Förutfattade meningar, en bredsida

En dag för ett år sedan ungefär satt jag på tågen mellan Helsingborgoch Lund. Vid någon station kliverpå ettgäng riktiga superpunkare, svartklädda, ringar överallt och sminkade i svart och vitt. Dom slår sig ner och säger egentligen ingenting. Jag, i min enfald, tänkte att dom har väl inget att säga eller tala om.... DÄR HADE JAG FEL, KAN JAG SÄGA!!!! Den punkigaste bruden av all tar plötsligt fram en skolbok, svenska, med en dikt av Edith Södergran och börjar diskutera hennes existesiella problem i diktningen. 12-0 till punkarna, utvisning i 13 dagar för direktören!!!!! Tack, det gjorde ni jäkligt bra!

Min egen zon

Min zon består av in innersta krets. Där finns jag själv och mitt medvetande om min egen existens. Min självbild vårdar jag och skapar trygghet för framtiden. Jag duger! Jag är OK som jag är. Jag är faktiskt rätt nöjd med åtminstone en del av det jag står för. Min självkänsla är en vaccination mot taskiga påhopp som man ibland får.

I min zon finns också mina barn och mina tidigare relationer i kärlek, oavsett om det är relationer till partners eller till vänner och familj. Där finns också mina värderingar, mina böcker, mina bilder och mina texter. När jag vårdar min innersta krets skapas harmoni och balans, där ge och ta väger upp varandra och där kärlek och rädsla är i jämvikt. Den som påstår att livet är enkelt skall gå ut ur sitt hus och räkna fönster. Bakom VARJE fönster finn tro, hopp, kärlek men också förtvivlan, problem och kaos. Kaos är granne med Gud och dom bor i samma rum. Min finaste relation skadades av rädsla och förtvinade som en soltorkad tomat. Skrynklig, ful men smakrik. Den dog av skräck för att själv ta slut.

I kaos bor också hoppet om en framtid. Där har jag själv ansvar för att skapa det jag behöver för min existens, oavsett om det är materiella ting eller kärlek. Säg inte att det är lätt!! Med hårt arbete kommer man långt om man ger sig tid att tänka efter: Följ din inre barometer, sjöng Lorne de Wolfe på skivan Existensmaximum.

Kärlekens motats är fruktan. Den som fruktar separationen kan aldrig älska fullt ut. Min bittraste upplevelse kommer just av en kvinna som hade sådan separationsångest att hon valde att avsluta vårt förhållande för att hon inte ville riskera att bli lämnad. Hon gråter, jag gråter och våra hjärtan slits i trasor, men vi kan inte prata med varandra. Hon förskansar sig bakom förakt och hat som kommer från rädsla. Min vän, det fungerar inte!

Att älska en depressiv person

Kärlek är svårt, mycket svårt. Att ha en relation med en person som dessutom inte fungerar riktigt som andra är näst intill omöjligt. Det finns hyllmetrar om vanliga knepiga relationer och hur man skall hantera dom, men det finns nästan ingenting om relationer med depressiva personer. Vi behöver stöd, ungefär som närstående till alkoholister behöver stöd och råd hur man bäst stöttar sin vän eller partner. Det är synd, för vi som är nära har oftast den bästa kunskapen och kan med proffessionellt stöd leda våra kära rätt i livet. Risken är annars att vi motarbetar terapins syften för att vi inte förstår dem. Här finns utrymme för förbättringar!

Tagga ner!!, sa min vän!

Vi arbetar, stressar, pratar, kan, lägger oss i saker vi egentligen inte skulle behöva bry oss om. Allt detta gör att vi blir delaktiga i saker som vi inte har med att göra och som vi egentligen inte bryr oss om. Det kan vara ett sätt att visa att vi finns, att legitimera vår existens, både för andra och för oss själva. Min underbarastevän under 2007, Gabriella, såg detta hos mig och sa de förlösande orden: "Tagga ner Piter!" Det är det bästa råd jag någonsin fått av en vän, hela min livssituation förändrades och min attityd till vänner, arbete och till mig själv förändrades under en process över sommaren. Det krävdes visserligen en del bra böcker för att komma vidare. Se övriga inlägg om detta! Ta detta till dig du också och luta dig tillbaka. Läs en god bok och strunta i det som sker runt omkring, hetsa inte upp dig över att andra har fel eller beter sig som idioter. Du väljer själv om du skall bli irriterad och "Tagga upp" eller om du skall strunta i det eftersom det inte är personligt mot dig själv. Tack Gabi, det var det bästa du gjorde under 2007. Tyvärr var du själv upptaggad över öronen och trots ett mjukt yttre fylld av taggar, frustration och prestige. Att leva som man lär är inte lätt och projektioner är ruskiga. Tyvärr förlorade jag din kärlek genom detta! Det var himla onödigt och fruktansvärt smärtsamt för oss båda. Jag älskade dig oerhört mycket!! Tragiskt!Det gäller att våga och tro, inte veta. Därför kanske du själv skulle ta och tagga ner, det är ju så att man gärna projicerar saker på andra som man ogillar hos sig själv!

