kvacksalvare inom terapi!

Jag skulle inte vilja att en amatörkirurg tog bort min blindtarm! På samma sätt vill jag inte ta råd av självutnämnda förståsigpåare när det gäller psykisk hälsa eller ohälsa. Alla kan lära sig ett par metoder som man kör med varenda person man möter, jättekul! Man kan till och med bli lite poppis i sällskapslivet om man vet hur man stoppar depressioner.

Jag hoppas att det klart framgår på Mänskliga Möten att jag som skriver inte ger någon form av terapeutiska råd, jag är endast endast medmänniska med erfarenheter av att vara anhörig till en borderline. Vi kunde lika gärna träffats på www.anbo.se dvs. anhörigföreningen för borderline i Stockholm. Jag har träffat några där som jag blivit vanlig kompis med, dvs vi pratar inte borderline i någon större utsträckning, mera andra saker! Det är ju kul!

De flesta som skriver till mig vet om ovanstående, men det händer att man frågar hur man skall tänka som anhörig. Där kan det räcka med att vara medmänniska, lyssna, stötta, föreslå tankebanor etc, men aldrig ge "terapi"!

Barns empati, finns den?

Mötet med barnen i 2010 -talet? Läs och förundras...  Zombie!!!

Vad gör sjukvården åt oss anhöriga??

Eftersom medberoende är en vedertagen faktor att räkna med om man har en relation till en borderline, borde även de som är i riskzonen kunna får olika former av stöd. Många av de som mailar till mig på midas.2@hotmail.com beskriver hur de sakta brutits ner till psykvrak. Många hamnar på psykmottagningar, blir inlagda en månad eller två och mår givetvis uselt. Man kan ju ifrågasätta om det verkligen är relationen till en borderline som är orsaken till problemen. Finns det möjligen andra förklaringar, t ex att de som har en kärleksrelation till en borderline själva har vissa predestinerande egenskaper för att utveckla neuroser och depression. Finns det ett inslag av att man söker sig till komplexa, ofta intelligenta personer som är borderline? Söker man sig till en komplicerad kärleksrelation för att man själv är komplicerad?

När det gäller barn och föräldrar som är borderline finns givetvis inte den kopplingen. Borderline är inte genetiskt betingat, i alla fall har man inte kunnat visa detta. Däremot finns det ett socialt arv som komplicerar tillvaron väsentligt! Föräldrar som är borderline påverkar sina barn till att få samma egenskaper som de själva har, vilket är ett naturligt beteende för ett barn. Barnet tar ofta på sig en beskyddarroll eller en roll av supporter som alltid håller med sin förälder och ställer upp på dennes svart/vita värderingar om andra människor eller om företeelser i samhället. Inställningen till pengar och att man t ex kan se månadens hyresavi som en personlig förolämpning och total överraskning kan mycket väl föras över till barnen. Samtidigt finns det nog ett inslag av klarsyn från många barn som inser att föräldern är lite apart och aktivt värjer sig från att ta efter förälderns egenskaper. Inom samma syskongrupp kan båda varianterna förekomma.

Jag läser i inkommande mail ibland hur barn ifrågasätter sina föräldrar, typ:" Mamma, varför skapar du alltid konflikter om saker som inte betyder någonting? Vill du ha bråk?"

Kvar står det faktum att medberoende kan kräva vård, men att landstingen mycket sällan har några program för att stötta de som är medberoende. Det är troligen en mycket bra investering att hjälpa till, istället för att bara låtsas som om problemen inte finns. Dom finns verkligen och kostar massor av pengar i sjukskrivningar och vård. Dags för ett omtag för psykvårdens proaktiva insatser.

Lilla Hjärtat och rasismdebatten....

Läs på denna länk om "Lilla Hjärtat"..... Östra Stations tankesmedja

Skall en familjerätt kunna manipuleras?