Internet och hotet mot vår första krets

Olof Lagercrantz skrev en bok med titeln, Min första krets. Han visade på hur vi delar in omgivningen i ringar runt oss där den första kretsen består av vår familj och de allra närmaste, kanske 10 personer. Utanför kommer kollegor, vänner, bekanta, folk man hejjar på på bussen etc allt längre bort från den första kretsen. Min teori är att informationsspridningen om människor som man egentligen inte har något förhållande till tar bort fokus från den första kretsen. Denna blogg är för den som inte ingår i mina närmaste kretsar ett exempel på detta. Det borde bara vara intressant för mina närmaste inklusive kollegor och kanske några kunder, att se vad jag står för på min blogg, för att förstå individen jag om det nu överhuvudtaget är intressant. Den yttersta snedvridningen står dejtingsajterna för där man oftast skapar dialoger med människor som man inte redan har en relation till, det är ju själva idén. Frågan är om man kan leda in en främmande människa från den 7:e kretsen in till den första kretsen överhuvudtaget. Är det möjligt? Alla relationer börjar ju med en person i den 7:e kretsen, t ex någon man möter på bussen. Ett samtal kan uppstå och man kan ha denna kontakt i ett år eller två. En dag träffas man på en middag och har plötsligt flyttats in i 6:e eller 5:e kretsen. Hela vår livsresa när det gäller relationer skapas i dessa kretsar. Min fråga är: Gör dejtingsajterna mera nytta än skada? Hur är det med alla dokusåpor där vi tror att vi känner dessa välpumpade typer som exponerar sig, känner vi dom eller inte. Hur mycket energi tar dom från riktiga relationer...... Vad händer när det blir oro i den första kretsen? Troligen påverkas vi i alla fall mindre av förändringar i en dokusåpa än i första kretsen. Man får ju hoppas det i alla fall.

Den öppna psykiatriska vården

Att dra ner på resurserna till den öppna psykiatriska vården är dårskap, dvs. politik eftersom det är kortsiktigt lönsamt. Hur är samhället överhuvudtaget sammansatt när människornas väl och ve kommer på undantag. JAg trodde i min enfald att det var detta som samhället, det gemensamma, var till för, nämligen att se till att vi har förutsättningar att bli lyckliga. Man klarar sig inte på bara de tre första stegen o Maslows behovshierarki, utan behöver kliva upp ett pas snäpp. I vilken bransch är våra kommuner och våra landsting? Jo, i lyckobranschen vilket betyder att dom skall skapa lyckliga medborgare. Det betyder INTE att alla har rätt att ha en 42 tums platt TV, utan att vi skall ha möjlighet att utvecklas i känslor och relationer. Den som behöver vård och stöd i sin själ skall ha det!!!!! Glöm inte det politrucker!

S/S Storskär...

I somras tog vi hela företaget på en tur ut på havet med S/S Storskär. Vi hade sittning kl 20.30 och jag gick runt på olika ställen i båten med en bok som jag kommenterat här på bloggen: Kvinnor som tänker för mycket! Tre gånger blev jag tillfrågad av grupper av män i 40-årsåldern vad det var för intressant bok. Tre gånger berättade jag och tre olika diskussionsgrupper uppstod. Jag gick runt och lyssnade, det var en fantastisk upplevelse. Boken tände en krutdurk. Det blev en fantastisk resa! Men varför är det så, beror det på den dåliga sommaren och att vi har för mycket negativt tänkande i oss. Hu, så hemskt, jag tycker synd om alla andra so liksom jag har det knepigt med relationerna. Hypertänkande kan fördärva en relation mycket effektivt! Det börjar med ett tonläge i ett ord och slutar med omedelbar skilsmässa!!!! Det är för mycket!

Energitjuvar... är du en givare eller tagare?

Alla relationer kräver arbete och energi, men idén är att man genom relationen skall ge varandra energi att utvecklas och gå vidare. Relationen skall utvecklas, annars är det ingen relation. Det är sällan det råder balans i en relation, det finns ofta en givare och en tagare vilket skapar dåliga vibbar och knäckt självkänsla. En av de vanligaste formerna av att stjäla energi från sin partner är tystnad. Jag kommenterar inte frågor eller påståenden, bara låter dem passera och min partner famlar i blindo efter sanningen. Han/hon blir så småningom desperat och förlorar sin självkänsla. Detta är ett sätt att projicera sin egen ångest på partnern en feg och destruktiv metod för relationen. Boken Energitjuvar av Ingalill Roos beskriver mycket tydligt vilka fällor och fel vi kan hamna i! Avslöjande och träffande för oss som gått igenom traumatiska uppbrott med oförklarliga haverier. Läs den INNAN det är för sent.

Montessori eller.....

Man blir förbluffad ibland! I min sons skola som är en Montessoriskola har man en uttalad pedagogik som bland annat säger att barnen skall själva ta sitt ansvar för att.... egentligen allt! Till exempel så skall inte lärare säga till barnen att ta på stövlar när dom går ut om det är lerigt, det skall barnen själva fixa. Det betyder att man tycker alla barn har lika förutsättningar, vilket är en felaktig tanke. Det betyder också att barnen kommer in ilokalerna med blöta fötter, leriga kläder etc. Vi föräldrar får vackert ta hand om riktig grovtvätt med pedagogikens mål som yttersta orsak. När det gäller att städa på eftermiddagarna innan man går hem, gäller däremot strikta regler! Alla skall ta undan det man håller på med och här finns ingen plats för det individuella ansvaret. Skillnaden är att om inte barnen kommenderas till att städa måste lärarna göra det, mycket jobbigt och givetvis inte meningen. Konklusion: Så länge pedagogiken inte drabbar skolans personal är den OK, men det gör ingenting om föräldrarna får ta konsekvenserna av personalens ovilja att se till de enskilda barnens behov!

Kärlekens insikt

Om du bara vill läsa en enda bok i höst så välj då en som du kan ha nytta av resten av ditt liv! Miguel Ruiz, en Mexikans toltek har svaret på många människors mest existensiella problem, Vad är kärlekens drivkrafter? Han menar att kärlekens motsats inte är hat, utan fruktan. Att inte våga älska är att förneka kärleken. inte våga ge sig hän skapar alla de tragedier som är ganska vanliga, att man gör slut på en relation för att man är rädd att motparten skall göra det. Bättre förekomma än förekommas.

Jag skulle vilja att vår skolminister såg till att man i grundskolan styrde om samlevnadsundervisningen från rent kliniska instruktioner till mera andliga, djuppsykologiska. Att förneka ungdomarna detta är att nedvärdera dem totalt och det är oförsvarligt. Jag har i min närmaste krets ett barn som är 10 år och kristallklar i sin analys. Han förstår exakt vad som pågår i de vuxnas känsloliv. Han är sannolikt den mest intelligenta barn jag någonsin träffat! Någonstans i vår utveckling till vuxenlivet förlorar vi vår förmåga.

Att förstå och vilja ändra. Kvinnor som tänker för mycket.

Kvinnor som tänker för mycket
En fantastisk bok som det pratas mycket om just nu, både i radio och i pressen. Den beskriver hur kvinnor ägnar tid åt att fundera på ett helt annat sätt än vad män gör. Den visar också på vilka hinder vi har för att verkligen förstå varandra och därmed att respektera varandras åsikter. Författaren heter Susan Nolen-Hoeksama. Boken är ingen direkt populärbok som man läser på tunnelbanan utan mera seriös, en variant av en doktorsavhandling lite upplättad. Det finns gott om referenser och ett register på slutet där man kan slå upp de ord man behöver veta mera om.

Ett ledord är hypertänkande, dvs att man sätter igång negativa tankar som gör att de tankar som kommer senare också blir negativa och dom förstärker varandra. Vi får sedan direkta instruktioner hur vi skall bryta hypertänkandet och klara oss undan det destruktiva. Köp den läs den, följ den. BOKEN ÄR LIKA GILTIG FÖR MÄN SOM FÖR KVINNOR.