Personer med borderline har en enorm förmåga att manipulera och vilseleda. Dom är verkligen mycket bättre på detta än några andra personer, men tack och lov utnyttjar inte alla detta. En av mina vänner har upplevt att hans borderline-ex manipulerat den lokala familjerätten. Jag trodde i min enfald att familjerätten var en seriös verksamhet, men hans berättelse gör att jag måste ifrågasätta hela myndighetens existens. Den uppträder som en slags ombud för det manipulerande exxet och har kommit till slutsatser om parets gemensamma barn och deras vårdnad, helt på kvinnans utsaga. Man har överhuvudtaget inte kontaktat mannen och har naturligtvis ingen som helst möjlighet att ha en balanserad syn på sakfråga, dvs. var deras barn skall vistas och hur umgängesrätten skall hanteras.

Jag uppfattar det som ett exempellöst rättsövergrepp att man genomför vad man kallar en vårdnadsutredning UTAN ATT HÖRA BÅDA PARTER! Rättssäkerheten är givetvis helt satt ur spel och myndigheten har därmed helt förbrukat sitt existensberättigande. Jag hoppas att ombudet JO-anmäler verksamheten och att de mentalt förkrympta medlemmarna i familjerätten blir ställda till ansvar. Tjänstefel med böter och omedelbart avsked är det minsta man kan begära utdöms.

Att samhället med skattepengar finansierar en rättsvidrig verksamhet är upprörande. Det speglar ett värdesystem som mer hör hemma i en diktatur eller möjligen i Centraleuropa från 1933 och framåt ett dussin år!

Sensitiv överkänslighet?

Det har varit en artikelserie i SvD om människor med väl utvecklad känslighet, som upplever det vi andra inte upplever. Den debatten har fått mig att tänka efter enormt mycket. Har jag som inte är hypersensitiv missat något hos den kvinna jag älskat? Kanske. Förstod jag inte vad hon upplevde för signaler från mig? Kunde jag överhuvudtaget kommunicera emotionellt med henne? Jag är inte längre säker på det. Jag hade mitt sråk att tala hennes öron hade en helt annan frekvens. Hon måste ha haft det enormt jobbigt, minst lika jobbigt som jag. Eftersom vi hade en obalans kunde dialogen aldrig bli fungerande. Jag kunde säga A och hon uppfattade Y, långt mellan sändare och mottagare alltså!

Kan ovanstående ha en påverkan på relationen med en borderline, kanske är dom hypersensitiva? Jag tror faktiskt det och det är nog också en av orsakerna till att dom kan uppfattas som underbara och älskvärda. Mjuka, ömma och sårbara! Manipulativa och kallt beräknande. Allt samtidigt! I samma andetag. Älska och hata i samma mening! Jobbigt för oss anhöriga och jobbigt för dom själva!

Borderline som mytoman?

Finns det ett samband mellan mytomani och borderline? Statistiskt har jag inte en aning, det kan till och med vara negativt samband. Tittar man däremot på mekanismerna runt mytomani och på de anhörigas del i störningen så kan det finnas beröringspunkter som är tydliga. En borderline skapar ofta problem för sina anhöriga, precis som t ex en alkoholist, missbrukare, våldsverkare eller andra störningar. Man tenderar som anhörig att vilja släta över för att inte själv bli den som anklagar, man är helt enkelt för feg för att sätta ner foten. Just att sätta gränser är för beteendestördas anhöriga en funktion som ofta är underutvecklad. En borderline manipulerar ofta, har svårt med kontroll av pengar och en mängd andra saker. Anhöriga konfronterar sällan sin borderline med deras manipulativa drag och blir därigenom medberoende och en del av manipulationen. Det är ofta av rädsla för att såra och för att man skall förlora borderlinens kärlek. På samma sätt är det med mytomani där den som är mytoman får fortsätta att ljuga om allt och alla om ingen konfronterar och säger: Men du, det där är ju inte all sant, jag var ju med själv och det var inte alls så det gick till! Att tvingas dra ner byxorna på en lögnare kan vara väldigt pinsamt och det kan bli häftiga reaktioner. Men att inte göra det innebär att man är delaktig! Man belönar den som är mytoman med att tiga och bara jamsa med. Det är dock viktigt att skilja på mytomani och broderande av roliga historier. Att Gustaf V var i Seglora kyrka på julottan och gjorde bort sig kan man gärna brodera ut med detaljer som gör det hela roligare, det är ju inte en faktaberättelse. Men att säga att den här datorn fick jag för 1500:- på Elgiganten trots att priset egentligen var 6500:- det är att ljuga och att vara mytoman om det är vanligt förekommande. Jag hörde från en nära vän att hon skulle segla runt Europa under fem veckor i sommar och bland annat segla till Schweiz. Hon är inte från denna del av världen så jag ifrågasatte hela myten mest med tanke på de geografiska förutsättningarna att segla till Schweiz. Hon stod på sig och jag tog fram en karta och visade. Eftersom vi haft täta kontakter och jag aldrig hört talas om detta tidigare misstänkte jag att det fanns flera lögner i hennes levnadsberättelser. När jag fick chansen att kontrollera insåg jag att minst 50 % av alla hennes berättelser var lögner. Detta gjorde mig så förvånad eftersom jag hade gått på dom samtliga! Finns det en korrelation? Nja, det finns likheter i hur vi anhöriga uppfattar det och vilken medskyldighet vi har om vi inte reagerar. Det handlar om mod. Det handlar om att bestämma sig för om man vill ha en dialog med mytomanen eller inte. På lång sikt är det bästa att reagera, på kort sikt kan det bli världskrig! Frågan är hur vi skall möta dom!