När gräset var grönt, Annastina Alkman

Boken handlar om en familjemiljö i ett intressant perspektiv. Självutlämnande beskriver hon en släkt i 1900-talets första decennier. Författaren är född 1883 och i princip samtida med mina farföräldrar som växte upp i samma typ av miljö. Boken är ett härligt tidsdokument som åter visar att mycket lite i våra livsbetingelser "På riktigt" har förändrats. Det är samma oro, samma ångest, samma glädje och framtidstro, bara förpackat i andra materiella tillgångar och värden. Illustrationerna är bra och lätt naivistiska. Själva litteraturen är väl inte så märkvärdig, men som tidsdokument är den fantastisk. Jag fick den för ett par månader sedan ur ett dödsbo som var fyllt till bristningsgränsen av böcker i alla tänkbara ämnen. Nästan.

Strindberg, dysterkvist eller ysterkvist

August Strindberg är ju allmännt betraktad som en allvarlig dyster typ, en slags Norén från förra sekelskiftet. Man måste nog sätta hans författarskap i sitt sidssammanhang. Då kan han ibland med rätt glasögon få en rätt kul, absurd touch. T ex i Svarta fanor, ett tema som Graham Greene tagit upp i Dr Fischer Genéve, eller Bombpartyt. Människans drift att vara med att få vara en del av något man inte tillhör etc. Männsikans drift att vara någon annan. Mark Leevengood sa på ett seminarium där jag också var talare att (på sin härliga finlandssvenska) "Vet ni att nu har dom släppt Jante 2.0. Alltså den nya releasen av Jantelagen. Vill ni veta hur den lyder? Jaaa! "Du ska int´tro du är nån annan". Just det utnyttjade både Strindberg och Greene i sina romaner. Kul men otäckt! Läs och jämför!!!!

Mobilen ur ett socialt perspektiv

För en tid sedan fanns ett inslag på Sveriges Radio om japanernas förhållningssätt till mobiltelefonerna och till varandra. Japaner använder sina telefoner till nästan allt – även att ringa med.
Man tittar på TV, man chattar, fildelar och skickar vad som helst vart som helst. DoCoMo styr kontakterna och gör det omöjliga möjligt.
Allt mera av upplevelser kanaliseras via denna cyberruta och man bygger upp sin världsbild från det som kommer ut ur den, vilket i sin tur beror av vad som stoppas in i den. Och isoleringen mellan människorna ökar, man talar aldrig direkt med varandra utan bara via sitt lilla tittfönster. Man kallar det för Mobile Cocooning, dvs man slår en skyddsbarriär kring sin person och låter tekniken skicka intrycken i stället för att kommunicera med varandra. Distansen ger en känsla av säkerhet för man vet att den man har dialogen med inte kan tvinga till sig ett svar. Socialt är detta en svår belastning.
Historien upprepar sig med kuslig precision. När Bell-bolagen startade sitt telenät i slutet av 1800-talet startade en massiv proteströrelse. Man menade att telefonin skulle göra att människor slutade träffas och att folk skulle bli socialt isolerade. Detta var möjligen delvis rätt. Femtio år senare kom TV till västvärlden och gjorde samma sak. Man tog effektivt död på förmågan att bilda värderingsmönster i familjekretsen och ersatte detta med Soames i Forsytesagan eller idealen i Andy Pandy, om där nu fanns några ideal. I mitten på 90-talet kom så internet på allvar, ungefär samtidigt med mobiliseringen av telefonin.
Utvecklingen som vi nu ser är kanske bara en kombination av kända tekniker som att skicka ut TV till mobilerna. Den oro man kan känna är då bristen på socialt patos och på empati som oundvikligen blir konsekvensen av ett samhälle som är teknikstyrt och där vi fjärmar oss från varandra. Den som lever får se.

Kahlil Gibran om barn

Profeten talade till folket och en kvinna som hade ett barn vid sitt bröst sade: "Tala till oss om barnen" Och han sade: Era barn är inte era barn. De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig själv. De kommer genom er men inte från er. Och fastän de lever hos er, tillhör de ändå inte er.
Köp boken och läs den, lite i taget. Den är koncentrerad visdom på 90 små sidor. Förlag: Proprius, ISBN 91-7118-266-7

Var kommer barnen in?

Barn har behov som behöver tillfredställas. Det kan vara alla dagliga behov eller mera subtila utvecklande behov. Varför kan vi föräldrar inte få ett vettigt samtal med barnens lärare i ämnet. Jo, för att lärarna inte är intresserade av eleverna. Det finns inga teoretiska kunskaper om barns utveckling och man avsätter inte resurser för barnens utveckling och särskilda behov. Barn har liksom vuxna ett behov av balans vilket Jean Piaget i sin bok Strukturalismen konstaterade för 50 år sedan. Barnets själsliga utveckling lämnas helt utan plats i skolans vardag. Hur skall vi föräldrar förhålla oss till en amatörmässigt driven skola vars lärare inte har förmåga att kommunicera på en nivå som överstiger A-kursen i pedagogik på universitetet. HJÄLP! Vart är vi på väg? Samtidigt som samhället vill ta över ansvaret för barnen genom allehanda lagar och förordningar och lägga sig i familjens inre angelägenheter, kan man inte ställa upp med kvalificerad kunskap. Dags att protestera och kräva värdiga samtalspartners.