Kommentarer om bordereline...

När jag läser kommentarerna i denna länk börjar jag faktiskt fundera på att ge ut bloggen som bok! Se här KOMMENTARER!

Är min partner en bordeline?

Diagnoser kan vara bra för dom som arbetar professionellt med terapi och medicinering. För oss anhöriga. Vi har ett helt annat behov, nämligen att hantera våra egna känslor och upplevelser av att ha en relation till en person med personlighetsstörning. Vi kan inte bara acceptera att bli psykiskt misshandlade vilket många men inte alla anhöriga blir av sin relation. Det är dock extremt vanligt att de anhöriga blir medberoende, ett tillstånd som kan jämföras med alla andra beroenden som t ex alkoholism, sockerberoende eller annat. Man kan inte släppa sin partner eftersom man inte förstår vad som är fel. Det är en intern och osynlig fiende i borderlinepersonen som man inte kan kriga mot. Vi är ju en gång så funtade att vi har social empati och vill inte acceptera att det bara är så att man inte kan förstå. Jag tror egentligen inte på att det är av kärlek till personen som sådan utan att det är för vår een skull som vi inte ger upp. Vem gillar att förlora ett krig? Även om det är mot borderline som man inte kommer åt. Personer med borderline har ofta ett stenhårt skal som man inte kommer igenom. De säger ofta själva att dom inte KAN älska någon för deras kärlek har hela tiden reservationer. Om vi byter bil, köper hus, åker till Rom... så kanske jag älskar dig. Det är ett sätt att styra och manipulera som va vanliga så kallade normala personer inte riktigt är vana vid, men som vi gärna vill behärska och på sätt och vis få bort.

I resonemanget ovan ligger en konflikt mellan det dolda tillståndet borderline och den vanliga mannen/kvinnan på gatan som inte förstår, men som samtidigt gör vad som helst för att förstå!

Vem bryr sig om oss? Inte sjukvården eller psykvården i alla fall. Många anhöriga hamnar i djupa depressioner och förlorar sin arbetsförmåga, påverkar sin omgivning negativt och kostar samhället massor av pengar. Det egna lidandet som anhörig är enormt. Jag har flera vittnesmål om hur man som t ex förälder fullständigt tappar fotfästet och faller ner i en långvarig period av lågpresterande och grubbel. Inom vården finns det dock väldigt liten förståelse för de behov som vi anhöriga har och vad man kan göra för att hjälpa oss. Jag har träffat läkare i andra sammanhang som uttalat säger: MAn har ett egeet val och det är bara att lämna relationen. En sådan total ignorans är inte bara förbluffande, den är ett uttryck för trångsynthet och brist på vilja att förstå. Det är dags att landstingen observerar detta och ställer resurser till förfogande. Både den med borderline och den anhörige skulle bli hjälpta av detta.

Är bordeline ofta psykopater?

Det finns alldeles för många sätt att kategorisera människor och stoppa in dom i fack. Det viktiga är för anhöriga att möta sin vän och försöka hitta en kommunikationskanal. Om den andra parten är psykopat blir det ofta besvärligt. Man pratar förbi varandra och samtalet innehåller hot, förnedring och manipulationer. Troligen finns det inslag av psykopati i alla individer, oavsett om det är ett djur eller en människa. Ett salladshuvud kanske inte är psykopat, men är å andra sida inte mycket att ha en relation till. Problemet är dock att det är svårt att få till en vettig dialog med en psykopat. Utan kommunikation ingen gemenskap. Det är ju själva ordet kommunikation, "something in common" dvs man delar ett värdemönster, ett sätt att tänka.

Blandar man då personer med helt olika värdegrunder och med drag av psykopati blir det ofta katastrof. Värdegrunderna kan vara av nationalitetstyp, t ex att en asiat och en svensk inte delar de basala sakerna som ansvar, jämlikhet eller tanken on lika värde. Det blir omöjligt.

Det mänskligaste mötet,,,,,

Kyssande vind.

Han kom som en vind.

Vad bryr sig vinden om förbud?

Han kysste din kind,

han kysste allt blod i din hud.

Det borde ha stannat därvid:

du var ju en annans, blott lånad

en kväll i syrenernas tid

och gullregnets månad.

Han kysste ditt öra, ditt hår.

Vad fäster en vind

sig vid om han får?

På ögonen kysstes du blind.

Du ville, förstås, ej alls

i början besvara hans trånad.

Men snart låg din arm om hans hals

i gullregnets månad.

Från din mun har han kysst

det sista av motstånd som fanns.

Din mun ligger tyst

med halvöppna läppar mot hans,

Det kommer en vind och går:

och hela din världsbild rasar

för en fläkt från syrenernas vår

och gullregnets klasar.

Ekonomiskt utnyttjad av kvinna????

Jag Googlade på rubriken ovan och fick väldigt lite svar. På andra plats kom Mänskliga möten där jag skrivit enligt länken här: Ekonomiskt utnyttjad? .

Varför skrivs det så lite om detta.Eftersom jag varken är feminist eller mansgris, utan 100 % humanist anser jag att det borde debatteras lika mycket som annat utnyttjande. Det är inte PC, Political Correct, att skriva om kvinnor som utnyttjar män. Det säljer inga tidningar.... Man kan ju undra hur många män som importerat kvinnor från Thailand, Filippinerna, Vietnam eller annat land under utveckling och sedan funnit att deras enda mål är att bli försörjda och att kunna skicka hem pengar till barn som de lämnat kvar i hemlandet.

I början av relationen kan det vara toppen, man hjälps åt med hushållet etc, men snart förfaller det till att mannen driver någon slags hotellverksamhet för sin kvinna. Förhoppningsvis har han inte gift sig med henne....

Kan detta var en mekanism som också är giltig för många borderline, män eller kvinnor? Jag känner till ett fall där en borderlineman hämtat en kvinna i Asien för att så småningom finna att varken han eller hon var intresserade av att bidra till hushållet. Hon lämnade och gav sig ut på marknaden.

Om man råkar ut för detta, vad bör mana göra? Oavsett om det är en kvinna enl ovan eller en borderlinekvinna som det gäller tror jag att man måste vara tydlig. Vi har tack och lov en sambolag i Sverige som i detalj reglerar hur ekonomin skall fördelas. OM man som man hävdar att sambolagen skall gälla och kräver bodelning efter avslutad relation betraktas man som att man utnyttjat kvinnan. Samhället är fullt av fördomar och idéer om relationer, av vilka somliga inte är giltiga, de bygger på tron på den svaga kvinnan och den starke mannen. Borderline eller inte!!

Ge ut denna blogg som bok?????

Jag får ibland förfrågningar om att ge ut denna blogg som bok. Jag vet inte om det är en bra idé, därför kära läsare vill jag för en gångs skull har er hjälp med att besvara enkäten här till vänster.

Tack för din åsikt!!! Jag lovar inte att jag följer enkätsvaren!!!

Mera pengar till arbete mot kvinnomisshandel???