Home styling, för vem?

Homestyling är ett otyg som har dunkla syften. En mycket intressant vinkling på detta skrevs i SvD i februari 2007 av en fastighetsmäklare. Tanken var följande: Om man homestyler en lägenhet till en visning kan priset gå upp 20 %. Homstylingen kan bestå i "ett koskinn på golvet och en skål värpolerde äpplen i en skål". Om jag nu tar dess pinaler till banken och lägger upp dom på golvet med en fråga: "Hur mycket får jag låna på detta" så blir svaret inget alls. 0:- full stop! När lägenheten som varit homestylad säljs har priset gått upp - men inte värdet! Här kommer konklusionen till banken: Låt mig låna på det fiktiva värdet i koskinnet och äpplena i stället. Strunta i lägenheten. Om priset på lägenheten stigit från 2,0 mkr till 2,2 pga homestylingen så har inte värdet stigit och bankens säkerhet i lägenheten är långt mindre än de 2,2 mkr som bildar bas för lån till lägenhetsköp. STOPPA HOMESTYLINGEN. Bankerna borde ta sitt ansvar och inte låna ut till kohudar och äpplen!

Vad vi vet och inte vet och vad vi tror att vi vet

Att tro är att inte veta. Ödmjukhet är inte en särskilt framträdande egenskap för de flesta religionsbekämpare, men det finns tillfällen då till och med ateisten tvivlar. Det finns ingen Gud och Ingemar Hedenius är hans profet, sa Teddy Brunius på 60-talet. Ateisterna i skyttegravarna i första världskriget var i sanning ytterligt få.

New age är ett lite skamfilat begrepp som har sin grund i ovanstående rubrik. Vi kan skratta åt konstiga medikamenter, slagrutor och annat som vi i all vår gudomliga vishet inte kan bevis finns i den s.k. Verkligheten. Vi är bara tillfälliga gäster i verkligheten och att tro att vi redan efter några hundra tusen år upptäckt alla natrukrafter är bara patetiskt. Det enda vi verkligen vet är att vi inte vet allt. Tro kan vara bra, men erfarenhet och resultat kan vara ännu bättre. Strunta i varför slagrutan fungerar, nöj dig med att den gör det och använd den till det du tycker fungerar. Currylinjer och Hartmannkryss kan vara viktiga, även om vi inte vet varför. Som Bill Withers sjöng på en vinyl från 1973, "Do what you do - but do it good"

Den dagen kastanjerna blommar...

.... är jag redan långt borta. Lysande roman av en stjärna på litteraturhimlen, Bodil Malmsten. Hur kan en kvinna skriva så initierat om män, hon måste vara omöjlig att leva med. Inga hemligheter, inen vrå av mannen är henne obekant, hon har järnkoll på oss. UNderbar språkbehandling och en romantik som är oemotståndlig. Sinnlingheten ångar och passionen fräter sönder pärmarna. ALLA kvinnor borde läsa denna bok. Se Bodil malmstens egen blogg: www.finistere.se Hennes kärleksfulla skildring av rörmokeriet i huset i Finistere är betagande. Hur hon beskriver sin hatkärlek till rörmokare och gurglande rörstumpar är inspirerande.

Moteld mot telefonköer

Jag har en lysande idé som kanske inte är helt realistisk. Det är ju så det börjar oftast. Men den kanske kan realiseras i annan form.... Istället för att ringa till SKatteverket och hamna i 45 min kö, så borde man sätta upp en tjänst som köar åt oss. Så här borde det gå till: Jag ringer upp min köcentral och får en klarton. Ringer sedan skatteverket, trycker 1 för inkomstskatt, 3 för restskatt och blir sedan placerad i kö. Då slår jag en kod och lägger på luren. Samtalet bevakas av det systemjag först ringde och när någon svarar på skatteverket får den som svarar ett meddelande: Tryck 5 så kopplas samtalet fram till den som vill prata med dig. Just nu är det många som pratar med Peter, ditt samtal är placerat i kö, etc. På detta sätt kan man bolla samtalen fram och tillbaka och operatören får massor av trafik. Lysande, eller har jag missat nåt?