Regeringen vill avsätta mer pengar till preventivt arbete mot kvinnomisshandel. Allt, exakt allt handlar om kvinnor. Det är dags för en DO-anmälan! Vi som läser och skriver på denna blogg vet enormt väl att även män blir mishandlade fruktansvärt illa. Ofta av kvinnor med borderline. Övervägande delen av de som är borderline är kvinnor, uppskattningsvis 70 %. Man kan då dra slutsatsen att cirka 70 % av de som drabbas av psykisk terror från borderline är män. Till min mailadress midas.2@hotmail.com kommer massor av mail från förtvivlade män som är allvarligt, ibland livshotande skadade av den psykiska misshandel som de utsatts för. Kostnaderna för samhället i form av vård, sjukskrivningar och annat är enorma. Skadorna syns inte och är därför inte så påtagliga som ett blått öga, men läkeprocessen kan vara ytterligt utdragen och orsaka lidanden i decennier efter det att relationen avslutats.

Men detta är en fråga om män som i detta sammanhang inte räknas. Män kan inte misshandlas för dom är samtliga förövare, kvinnor är alltid offer. Män gråter inte, är inte deprimerade för att en kvinna lämnat dom eller för att dom utsatts för hot och trakasserier.

Jag har fått ett erbjudande att ge ut denna blogg som bok. Min tanke är att följa ett par fall av anhörigfrågor och ett par verkliga fall av allvarlig psykisk misshandel.

För alla FI-tanter, queerpersoner, HBT etc. vill jag ta tillfället i akt att säga att ni också är representerade i den arme av anhöriga som mailat mig. Så om ni har för avsikt att klanka på min ensidighet, tag ett råd. Gå och koka en kopp kaffe i stället.

Borderline och ensamhet

Bra inlägg från en bra blogg BORDER-FUCKING-LINE Även ensamheten påverkar anhöriga. Ofta är ensamheten självvald, även om det inte är ett medvetet val med en målbild framför sig. Kan finnas ett stänk av självdestruktivitet i detta.

Går det att lämna en borderline, del 2!!!

Det år att lämna en borderline!!!

Bota borderline, går det?

Vetenskapsradion hade ett intressant inslag för en vecka sedan. Det handlade om bakteriers inverkan på hjärnans utveckling i fosterstadiet. Man menande sig ha bevis för att brist på vissa bakterier i fosterstadiet hämmade en del sociala utvecklingar som senare i livet påverkar beteendet. Dessutom skapas av denna brist en överproduktion av vissa hormoner som är vanliga hos ADHD-patienter och andra med beteendestörningar. I djurexperiment har man påvisat att möss som avlas och växer upp i en hermetisk, bakteriefri miljö får klart avvikande egenskaper. Dom tar större risker, gör tokiga saker, får inlärningsproblem och blir socialt avvikande från vanliga möss. Det hjälper inte på något sätt att tillsätta bakterier efter fosterstadiet.

Utan jämförelse med laboratorieråttor kan man möjligen tro att det finns en koppling mellan bakteriefloran för personlighetsstörda personer, som dessutom är överrepresenterade i problem med tarmkanalerna.

Ovanstående, dvs. att det finns en klinisk förklaring till borderline är än så länge rent hypotetisk. Dock kan man utan större analytisk förmåga konstatera att KBT är den enda förhärskande effektiva behandlingsmetoden, på senare tid kompletterad med DBT. Målet är inte roten till beteendestörningen utan att den drabbade själv skall få tekniker att möta sina avvikande beteenden. Orsakssambandet bakterier och störning är inte kausalt bevisat, men det är en intressant förklaringsmodell, framför allt satt i relation till de terapeutiska metoder som har en viss effekt på vardagen för de anhöriga och på den som har en personlighetsstörning.

Vi anhöriga skall inte försöka "bota" eller på annat sätt rota i borderlinepatientens beteenden eller orsaksbakgrund, det skall vi lämna till proffsen. Vi skall bara se till att vi själva hålls skadeslösa och att vi kan underlätta för vår borderlineanhöriga att leva ett normalt liv. KBT ger dom verktygen att bemästra sina impulser att överträda de sociala normer som annars är det fundamenta som mänsklig samverkan bygger på.

Friskolor med vinst? För vemdå?

Kan rekommendera Östra stations tankesmedja Tankesmedjan har eldat i ässjan!